Hört på en buss:
Men vad sakta det går, när blir det dubbelspårigt??
Det var absolut inte jag!
;)

Jag lånade bilen av mina föräldrar i helgen. Som tack (snäll som jag är) städade jag ur den och tvättade den. Det behövdes, om man säger så. En hel plastpåse med skräp samlade jag ihop.
Resultatet blev, enligt mig, mycket bra. (Alla småfack får ni plocka ur själv)
Hör man någonting när jag lämnat tillbaka den? Nejdå. Inte ett knyst. När jag försynt försökte  kolla om de märkt någonting får jag till svar:
Jag ser att du har gjort någonting, men inte vad.

Någon dag senare satt jag och beklagade mig inför en gemensam bekant, som tydligen var med pappa när han hämtade bilen. Enligt honom muttrade fadern när han såg bilen:
Fan vad rostig den börjar bli...

Dagens plan blev inte riktigt som jag hade tänkt. Det blev en del återbud och det hela ställdes in.
Så vad ska man göra med en hel eftermiddag fri, plus tillgång till bil? Shoppa på Birsta så klart!
Ett av dagens fynd är någonting jag längtat efter länge länge. Funderade för ett tag sedan på att köpa det på internet till mamma när hon fyller år, men sorry mamms - det är för långt till juni!
Men idag såg jag denna box stå i en hylla i en av Birstas jättebutiker. Mitt öga fångede den direkt, så det känns som om det var meningen att jag skulle köpa den.
Så nu är jag ägare till en DVD-box med alla avsnitt av den underbara serien Coupling!
För alla er (stackare) som har missat denna underbara serie, här kommer en resumé:
En engelsk kommediserie, tre tjejer och tre killar, ex och nya partners, massa missförstånd, egna funderingar och både killars och tjejers syn på saker o ting.
Hysteriskt rolig serie. Det tycker mamma och jag i alla fall, som alltid sprang till TVn när vi hörde den bekanta ljudslingan av Perhaps, perhaps, perhaps.

Så nu vet ni ungefär vad jag har gjort i kväll.
...och kommer göra de närmsta dagarna.

:fundera på vad jag nu ska köpa till mamma...! ;P

Helt sjukt. Här om dagen blev jag skjuten på jobbet. Pang, bara. Liksom.
Av en kollega!
Jag förstår vad ni tänker: shit, hon jobbar på ett sjukt jobb. Och, ja, det gör jag verkligen.
Så här gick det till:
Jag gick i korridoren mot fikarummet. En kille kommer ut ur fikarummet med någonting i handen. Han möter två andra kollegor. De pratar, skrattar. Sedan skjuter han dem. Mitt i magen liksom.
Han fortsätter korridoren fram, och när han ser mig...
Säger han...
PANG
Ja, sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Med honom alltså. Jag gick till fikarummet och åt lunch.
Jag antar att han åt förstörde bevismaterialet när han började skala bananen och åt upp den...

I natt drömde jag även att jag stod och rökte på ett ställe... Life is strange...

Vi var på tåget mot Stockholm. Tåget stod fortfarande på tågtationen i Sundsvall 5 min efter avgångstid. Jag jobbade tillsammans med två till, och vi var för tillfället i bistron. Där befann sig också fyra kunder som undrade varför vi inte åkte någon gång? 
Efter ett tag kom lokföraren in och förklarade läget med några tekniska termer som jag inte förstod ett skit av. Det jag förstod var att han var tvungen att göra ett bromstest innan vi kunde köra söderut.
Problemet var att detta bromstest inte kunde göras var som hellst, utan en bit norr ut, närmare Härnösand. 
Ja, vi var ju tvugna att  göra som herr lokförare sa. Som tur är hade inte passagerarna så brottom, så det blev inget gnäll över denna lilla omväg.
När vi var nästan framme vid  bromsprovsstället gick jag fram till föraren, för att se hur det gick till. Vi stannade till precis framför sträckan. Det var som en liten nerförsbacke, följt av en uppförsbacke. Vad som fanns bakom denna kunde jag inte se, men gissade på ännu en nerförsbacke.
Jaha, då kör vi! hojtade lokföraren och vi började rulla nerför.
Det gick bara fortare och fortare, tillslut jättefort. Vi nådde uppförsbacken och var uppe på ett kick. Men tack vare den höga farten och att banan tvärt sluttade nedåt gjorde att hela tåget lättade från rälsen och fortsatte uppåt... Rätt upp! Jag fick fjärilar i magen när jag kände att hela tåget började göra en loop liksom baklänges, och jag kommer ihåg att jag tänkte:
Tänk om tåget hamnar på rygg!

Sedan vaknade jag tryggt i min säng. På rygg.
Dagens jobbardag på tåget gick på räls, med massa energi, trots att jag dansade natten lång igår.
Nu vill jag att sommardanserna börjar!

Kan ingen vänlig själ skicka ett paket till mig, det vore så roligt.
Jag hittade ett stort fint paket i brevlådan nyss. Eftersom det var rätt oväntat blev jag jätteglad och nyfiken!
Tyvärr var det adresserat till en karl med samma efternamn, men här bor ju bara jag! Vad besviken jag blev...
Kollade på hitta, och det skulle egentligen till en gata längre bort. Så jag tror jag ska gå dit med det. Jag är så snäll...
När jag tittade lite närmare på paketet verkar det inte så spännande ändå.
Biona Butiken - Värmer ditt hus
stod det på... jag tror jag klarar mig från att tjuvkika...

Ungefär så här kul hade vi på resan!


Kattis o jag hoppar loss på stranden i Den Helder
Krya på dig gumman!

Så var jag hemma helt plötsligt igen. Lite konstigt känns det ju.
Men en otroligt rolig resa var det i alla fall! Tidigt lördag morgon, när vi satt på tåget på väg till Paris kom vi fram till att så mycket vi skrattat de tre dagarna vi var i Holland har ingen av oss skrattat på mycket, mycket länge. Miriam, vår usla guide, var helt galet otrolig. Hon fick t.o.m. b (c?)-filmen Fire att vara rolig.
Lördagen i Paris fortsatte i samma tecken, mycket tack vare en filmande japan med barnvagn.
Kat, you know what I mean!
Eifeltornet var vi och hälsade på när mörkret sänkt sig, vilket absolut var en höjdare, och ett måste om du åker till Paris.
Besökte även de andra sevärdheterna, och efter två dagar var vi nöjda med att se dessa stora (och vackra) hus. Då kom min vän Mélanie och bodde med oss. Vi trodde ju att fransmän var trötta på Eifeltorn och så vidare, men hon ville tydligen se allt... Så vi delade oss... Fransmän är konstiga. Kom vi fram till.
Men i alla fall, måndag morgon när jag tittade ut genom fönstret var det vitt. Så gick det med att möta våren i Paris... Så Disney skippade vi, och gick en dag extra och shoppade.

Väl hemma slår verkligheten mot mig direkt, och det är jobb som gäller på en gång. Lite semester efter semestern hade ju inte varit helt fel. :)
Men bilder kommer nog.
Någon gång. Annars finns de ju alltid hemma hos mig ;)
Puss o godnatt

Nagra dagar av resande i Holland borjar lida mot sitt slut, och imorgon lamnar vi detta stalle valdigt tidigt pa morgonen.
Miriam, som vi har bott hos, har varit en otroligt rolig, men inte sa mycket vetande, guide.
Igar var vi inne i Amsterdam och shoppade, vandrade, akte kanalbat, red light district, skrattat at coffeshops och atit middag med nagra andra som jag ocksa traffade i australien.
Idag var vi i en liten fiskestad, knappte kort pa oss, med typiska hollanska klader. Sedan akte vi till blomstertradgardarna. Massa fina blommor, aven fast alla inte slagit ut annu. Alla blomsterfalt har inte borjat blomma riktigt an, bara nagra farger. Vi var lite for tidiga.
Men kul har vi! Knapper hopp-kort och fnittrar.
Paris nasta!
Puss o kram allihopa!

Efter några timmars sömn hemma hos fröken Vedin har nu Kattis och jag tagit oss ut till Arlada flygplats, och väntar på att få kliva på flygplanet mot Amsterdam!
Det känns inte så tråkigt att lämna detta väder precis. Mulet och regn i luften. Vi satt och tittade på flygplanen som lyfter, och de försvinner i dimman efter typ 3 sekunder.
Sedan såg vi i tidningen att det skulle vara +10 och regn när vi kom fram, men det är bara att härda ut! Kattis har ett paraply!

Så nu ska vi titta på väderkvarnar, lukta på tulpaner (inget annat) åka till Paris och klätra upp i Eifeltornet, gå på Disneyland och sedan åka hem! Allt detta på 8 dagar! ojoj... (Mer utförlig lista finns här)

Hoppas ni har det bra här hemma, ses nästa vecka!
Puss o kram

Det är alltid lika kul när syrran kommer hem och hälsar på
(hon till vänster, jag höger)

(Linjal från Designtorget)

Nu sticker jag söder ut, tillbaka om en vecka.
Ha det nice så länge!