Det är när man blivit av med friheten och sedan just fått tillbaka den som man kan njuta av den.
Idag har jag varit ute på stan, ätit lunch med en vän, sprungit ute i skogen med en av hundarna (som efter tredje varvet i en 600-700 metersslinga tyckte det hela var väldigt onödigt). Allt detta Helt utan problem med magen  och akuta toalettbesök.
En bra dag för två månader sedan hade det gått bra att göra samma sak, men det kunde lika gärna betyda att jag skulle behöva dyka in på en toalett inne på stan, eller ta ett besök "i naturen".
För fyra månader sedan hade det varit en omöjlighet, och jag hade haft en påse med ombyte med mig hela dagen.
Så för tillfället är livet fantasktiskt!

I söndags var det nationella Mag och Tarmdagen. Det resulterade en artikel om moi i Dagbladet, och vi i RTM stod dessutom inne i Sundsvall och delade ut dasspapper.
Jag har inte velat vara med i någon tidningsartikel förut, utan har sett till att andra varit med i stället. Jag har inte känt mig tillräckligt "sjuk". Jag har aldrig blivit inlagd på sjukhus och har väldigt sällat behövt stanna hemma från skola eller jobb. Men jag är ju sjuk, och är väldigt engagerad i den här föreningen, så det kändes som det var dags nu. Självklart är det några småsaker som inte helt stämmer i srtikeln, och mycket, mycket som jag glömde att säga. Och som jag kom på att jag skulle sagt annorlunda. Men jag är nöjd.
Dessutom kom det några personer som läst artikeln in till stan bara för att prata med oss när vi stod och delade ut toalettpapper.
Sedan har det varit lite andra RMT evenemang i veckan, och planering för föreläsningar framöver.
Det blir nog bra =)

Jag vet inte, men hon kanske också har problem med magen?
I så fall får hon vara med i RMT om hon vill, jag kanske ska skicka en anmälningsblankett till henne?

Senaste tiden har jag gått i sömnen nästan varje natt. Drömmer konstiga saker gör jag också.
I natt for jag upp och tänkte: Varför är det så tyst och mörkt??
Jag gick ut i hallen och konstaterade: De har låst och släckt utan att veta att jag är kvar här, vem ska jag nu ringa?
Konstaterade med en suck att det inte var någon idé, för jag hade ändå inget nummer till någon, och gick tillbaka till sängen. När jag kröp ner igen var jag så pass vaken att jag kom fram till att jag gått i sömnen.

Sedan har jag tappat räkningen på hur många gånger jag vaknat av att tidningen våldas in genom brevinkastet. Antingen så konstaterar jag att Nu kommer tidningen, eller så har det hänt att jag undrar vad det var som ramlade ner i köket, smyger ut för att titta, inbillar mig att någon står ute på balkongen och kikar in, och rusar tillbaka in i mitt rum...

Jag hoppas att jag inte går ut i trapphuset och stänger dörren efter mig, för då blir jag utlåst. Shit...