Sätter du dig på ett ledigt säte, sätter i öronproppar och stänger alla andra på bussen ute ur din värld? 

Testa någonting nytt: börja prata med någon på bussen. Jag vet, det låter hemskt läskigt och osvenskt, men du vet aldrig vad som skulle kunna hända. 

 

Kanske blir du  busskompis med någon och ni surrar en stund på bussen varje dag.

Kanske börjar ni tycka om varandra så mycket så att ni en dag blir kompisar "på riktigt" och börjar ses även utanför bussen.

Kanske blir du hembjuden till din nya kompis och får träffa dennes sambo.

Kanske är sambon från England och du får passa på att träna på engelskan som börjar bli lite rostig.

Kanske blir du bjuden på deras bröllop.

Kanske får några vänner till brudparet komma och bo hos dig under bröllopet.

 

Kanske får du lära dig efter konstens alla regler hur man gör och absolut Inte gör te!

Kanske blir det ett fantastiskt roligt och fint bröllop med många skratt och några tårar, av glädje såklart.

 

Kanske brudparet är sötast och mest kära i varandra i hela världen.

Kanske bröllopsfesten pågår långt in på natten och slutar med att du dansar jazz tillsammans med nyfunna vänner i köket på ett vandrarhem, drickandes varmt vatten i brist på tepåsar. 

 

Kanske. Man vet aldrig

 

 

STORT grattis till Herr och Fru Hunt!

(Kanske nyper bruden brudgummen i rumpan)

Det är jätteskönt att inte behöva käka så många olika mediciner nu, som jag skrivit tidigare.
Men att tre av de fyra mediciner jag äter tar slut samtidigt, lagom efter att högkostnadsskyddet gått ut är inte lika kul... Orutinerat att efter 10 års sjukdom inte hålla reda på när högkostnadsskyddet går ut, och plocka ut dem innan... Förr eller senare måste det ju ändå betalas, men ska försöka lära mig att förskjuta det så länge som möjligt. Om 364 dagar ska jag gå och plocka ut alla mediciner jag kan. Kom ihåg det!
(måste nog skriva en lapp...)

Tjejen i kassan sa: "Ja, du får ju i alla fall rabatt nästa gång". Tack, tack!

Fick betala lite mer än flygarhoppet häromdagen. Fick inte alls samma kick av att dra kortet denna gång... 

 

Under dagen fick jag ont i hälsenan, så hade plan att inhandla något mot detta också. Apotekaren föreslog VoltarenT kapslar. Jag frågade om det gick bra när jag nu har Crohns (eller ulcerös colit) eller om jag skulle ta gel i stället? Hon läste följesedeln och tyckte att det verkade gå bra. 

Betalade och cyklade hem.

Ont, ajaj! 

 

Väl hemma läste jag igenom instruktionerna själv, för jag vet att man ska vara noga med vad man stoppar i sig i värktablettsväg med denna sjukdom i kroppen. Kommer aldrig ihåg vad det är man ska och inte ska äta bara... 

Men såg i alla fall att det klart och tydligt stod att om man hade "en tarmsjukdom (tex ulcerös colit, Crohns sjukdom)" skulle man rådfråga sin läkare. 

Tack.

 

Ringde läkemedelsupplysningen. Helt förtroendeingivande kändes det inte när hon jag pratade med inte hade en blekaste vad Crohn var för sjukdom och jag fick förklara... 

"Ja, har man problm med magen ska man vara försiktig med Voltaren, den är inte snäll mot magen. Det är bättre med gel i så fall" fick hon ur sig tillslut.

Tack.

 

Hungrig och ont. Apoteket stänger snart. 

Tog bilen. Nu när magen äntligen är okey är det dumt att chansa och att reta upp den med dessa tabletter. 

 

Har nu gel på foten och mat i magen. Nu känns det rätt okey igen.

Ett stilla regn faller över tävlingsplatsen bredvid sjön. Här bubblade för några timmar sedan av liv och rörelse. Det var den anrika klubben DDLK (Döviksjöns Dart och Långfärdskridskoklubb) som för första gången gav sig in i att arrangera Triathlon. 

Efter bara två planeringsdagar och en intensiv reklamkampanj på Facebook dök det upp 11 peppade personer till start. 

Distanserna var 400 m simning, 13 km cykel och 4 km löpning. Närmare 200 personer var inbjudna till detta event på fejjan, men konstigt nog höll sig vardagsmotionärerna borta från arenan, men ett litet tappert och glatt gäng träningsnördar dök upp. För jag tror faktiskt att "nörd" passar bra i just detta sammanhang. Om man simmar så att man nästan drunknar, cyklar för fort på 30-väg, springer tills man spyr, rasar ihop i målgången och efter allt detta reser sig upp och säger "Oj, det här var roligt, det måste vi göra igen!" Då är man nog en nörd. 

Men jag tycker om nördar, de är de som får allt att gå frammåt, på sitt egna lilla vis. 

 

Det var ett jobbigt lopp för min del. Simningen gick okey, men började cyklingen med att ramla. I en uppförsbacke hoppade kedjan, men efter mekande fick jag till den rätt fort. I nästa nerförsbacke fick jag en fluga i ögat och stoppade reflexmässigt dit det oljiga fingret. Fick ut flugan. Trodde inte jag skulle ta mig runt de båda löpningsvarven och funderade ett tag seriöst på om det skulle gå fortare att simma över sjön i stället? 

 

Trots detta är jag i kväll trött och glad att vi gjorde detta. Att jag tog mig runt. Att det kom hit andra som ville tävla. Att vi har snälla och knäppa föräldrar som stöttar och hjälper till när det dyker upp knäppa idéer. 

 

Tack alla som var med i kväll! Alla deltagare, funktionärer och alla som kom dit för att heja!

 

Här har vi alla deltagare, vinnarna i dam och herrklassen längst fram.Grattis!

 

Tack och godnatt :) 

...att jag inte gjorde glidflygning när jag var till fjälls. Det är inte sant.

 

Jag gjorde det :)