Like a new life

I morgon är det första november. Shit, jag kan knappt fatta vad tiden går!

I alla fall. Förutom att mitt rum ser helt förjävligt ut, och inte verkar städa sig själv ett dugg, så har jag det rätt bra! (Jag är expert på att komma på såhär nödvändiga saker att göra i stället för att städa. Blogga tex)
Jag började kursen för att (åter) bli tågvärd i måndags. Efter tre dagar verkar det som om SJ har lyckats över förväntan med att skrapa ihop nya medarbetere. Som grupp har vi i alla fall otroligt roligt. Sedan själva kursen kommer det bli en hel del upprepningar, men det kan ju också vara bra att göra! Jag får ju betalt för det! ;)
I måndags fick jag även veta att lägenheten som jag varit och tittat på blir MIN!!!! 1 december flyttar jag, och det ska bli så kul! Den ligger i typ Haga, vid motorvägen, under ett bilgarage och kallas för "Bunkern". Visst låter det bra? Källartroll som jag är så älskar jag den. Jag kan inte vänta! Skrev på papperen idag :)
Mamma tyckte att det skulle kännas konstigt att jag skulle flytta till ett ställe så nära... Hon är ju van att vi flyttar till så avlägsna ställen som Sandviken och Australien.
Så nu blir det till att shoppa möblier! En något full Emma lovade nyss att vi "Abpsoluth shkulle shoppa mööbler!!!!!"

Dansmaran överlevde jag dessutom. Otroligt kul! Träffade på Australien-Mia tillslut på lördagen, och satt tydligen 1 ½ timme och fikade (enligt Erika, jag trodde att det bara va knappt hälften)
Efter en massa dansande flera timmar i sträck, två dagar i rad, blir man lätt lite trött. Det märktes på de sista danserna. Flummigt, men otroligt kul! längtar till nästa gång....

Puss på dig världen, dammsugaren väntar...

Kan du så kan jag!

Denna helg existerar inte så mycket mer än Dansmaran i min skalle! okey, några tankar på en viss lägenhet, men jag säger inget mer för ens jag vet mer! ;)
Igår var första dagen av två på dansgolvet! Mycket kul, massa folk och mycket dans! Tyvärr började jag känna lite på baksidan av knät, jag gjorde illa mig sist jag va o dansade, men nu är det tillbaka.. En bugg i systemet... Jag bestämde mig vid elva tiden att jag nog inte skulle bugga nå mer, utan bara foxa. Det gick inte så bra. De som bjöd upp efter det vet jag är jättebra på att bugga, så då kunde jag bara inte säga Nej!
I alla fall. En kille, Sthlmare i 35-40 årsåldern med stora glasögon, bjöd upp i slutet av kvällen. Buggade först, mycket kul! Sedan blev det lite foxande till BWO-låten We could be heroes. Jag vet inte om den här killen har lika "mysigt" med alla tjejer han dansar med, men nu rörde han ena handen mellan min höft och mitt hår. Håret var tydligen väldigt mysigt att hålla på med. Samtidigt sjöng han med i låten, rätt i mitt öra.
"We could be heroes
We could be lovers you and I"
Oj, va mysigt... eller inte! Jag var desperat efter att tänka ut något bra sätt att säga åt denna människa att sluta!
"Ursäkta, kan du sluta sjunga och tafsa på mig" är jag lite för feg för att säga.
Men när sticket i låten kom (du vet när han tar i så han spricker) sjöng även jag med, lika högt, men något falskare än sångaren:
"WE COULD BE HEROES!"
Han tittade konstigt på mig, höll sedan käften tyst och fingrarna i styr.
Mohahaha

Ja, sant eller inte, men jäkla kul skulle det vara!

Fredagens skratt

Fredagens roligaste konversation. Jag och Fia i jobbilen:
F: Ja, vad ska du göra i kväll då?
H:jag vet inte, jag är så trött. Jag blir nog bara hemma. Titta på tv och så...
F: Nä, jag har ingenting att göra. Det blir nog Doobidoo, det är mitt favoritprogram!
H: Jaha, är det?!?
F: Ja, då får ungarna vara tysta, då ska mamma titta på TV!
H: okey...
F: Ja, jag sitter där och sjunger högt för mig själv! Inte så fint, men det struntar ju jag i, det är ju bara ungarna som hör.
H: haha!
F: ja, och på lördag blir det Sing a long. Det är nästan bara Så ska det låta som fattas, så hade det blivit en toppenhelg!
H: mmm...
*tystnad*
H: Du, jag ehh... tror att jag tänkte lite fel... haha.
F: vadå?
H: fel program.. Jag tänkte då det där barnprogrammet med hunden!
F: Haha, menar du Scoobidoo?
H: Ja!!! Precis! HAHAHA
*Hysteriska skratt pågår*
F: Faktiskt så var Scoobidoo mitt favoritprogram när jag var liten! Hihi!
H: *fnissar hysteriskt*
F: Jag kunde faktiskt alla sånger, och satt och sjung med!
Båda sitter nu och skrattar så att tårarna sprutar
F: Ja, det är ju inte ditt fel att du slirar när du tänker
H: nä, hiihi
Skrattet pågår i säkert 10 min, och det verkade va bra träning för magmusklerna...
Man ska ha kul på jobbet!

De mag och tarmsjukas dag

Idag är det dagen för "mag och tarmsjuka" i Sverige. Visste du det?
Kanske inte så konstigt om du inte visste, det är första året det är.
Vi från RMT i Västernorrland skulle på något sätt uppmärksamma detta, och det blev tillslut en Artikel i Dagbladet. Jag tycker att den blev väldigt bra! Heja Niclas!
Så om det nu finns nån annan som känner att de nog har lite problem med magen eller tarmarna är det bara att ta kontakt med oss på RMT.
Det är en ungdomsträff inplanerad till mitten av november, och jag hoppas att det kommer gå bra. Och att det anmäler sig några!
Varför ska man då ha en dag för de som är mag o tarmsjuka då?
För att få människor att förstå mer, antar jag. Det kan verka som om dessa människor, inkl mig själv, lever ett helt vanligt liv som alla andra, medan man egentligen har det skitjobbigt, rent ut sagt.
Jag lever idag ett näst intill normalt liv. Men helt plötsligt får jag ont i magen, blir väldigt trött och grinig, eller bara måste ha tag på en toalett NU! Att ständigt äta medicin som får en att pendla upp och ner i vikt är inte så så kul heller. Det är inte alltid som människorna runt omkring förstår detta, och det är jobbigt att alltid behöva förklara sig.
image112
(bild från RMT:s hemsida)

Men jag kommer att behöva dras med detta resten av livet, och kommer inte att ge upp!
Det är en del av mig nu.

 

Fear no darkness!

Shit, jag har aldrig varit med om någonting liknande! Helt otroligt!
Igår var det dags för mig o syrran att ta oss en titt på Timo Räisänen. Lite efter utsatt tid kom de äntligen upp på scenen. Jaha, såg han ut sådär, tänkte jag. Jag har ju sett lite bilder av honom, men de flesta har han nå konstiga poser för sig. Men strax efter kom det upp en till kille, som jag förstod på jublet verkligen var lille Timo. Bra att man har koll.
De började spela, och publiken blev helt vild! Så otroligt jävla bra! Tyvärr spelade de bara låtar från senaste skivan, vilket jag knappt kan någon.. (men alla andra kunde tydligen...)
Till extranummer kom i alla fall de gamla godingarna, tillslut!
När "Fear no darkness promised child" började spelas vet jag inte riktigt vad som hände. Massa olika känslor bara strömmade över mig från alla håll kändes det som, och massa tårar började tränga igenom. En anledning varför kan ju vara att den låten följde med mig i mp3n i Australien, där den blev mycket vällyssnad under hela resan. De följande låtarna var helt underbara, och det var nästan så man inte ville gå därifrån..
Helt underbart var det, bästa spelningen någonsin! Om Moneybrother kan göra det bättre i november blir jag världens lyckligaste, jag lovar! (haha, i alla fall för stunden!)

       image109
                                   Timo med en blivande brud

I fredags var vi ute och firade lilla Nicke som fyllde 20!
Grattis grattis! otroligt kul var det! Tack för middagen!
Ja, vi får ju inte heller glömma Kattis som fyllde 22 här i veckan också! Lycka till med uppdragen! ;P

Jag motverkar meningen, tror jag...

Spenderade helgen i Stockholm, där det sprangs som bara den i skogen. Jag är faktiskt rätt nöjd med min insats i Selånger-laget, även om det inte gick allt för fort. Missade ingenting i alla fall. Ett mycket roligt 25manna lag var det, otroligt många skratt åt småfyndiga kommentarer hela helgen! :)
På lördag kväll var det dags för lite orienteringspartaj på universitetet. Eftersom vi kom rätt sent från tävlingen blev det lite tid att göra iordning sig. När vi tillslut kom iväg till tunnelbanan var det "rökutveckling" på den hållplatsen, och vi var tvunga att ta oss till nästa hållplats på något sätt. jobbigt, så vi tog taxi hem till fröken Vedin. Mycket trevlig förfest, och grymmt god Pizza! (efter 8 timmar utan mat är nog allt gott)
Stämplade in på festen vid 11-12 tiden, och dansade och minglade några timmar, tills småtjejerna blev trötta och ville hem ;P Själv kom jag fram till att i princip alla orienterare är långa... Jobbigt för lilla mig...

Syrran och jag bestämde att vi ska gå och titta på Timo Räisänen på lördag, och jag skulle köpa biljetterna igår. Klantigt nog glömde jag plånboken hemma. men jag lånade lite pengar av Magnus och Fia, så det löste sig tillslut.
I morse satt mamma och läste tidningen, och sa:
-Timo Räisänen, är det han ni ska titta på i helgen?
-Mmmm, svarade jag trött..
-"Gå 2, betala för 1" står det här. Om man har ST-kortet.
Självklart har vi det kortet, och hade jag väntat en dag med att köpa biljetterna hade det blivit mycket, mycket billigare... som om det var meningen att jag skulle glömma plånboken.. typiskt..

Annars har veckan varit bra. Jag har bla satt fast ett bilfönster med en träkil
Chiketikaoao

You were poked by...

Jag har som många andra blivit fast. I självaste "nylleboken" Facebook. Såå kul! Jag förstår inte allt som händer där, men kul är det!
En av finesserna är, för er stackare som inte skaffat, pokningen. "Poke him/her" står det lockande på allas presentation. Jag var lite skeptisk i början, vad var nu detta? Så jag testade på syrran (vad har man annars syskon till?) Efter ett tag fick jag tillbaka:
You were poked by
Maria Jonsson.
poke back | remove poke
(Alltså, hon hade valt "poke back"!) (förlåt övertydligheten)
Detta var i början av mina Facebook-dagar. Nu till min nya upptäckt:
Jag var inne på någons vännersida, där jag konstigt nog hittade mig själv. Längst ut till höger fanns alternativet "Poke Yourself!" Fatta! Jag var ju bara tvungen att trycka! På min sida kom strax denna text upp:
You were poked by
Hanna Jonsson.
poke back | remove poke

poke back

You were poked by
Hanna Jonsson.
poke back | remove poke

poke back

You were poked by
Hanna Jonsson.
poke back | remove poke

...osv...
ja.. Man är inte roligare än vad man gör sig!
Nu måste avbryta mitt poke-begär och börja hitta några lämpliga kläder att ha på sig för en helg i Stockholms skogar och krogar!
RSS 2.0