Idioti
Nej! Skärpning! Efter att ha ätit några stackars blodpuddingsbitar med underbar bacon och lingonsylt var jag fortfarande lika hungrig. Det var bara mars pannkaka till affärn! Ska magen må bra måste den ha vettig mat. Nu är det uppladdat i kylen så jag klarar mig bra några dagar. Ut och spring nu i sommarvärmen så får du kvällsmat.
Duktig flicka!
Titta!
Vad ska man säga? Woop woop?
Simpor och grodfötter!
Testade på det här med simning idag. Direkt efter jobbet. Rätt lugnt med folk från början, men sedan började det hopa sig på banorna. Jag hatar när det är trångt på Min bana, men vad ska man göra? Hyra en egen?
Efter ett tag dök det upp en jätteliten kille som simmade bröstsim jättesnabbt. Var tvungen att säga att han var duktig, och den stolta modern som stod på kanten sa att han bara var 6 år!
6 ÅR!
Han hade lätt simmat ifrån mig om jag hade fått för mig att börja simma bröstsim... Inte bra för självförtroendet... Men imponerad av honom blev jag!
Efter ett tag började en yngre tjej på banan surra med mig:
Kan jag fråga en sak? För du kan väl simteknik. Har du tävlat?
Jo, men det var hemskt länge sedan, svarade jag ödmjukt och kände att självförtroendet började komma tillbaka.
Hon förklarade att hon var självlärd och ville ha några tips om hur hon skulle simma. Vi simmade några längder och jag gav några tips och hon tyckte det kändes bättre och lättare.
När jag simmar själv tänker jag inte jättemycket på vad jag gör, men om någon frågar måste jag tänka till. Hur är det man ska göra egentligen? Om jag lär ut helt rätt vet jag inte, men förhoppningsvis går det lättare att simma. Lovade fler tips nästa gång.
Hade uppföljning med läkaren idag. Han var en aning orolig för att jag hade dåligt näringsvärde. För lite protein. Hur det kan komma sig när jag äter ägg varje morgon, en hel del nötter kött och andra proteinrika saker vet jag inte riktigt. Kan kanske bero på att jag hade en släng av magsjuka några dagar innan jag tog provet... Får väl ta nya prover om ett tag och kolla hur de ser ut..
Jag hade dessutom gått ner 2 kg sedan vi träffades i maj. Det var inte populärt alls:
Varför går du ner i vikt? undrade han rakt på sak. Jag vet faktiskt inte. Men tror jag varit på denna vikt sedan juni-juli. Lovade att hålla koll.
Väger mig sällan, men får börja föra protokoll eller något. För jag vill inte väga mindre än vad jag gör nu, då skulle jag börja se ut som ett spöke som för tre år sedan...
Bra anledning till att köpa choklad. Jag är helt klart värd det!
:)
DDLK Triathlon 2012
Kaos på Campingen...?
Fyra stycken Jonsson (tre syskon och en bonus-Jonsson) sprang allt vad de kunde i skogarna, och när de inte sprang trängde de in sig i en husvagn där de lagade mat, grälade om vem som skulle diska eller stekte ägg (alltså spelet)
Ibland kom det folk och hälsade på
...då lät vi dem lägga Mulle Mecks 12 bitars träpussel. På tid!
Här kommer Highscore-listan:
1. Oslagbara Emma S!!! 0.23.4
2. Anna 0.29.5
3. Josse 0.35.2
4. Magnus 0.35.8 (efter att ha kollat på alla pusselläggare under hela veckan fick han denna tid både full och med uppochnervänt pussel)
5. Anders 0.36.1
6. Stefan 0.36.4
7. Malin 0.37.2
8. Elin 0.39.2
9. Frida 0.44.8
10. Alice 0.45.6
11. Martin 0.48.5
12. Annika 1.00.2
13. Fanny 1.04.4
14. Erik 1.13.9
15. Kalle 3.21.7 (vad hände där?)
En del roliga saker sades även under veckan, här kommer ett par speciella sägningar som vi tar med oss när vi tänker tillbaka på denna vecka:
När man slår om är det viktigt att man slår ordentligt, och inte bara upp och ner!
-Elin, 23 år, spelar Steka ägg
Vi är omringade av Gotland!
-Maria tittar ut genom husvagnen.
Undrar var man ska sätta parkeringstillståndet någonstans?
I Bilen?
-Hanna och mamma funderar...
Man måste vara en Gud med tärningarna för att det här ska gå...
-Simon steker ägg...
Maria! Jag hade tänkt anmäla dig till en sångtävling.
Måste man sjunga??
-Maria och Elin
Jag försökte räkna hur många barn det var, men det gick inte...
-Magnus räknar gotlänningar
Det var riktigt klurigt det här, allt är gult!
-Frida om 12-bitars pusslet.
Tack för att du står och kastar vatten på mig!
-Maria till Hanna i husvagnen
Vad många ord det finns!
-Maria under "före"leken
Vem är det som kör så sakta där framme?
-Sara efter att ha suttit i en bilkö mot Bollnäs i 20 min...
Självklart sades det en hel del fler roliga saker, men de fastnade inte i blocket... :P
Och sist, men inte minst, vill jag hylla den gladaste tjejen under hela veckan! Äntligen! Äntligen fick denna solstråle stå högst upp på pallen under denna storslagna 5-dagarstävling!
Grattis Elin!
Nu ska sista semesterdagarna tas tillvara på!
Over and out!
10-mila kliv
När jag gick dit på förmiddagen för att titta på ungdomsstarten mötte jag några från grannklubben, som tyckte att jag absolut skulle vara med i ett av deras lag! Om det var headhunting och jag petade någon i förstalaget, eller om det var ett i princip tomt lag med endast en löpare, där det skulle ha varit fem, får gissa på.
Det blev i alla fall till att springa andrasträckan på 7 (!!!) km. Som E sa: 7 km är aldrig 7 km. Sant, så sant.
Men först måste ju förstasträckan starta: (ursäkta kraftordet i början, en löpare i första eller andra ledet ramlar precis efter startskottet. Jag hoppas det gick bra för henne)
Och så blev det min tur att besöka skogen. Otroligt roligt, men sakta gick det. Kondisen är inte på topp, och jag var rädd att paja knänen som krånglat. Men det gick rätt bra ändå. Inga stora bommar och jag hittade tillbaka.
Men oj, vad seg jag blev i benen och kroppen resten av helgen!
På kvällen var det dags för herrarna att sätta på sig lamporna och stick ut i skogen:
En mycket rolig helg!
En bild
Gissa vad som händer i helgen ;P
I ärlighetens namn
Idag på nybörjarträningen:
Tjej ~10: Hur gammal är du?
H: Jag är 23.
T: VA??? ä 'ru? <- med Sundsvallsdialekt: Är du?
H: hehe, jaa.
T: Du ser inte ut att vara så gammal.
H: Hur gammal ser jag ut att vara då?
T: Jaa... 17 kanske.
Efter det märkte jag att jag har börjat komma över det här med att vilja se äldre ut än vad jag är.
Forever young is the shit!
Just nu hoppas jag på att författaren till DEN HÄR bloggen inte ska ledsna, utan fortsätta skriva.
Jo! En update på kandisfronten! Soran Ismail har åkt med "mitt tåg" vid tre tillfällen under bara några veckor. vi börjar bli värsta tjenis. nästan...
WOW!!!
Okey, dags att kliva upp ur soffan och göra det till verkligehet kanske?
Men nu ska jag varva ner efter dagens jobb - i soffan!
Jag börjar i morrn.
Att vara...
...service inriktad, eller service minded som man kanske säger på svenska, är att vara lyhörd på sina kunder. Och förstå vad de vill ha.
Om jag som kund kommer och frågar efter ett par vallningsfria skidor, eftersom jag absolut inte vill, orkar eller har så stor möjlighet till att valla, så ska inte den jag frågar ändå föreslå ett par vallningsbara skidor med tejpvalla.
Den håller många, många gånger, och man får den riktiga känslan av skidåkningen.
Kunden som frågade efter vallningsfria skidor är inte riktigt nöjd med det svaret, eftersom kunden inte är ute efter själva känslan i skidåkningen, utan just att åka skidor utan att valla. Går det trögre blir det ju dessutom mer träning.
Om den kunden frågar i stället säger:
Då föreslår jag den här skidan som är uttagen till de som vill ut i skidspåret då och då utan att krångla med valla.
Yes! Thank you!
Om man säger så här:
Inter Sport i stan- Lindboms sport i Bommen : 0 - 1
Så idag har jag shoppat skidor. Vallningsfria. Och nu i kväll har jag och två till klubbkamrater varit ute och åkt i nästan 1½ timme. Eftersom jag inte åkt på kanske 3 år lär det kännas bra i morgon.
Jag ramlade bara 2 gånger.
Vädret var lite kallt, men vindstilla, stjärnklart och spåret var upplyst av den stora månen. Alla träd är snötyngda och det var vackert som ett vykort.
Det var helt underbart.
Godnatt :)
Rumpnisse med bil
Jag tror jag ska ändra kategorinamnet från Mitt liv som skogsdåre till Mitt liv som elitmotionär.
Eller vad säger ni? Jag har ju faktisk tränat två dagar i rad nu. Förra veckan också. Jag menar: snart ringer ju landslaget och frågar när jag kan börja!
I kväll var det orientering som gällde. Nattorientering. Med en stor lampa på huvudet. Mitt i den mörka skogen. Faktiskt jävligt roligt, om jag får säga det själv.
Men jag trivs också i mörkret, vilket jag vet att alla inte alls gör. Men jag tycker faktiskt om det.
Utanför elljusspårens ljus är det bara den stora lampan i pannan (också kallad pannlampa) som leder vägen. Synfältet minskas väldigt, och det känns som man springer med en strut framför huvudet.
Detta leder till ett väldigt viftande med huvudet fram och tillbaka när man börjar närma sig kontrollen, och ska försöka få syn på reflexkontrollen.
En av kontrollerna hade jag väldigt problem med idag, och tittade hit och dit, men såg då ingen kontroll någonstans. Jag kände mig lite som en rumpnisse.
Vaff-vaff-vafför-vafför är det på detta viset? Ingen kontroll?
Men tillslut hittade jag den, och kunde springa vidare. Hem hittade jag också.
Så otroligt bra! Nu är det bara att vänta på ett samtal...
mååååndag
Sprang 25manna i helgen. Orientering. Lerigt. Regningt. Soligt när vi åkte hem.
Jag har inte varit allt för aktiv orienterare på sista tiden, vilket syntes... Första kontrollerna var det stiglöpning, men sedan när jag skulle till 3:an hamnade jag nästan vid 8:an. De låg inte i närheten av varandra...
Tre gånger under banan fick jag nå jävulskt med magknip.. Tack. Magen har varit lugn i några månader nu, så självklart ska den jävlas under en tävling. Jag fick stanna några gånger och som kura ihop mig. Det känndes nästan som jag skulle spy. Sedan gick det över efter några minuter... Efter löpningen har den inte krånglat någonting, så det måste ha varit någon slags protest mot springandet. Men jag är också envis!
Ja, lyckades springa lite galet till några andra kontroller också, så fick ingen bra tid.
Som tradition är det ju 25mannapartaj efter tävlingen. Jag hade ingen större lust att gå på stora partajet (Skulle jobba dagen efter) men förfest hos FV tackar man ju inte nej till!
Och det blev alltså andra helgen i rad med äventyr i sthlms tunnelbanor... Jag och E lyckades ta oss ner för en lång rulltrappa som gick uppför (I say no more) och efter byten och tunnelbaneåkande lyckades de två yra norrlänningarna hitta fram till partajset.
Nä, nu ska jag lära min väska lite lydnad. "Ligg" kan den redan, och gör hela tiden. Jag borde lära den lite mer som:
"Packa ur"
"Lägg i blöt"
"Tvätta"
Önska mig lycka till
Sälen - O-ringen
O-ringen, en femdagars orienteringstävling håller på att avgöras.
Resultaten har varit lite växlande. Jag som är så otroligt vältränad hade som mål att slå E i alla fall en dag (vi springer samma klass). Första dagen slog jag henne med En Hel Sekund! Efter det har det bara gått utför, och efter tre dagar leder hon med över 4 minuter... Men det är inte slut än!
Igårkväll var vi och tittade på när eliten fightades i slalombacken på Högfjället. Också detta orientering. Jag måste säga att det är rätt mycket tuffare än de här slslomåkarna som bara åker nerför. Orienterarna springer lite upp och ner. Flera gånger! Här är banan. De hade några slingor utanför backen, som vi inte såg. Den röda slingan är banan.
Men totalt var väl banan ungefär 3,6 km och de sprang den på runt en kvart. Gör om det om ni kan!
Vädret är strålande sol och jättevarmt. I morgon startar vi inte för ens sent på eftermiddagen, så det blir till att hälla i sig vatten så det orkas med att springa.
25 grader är utlovade.
Det kanske blir dimma, kommentaren kläcktes när vi diskuterade hur varmt det kunde bli att springa uppe på kalfjället i den hettan. Troligt, troligt.
Har du sett min pip?
Alltså börjar det dra ihop sig för att börja packa kappsäcken... Jag som knappt hunnit packa ur den förra! Men men.
Jag har i någon vecka haft på känn att en väldigt viktig och väldigt liten sak har försvunnit. Kärt barn har många namn, och denna kära sak kallas bla för:
-Pip (det piper när man änvänder den)
-Pinne (ser ut som en pinne)
-SI-Pinne
Korrekta ordet kanske ska vara Sport Ident. För er som inte är invigda i orienteringens underbara värld kan jag berätta att denna Pip har ersatt de gamla häftstämplarna vid kontrollerna, och allt registraras numera i denna Pinne. (Alltså kontrollnummer och tid) Man har dessutom en personlig Pip, med ett personligt nummer. Min Sport Identitet alltså.
Ja, jag kan nu alltså inte hitta den. Eftersom jag inte tävlat på länge, och dessutom har flyttat har jag inte riktigt koll på vart den hamnat. Jag hade några alternativa ställen där den kunde vara, men där var de inte. Hoppades därför att den skulle va hemma hos föräldrarna. Men här har jag varit o letat nu ett tag och kan inte hitta den. Detta betyder förmodligen att jag måste rota igenom alla lådorna i förrådet i kväll. Mycket skoj....
Det finns ju bättre sätt att spendera en kväll på.
Sprint SM, orientering
...och här har vi en ny ledare: Jesper Lysell. Lillebror eller storebror till Jerker. Jag vet inte, de är tvillingar.
OMG, Forsberg, du är underbar att lyssna på!
Nu väntar vi bara på att höra hur det går för Maria. Heja heja!
Knarr under skorna
Ännu en ny energyboost, efter en joggingrunda. Den första på några veckor. Vackert väder och knarrig snö.
Det kan inte bli så mycket bättre!
Virrade runt lite på Norra, utan karta. Men jag kom ju hem ändå tillslut! Det gick mycket bra, förutom att konditionen inte är fullt på topp och en liten vurpa som säkert kommer resultera i ett fint blåmärke på rumpan.
Men jag är glad ändå! :)
Var på en otroligt rolig dans i Hudik i går. Mycket folk och mycket dans. Me like!
Sista timmen började dock dansmästarna från övervåningen lämna baren, och kom ner på dansgolvet.
Att dansa med någon askalas är inte det jag vill på en sådant ställe, och tackade nej till två. Jag hoppas att de verkligen var fulla.
Var på väg att nobba en till, men kom fram till att han nog var rätt nykter, och chansade på det. Tur var väl det, han var grym på att bugga!
Nu ska jag sy gardiner o städade lite. Vara lite duktig, hehe.
Australien/Gotland
Ja, ibland så undrar man nästan vart man är någonstans!
12 apostlarna, Australien?
Raukarna, Gotland?
Helgen som gått spenderade jag i alla fall på Gotland (sägs det) som ledare till Medelpads USM-trupp i orientering.
Massa skratt, galenskaper och en del skogsspringande blev det, även för min del. Det är tur att Beach 07 är över, kroppen mår inte bra efter Gotlands rosenbuskar!
Alla glada Medelpaddor! Emil, Siri, Paulina, Malin, Linda, Micke, Albin, Björn, Magnus, Jocke,
Erik, Sofie och Josefin
Upp som en sol!
Jag måste säga att det är helt underbart! Dagens humörsvängningar har varit som värsta bergochdalbanan, och jag befinner mig för tillfället längst upp!
Jag va nämligen och tränade idag. Orientering. Fick en påminnelse av Maria W igår. Var väl lite skeptisk, men kom fram till att ja, jag åker! Så efter att ha kommit hem, slängt i sig lite mat och bytt om så bar det iväg till Hulistugan. De verkade ha kontroll över barngruppen, så jag bestämde mig för att ta en bana.
Det var kurvbild. 2,4 km till startpunkten! Bara det! Så långt har jag inte sprungit på länge!
Efter att ha missat starpunkten en aning var jag äntligen ute i skogen! Dagens skoval med vanliga joggingskor var väl ingen höjdare, pga allt regnande...
Men sen gick jag rätt på första kontrollen! rätt på bara! Jag som knappt hållt i en karta på ett år! Jag är bäst!
Hur det gick sedan behöver vi inte riktigt prata om, men bara känslan!
Helt otroligt att va ute och springa i skogen igen! Helt oslagbart! Varifrån jag fick krafterna från är en gåta, för i skogen gick det rätt okey att springa. Spurtstriden tillbaka till stugan var värre... Jag lär ju inte kunna gå alls i morgon, men det skiter jag i!
Nu i kväll har jag bara varit helt lyrisk, nästan frällst (vet inte riktigt hur det känns, men kanske så här). Shit, jag förstår inte varför jag inte gjort det här på hela sommaren! Jag lovade Maria att jag Självklart kommer nästa vecka, och det var rätt nära att jag sa att jag skulle med på 25-manna också. Men nja... lite mer tränad ska man nog vara. Jag får träna upp mig så att jag gör en riktig j*vla dunder succé till våren.
Vem vet, jag kanske tom hinner träna upp mig till Höknatten!
;P
Att förklara hur underbart det var i kväll för en ickeorienterare är lite svårt. Emma förstod inte rintigt sig på mig när jag sa:
"Jag har sprungit i skogen, blivit jätteblöt, sprungit fel och hittat rätt, det var helt underbart!"
Men så är hon inte så som jag heller!
Puss och godnatt!
En liten sväng..
Ja, träningen har ju inte gått så bra på sista tiden. Eller: den har inte existerat på sista tiden. Jag var ju jättemotiverad efter att jag kommit hem från min resa, men sedan blev jag sjuk, vi renoverade om köket, vilket tog all tid. Efter det har inte motivationen funnits.
Fast det är klart, dansat har jag ju gjort i massor! :)
Men nu jävlar ska jag börja träna igen! jag gled själv ut med cykeln några gånger förra veckan, och i går åkte jag ut med Erika. Vi cyklade till Löran. Det är ganske långt till Löran. Min förhoppning var att vi kunde köpa glass när vi kom fram.
Det var stängt...
Men vi gick runt i solen och kollade på klipporna och havet. En otrolig fin kväll, och vart f*n va kameran??? Löran är ett litet smultronställe iaf! mycket fint! Åk dit!
Vägen hem va tung, mycket tung. Speciellt för mig som försökte hänga på vältränade Erika..
Väl hemma kom vi fram till att jag nog cyklat lite över 3,5 mil, då får man väl ha lite ont i benen? Och rumpan!
Kommande händelser i mitt skogsdåre-liv: Simlektioner för fröken Vedin, dans och kanske även en sväng i skogen?
Att förstå kroppen sin...
Jag började träna lite smått. Efter några gång/joggingpass hoppade jag i fredags på cykeln, drog ner till Bommen och tog ett helt joggingvarv i elljusspåret, och trampade sedan hemmåt igen. Det tog i alla fall 1 timme och 15 min, och med min kondis just nu är det rätt mycket!
Det känndes rätt okey, och på söndag morgon gjorde jag samma sak igen. Inte lika lätt den här gången, men det är väl inte så konstigt att det går tungt när man tränar? Eller?
Men på kvällen kom det:
Halsont!
Självklart tänker jag: vad dum jag är som inte kännde det i morse, och gick hem och sov i stället.
Problemet är att jag alltid tänker så när jag blir sjuk.
"Varför kännde jag inte att jag var påväg att bli sjuk? Jag kännde ju att det gick mycket segare än vanligt, osv"
Men, jag lär väl mig tillsut. Förhoppningsvis.
Den här förkylningen hoppas jag går över mycket fort, jag vill upp på cykeln igen!
Och ut i skogen!
