Sommarens radiovärdar i P1 har nyss avslöjats, och jag känner hur sommaren äntligen är här!! Trots att sommarvärmen plötsligt försvann...
Såg på TV hur de intervjuade några av dem, och några, ursäkta, "Tanter" satt och pratade om hur man skulle eller inte skulle vara personlig och privat i sitt sommarprat. Jag förstod knappt vad de menade... Men jag själv skulle ha pratat personligt, men hålla det privata för mig själv. Som jag gör här.
Lyssnade i morse på morgonpassets pratstund med "mysgubben" Mark Levengood. Han skulle sommarprata för fjärde eller femte gången, jag kommer inte riktigt ihåg. Han sa (ungefärligt citerat):
Man ska prata personligt, och hålla det privata för sig själv. När man sedan har fått distans till de privata händelsena man har gått igenom blir dessa personliga och då kan du prata om dem.
Kloka ord från den mannen. Måste nog lyssna på hans program.

Helgen som var drattade jag omkull i en down hill backe och fick ett par rejäla glåmärken på låren och ena armbågen.
Idag var jag på en läkarundersökning, genom jobbet. Efter att ha tagit av byxorna för att visa ett märke på ena benet försökte jag förklara för den bordusa kvinnliga läkaren att jag åkte down hill i helgen, och att det inte gick så bra.
Aha... sa hon med en rynka i pannan och fortsatte sedan undersökningen.
Jag kände mig som en misshandlad kvinna som skyllde på att hon gått in i en dörr eller ramlat i trappen...
Varför blir det så?