Jag borde skaffa en lite mer portabel bloggmaskin som jag kan ha med mig när jag är ute och går. Eller en bandspelaren. Kom i alla fall nyss under en prommenix på ett otroligt bra inlägg. Det handlade om skor och studentekonomi. Alla klatshiga formuleringar har försvunnit, men kan bjuda på innehållet:

Jag har aldrig varit någon stor skoshoppare, men har hört att många blir lyckliga av att shoppa skor. Så under ett desperat försök efter att bli lycklig inhandlade jag i våras ett gäng skor för massa pengar (på rea, men ändå väldigt dyrt). Lycklighetseffekten uteblev, och eftersom jag precis innan bestämt mig att börja spara pengar inför eventuella studier fick jag snarare ångest.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Min studentplånbok slipper i vinter (förhoppningsvis) lägga ut pengar på skor, eftersom jag har några helt oanvända långt in i garderoben.

And now: A picture of the beauty i met yesterday:

Är på bättre humör nu.
Har som tur är ingen förkylning...

Jag vet det har varit mycket skitsnack här på senaste tiden, men nu är det det jag skriver om för tillfället, så Deal With It!

Jag är idag hemma från skolan pga denna skitmage. I natt vred det om i magen, och fick springa på toa många, många gånger under natten. Hoppades att det skulle gå över till morgonen, men efter att toalettspringandet fotsatte innan avfärd till skolan bestämde jag mig för att stanna hemma.
40 min i en bil och en hel dag i skolan lockade verkligen inte.
Slutsats: Hela helgens bravader var rätt dumt, jag måste sova!

Jag blir så less när folk inte förstår att jag måste sova mer än "friska", och tycker man är larvig som måste hem och sova. (Självklart måste jag ju själv se till att jag får den sömn jag behöver, men det är inte alltid lätt när man vill vara med på allt som händer)

Men du är ju ung. När jag var i din ålder sov jag knappt någonting.

Men jag är Sjuk! Forever and Ever!

Det var förmodligen runt mars-april 2006. Jag satt på en buss som förde mig och ett gäng backpackers norr ut längs Australiens västkust. Vi fick själva bestämma musiken som skulle spelas i bussen, genom att koppla in våra mp3s till högtalarsystemet.
Efter att ha lyssnat på en massa av brittan och annan tjejpop tog min granne över kontrollen över musiken, och langade över sin musik som började dundra ut. Han var från England och hette typ John, eller något annat vanligt engelskt namn. Kommer inte riktigt ihåg vad det var han spelade, men bra musik var det. Mycket som jag inte hört innan.
Plötsligt började jag höra några välkända toner, men kunde inte komma på vad det var för låt. Men jag kände att jag borde verkligen veta vilken låt det var.
En tjejkör började nynna och då slog det mig! Det var ju den här:

Jag vände mig snabbt mot John, eller vad han nu hette, och skulle glatt förklara att " det här är ett svenskt band"
Men han skrattade bara, klart han visste det. Han tyckte det mest var roligt att se hur lång reaktionsförmåga jag hade. Ungefär 20 sekunder...

Hittade ett horoskop för idag som löd ungefär:
Efter en jobbig helg bör du ligga i soffan efter kl 20.
Absolut, det säger jag inte nej till! Ska först leta rätt på alla tejpbitar mina kära syskon satt upp lite var stans i lägenheten. Jag har hittat: på nyckelhålet, lampknappen, vattenkranarna, skafferidörren och tändaren. Men måste tacka dem ändå, eftersom de både diskat o bäddat sängen åt mig. Citerar siss:
Hehe, först tänkte vi bara vara snälla

Vet du vad det är och vad det innebär?

Enkla förklaringen:

24 timmars fasta. Två omgångar av laxerande dryck. Efter det är tarmen ren och fin, och herr doktor kan föra in ett coloskop i ändtarmen och undersöka hela tjocktarmen för att titta efter inflammationer och ta prover. Sedan är det över.

Lite längre förklaring, som inte bör läsar av känsliga:

Efter lunch är det förbud på annat än klar dryck, kaffe eller te. Mellan 17-19 skall 2 liter äckel-päckel Laxabon drickas. Ett glas av detta i kvarten. Innan du dricker tar du en liten klunk Festis, håller för näsan och försöker svepa Laxabonet utan att känna smaken. När glaset är tomt sköljer du munnen med Festis och tar sedan en klunk av denna, i jämförelse, härliga dryck. I bästa fall går det bra, annars känner du dig spyfärdig. Sedan är det bara att släppa näsan och vänta en kvart till nästa glas.
Efter några glas börjar du känna dig frusen i hela kroppen och uppsväld i magen. Bipacksedeln rekommenderar att du rör på dig, men har nära till toaletten. Under sista halvtimmen har denna vätska börjat nå sitt slutmål, och du får varva äckeldrickandet med att springa på toa.
Ca 1 timme efter att sista drickandet börjar toalettbesöksfrekvensen att lugna ner sig, och du kan börja tänka på hur hungrig du är.
Njut av en kopp te på kvällen. Mättande.
På morgonen är det dags för samma sak igen. Lika äckligt och nästan lika svårt att få i sig. Men pga brist på mat i tarmen går det nu mycket fortare genom alla många meter tarm. Så det bästa vore att ta med sig drickat in på toaletten, för du kommer inte hinna springa mellan.
Förhoppningsvis har toalettspringandet avtagit innan du ska till sjukhuset.
Du skriver in dig på sjukhuset, får som vanligt vänta i evigheter, gå in i den kalla salen, skruda om till ett grönt skynke och sedan lägga sig på en britts. En vänlig sköterska förklarar var som ska hända, och du får lite lugnande.
Doktorn som du aldrig sett förrut kommer in i salen och förhör sig om hur du mår, och börjar sedan undersökningen. Du följer coloscopets (som har en kamera längst fram) väg upp i änd och tjocktarmen på en bildskärm ovanför brittsen. Det går bra i början, men när tarmen svänger börjar det smärta något hemskt.
Du får mer lugnande.
Vid tjocktarmens nästa sväng lyckas inte doktorn styra coloskopet vidare. Din vanliga doktor kommer in i salen, tar över kontrollen och försöker också komma vidare med coloscopet i tarmen. Det går inte. Det gör ont. Väldigt ont. De avbryter och backar tillbaka intrumentet. Det gör ont.
I slutet av tarmen ser det lite inflammerat ut, och de tar några prover.
Det är över, du stapplar groggy och med magsmärtor till omklädningsrummet där du klär på dig och försöker få världen att sluta snurra.
Orkeslös och med blodsockernivån nere vid fotknölarna får du några vidare intruktioner om mediciner av läkarna, och gungar sedan ut till huvudingången och väntar på skjutsen hem.
Väl hemma proppar du i dig lite efterlängtat godis och bakverk, slänger ner dig i soffan och sover några timmar.
Du hoppas att det ska dröja många år till nästa gång.

Oj, det blev lite längre förklaring än vad jag tänkt mig. Hoppas ni andra slipper vara med om detta.

...är bättre än tusen ord.
Gissa vad som händer i helgen ;P

Har ikväll lyssnat på en föreläsning om benskörhet. Visst låter det spännande?
Det var det faktiskt, och jag har nu lite ont i magen efteråt. Och en fundering långt bak i skallen om man verkligen måste lyssna på allt man hör, det går ju inte att följa alla rekommendationer som finns, då skulle man bli knäpp.

Jag har proppat i mig kortison otroligt länge, och fick för ett tag sedan medicin mot benskörhet av farbror doktorn. Denna medicin skall tagas en gång i veckan, 30 min innan frukost. Väldigt lätt att komma ihåg, så om jag tar den en gång i månaden är det bra. Trodde att det skulle gå lättare att ta den nu när jag började plugga och få rutiner, men nja...

Så denna föreläsare pratade om brist på D-vitamin var ett stort problem här i Sverige, eftersom vi inte får så mycket ljus som vi egentligen behöver. Så han rekommenderade damer över 70 att ta extra D-vitamintillskott. Om man nu inte ville äta lax 7 dagar i veckan (vilket min studentekonomi inte riktigt tillåter...)

Långvarig kortisonbehandling är självklart också en säker väg mot benskörhet.

Liksom tnf-alfa preparat (tex Humira)

Liksom glutenintorelanta och Crohn sjuka.

Jag lovar att apoteket i morgon kommer att få besök av en Crohnsjuk, kortison och Humiramissbrukande 23 åring och ett gäng 70-80 åringar som är på jakt efter vitamin D...

Okey, bjuder på en fantastisk teambuildingbild från helgens ungdomsträff med RMT

Måste någ sova snart, måste kliva upp 30 min tidigare i morgon...