Tragiska veckor...

Ibland kommer man på sig hur bräckligt livet är. Utan minsta förvarning kan det slitas ifrån dig.
Senaste veckorna har jag hört om ett stort antal människor som tagits från oss på mer eller mindre oväntade sätt... Ingen närstående till mig, men vänners släktingar och vänner. Till er alla vill jag skicka en tanke!
Det har som sagt varit många olika slags bortgångar, och det slår mig hur vi "medmänniskor" hanterar och möter dessa nyheter. En person som varit sjuk länge tycker vi synd om, men blir inte förvånade. En person som plötsligt går bort utan minsta förvarning förvånas vi över och tänker på hur synd det är för de närstående. Eller, nu rättar jag mig själv. I båda dessa fall tänker vi på de anhöriga.
Om man får höra på nyheterna om en idiotisk, tragisk och onödig olycka med döden som utgång skrattar människan åt det och tycker att de får skylla sig själv. Hör man det på nyheterna berör det inte en själv på samma sätt, det finns ingen personlig knytning, och då sällan någon förståelse för vad som händer runt omkring.
Det är en dåre som försvunnit, enligt vad man kan läsa ut ur tidningarna.
Skulle man däremot känna någon anhörig blir det en helt annan syn. Informationsflödet på facebook kan visa upp att det faktiskt är en människa som försvunnit. Visst kan det ha varit dumt det som gjorts, men det är fortfarande en människa med släkt och vänner som kommer att sakna denne.
Jag tänker på er alla som saknar någon som försvunnit. Vem det än var och hur det än hände så är det tragiskt. Ingen förtjänar att dö, och vissa hade behövt en andra chans innan det var försent.

RIP


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0