...eller en dans i Malung? 

 

I våras bestämde jag mig för att denna semester inte skulle planeras på något sätt över huvud taget. Jag skulle vara ledig och vila upp mig allt jag kunde.

Sedan bokade jag en vecka i fjällen. 

Sedan bokade jag in lite till, träffa vänner och släkt och en och annan dans. 

Bokade inte in ett besök till Malung. Nu när dansbandsveckan är i full gång och alla fina dansvänner lägger upp bilder och roliga statusuppdateringar vill jag dit mer än någonsin...

 

Men vem blev tvärförkyld igår kl 13? (haha, någon gång mellan lunch och fika började det göra ont i halsen) Jo, jag. Så ligger hemma idag. Att vara sjuk på semestern brukar vara standard, men eftersom jag har några dagar kvar dit hoppas jag att det hinner gå över. 

 

Men jag är inte bitter!

Jag glädjer mig åt detta: 

Använder ingen dosett längre (glömde den hos föräldrarna när jag var där sist) Men eftersom jag nu endast äter 2 mediciner om dagen kan jag lättare hålla reda på det. Ena tas 2 ggr/dag och den andra endast en gång/dag. Så nu behöver jag endast hålla reda på att jag tar mina tabletter och om det var morgon eller kväll som jag skulle ta den ena :)

 

Lite skillnad mot det här: (klicka här) och (klicka här)

Riktigt skönt!

Först en reflektion: Blogg.se har tydligen tagit bort funktionen att blogga via sms/mms. Så en hel del fantastiska bilder och kloka ord har försvunnit någonstans i cyberrymden... Synd! Nuförtiden finns det tydligen en app man ska blogga med. Funkar icke med min dumma telefon... (I-landsproblem)

 

Sedan lite livsnjutarreflektioner:

Är det inte bara för gött när detta står på bordet när man kommer hem slut och utarbetad en fredags eftermiddag: 

 

 

Jordgubbar! Är det inte det bästa som finns på sommaren? 

En annan sak som hör sommaren till är P1 Sommar. Idag lyssnade jag på en stackars tjej med reumatism. Väldigt fängslande berättelse. 

Rematism och min tarmsjukdom (vilken det nu är) är båda autoimmuna sjukdomar, vilket betyder att immunförsvaret ger sig på kroppen (väldigt förenklat). I mitt fall anfaller immunförsvaret tarmarna och reumatikers leder blir angripna.
Men att bli sjuk efter att ha varit en fullt frisk och fungerande människa känns precis likadant i båda fallen (och förmodligen för en drös andra skit-sjukdomar) 

Det som möjligtvis skiljer sig är hur mycket ens medmänniskor runt omkring ser att det är någonting fel. I mitt fall: Vikt upp/nedgång, trötthet och ständigt spring på toaletten. Reumatikern blir i värsta fall tvungen att använda kryckor och får svårt att röra sig. 

Jag känner verkligen igen mig i mycket som hon tar upp. Inte minst om hur man gör för att acceptera sin sjukdom. 

 

Efter att hon blev sjuk blev hon författare. För att få ut sina tankar och funderingar och förhoppningsvis hjälpa andra som irrar runt i världen. Jag förstår hur hon menar. Jag har själv kommit frammåt med att acceptera min sjukdom genom att jag träffat andra med samma problem, samt att skriva av mig här då och då. 

Faktiskt peppande att lyssna på för att fortfätta att jobba med den ideella föreningen, den har legat lite på is under våren. Det är bra med sparkar i rumpan ibland =) 

 

 

Nu ska jag äta jordgubbar och träna på att byta skor snabbt inför morgondagens triathlon!