Hej!

Varning. Detta inlägg kan vara äckligt för en del. Men ni som läser här gör ett aktivt val när ni klickar er hit, så ni får skylla er själva. Ni har blivit varnade. 

 

Senaste veckan har jag mått riktigt dåligt i magen. Jag hade i höstas ett ordlenligt skov, men har under vintern blivit bättre och bättre. På grund av en del hudutslag på ungefär hela benen och på magen började vi mixtra med de två medicinerna jag tar, och helt plötsligt mådde jag riktigt dåligt igen. 

Det lustiga är, för er som är friska och inte har en stökig tarm, att man inte känner så stor skillnad på "lite dålig" tarm och "totalkass tarm" på en gång. I alla fall inte jag. Det tar ungefär en vecka innan man fattar att fy faan, så här ska det ju inte vara!

Eftersom jag mer eller mindre hela vintern haft trosskydd eller bindor i trosan så fort jag ska utanför lägenheten, för att vara på säkra sidan, så har jag varit beredd de gånger senaste veckan då toaletten inte varit en meter därifrån och en olycka skett. Och eftersom våtservetter, nya trosor (när det ny behövdes) och bindor också varit med så har detta varit lätt åtgärdat. 

I början trodde jag att jag ätit något olämpligt, men eftersom det aldrig blev bättre avtog den tanken. 

En kväll var jag så less att jag tog kontakt med en kinesiolog. Fick en tid för behandling. En månad bort i tiden. (Nära egentligen eftersom jag fick en återbudstid, men ändå. Lång tid för min mage.)

Kvällen efter kände jag att jag inte kunde vänta så länge, behövde hjälp nu! Skrev till sjukhuset, fick sedan svar att en läkare (som jag inte träffat förrut) skulle ringa mig fredag morgon. Jag antar att min läkare är ledig på fredagar. 

Torsdagen fick jag en tid på vårdcentralen för att få "hjälpmedel". Hjälpmedel i mitt fall är blöjor. Snälla sköterskan hade en stor pärm med olika slags vuxenblöjor i olika former... Läskigt och hemskt osexigt ord: vuxenblöja.... Jag valde i alla fall de minsta varianterna. De ser ut som bindor, men är lite tjockare och längre. Utan vingar. Och är egentligen till för urinläckage. Fick med mig hem en kasse med några olika modeller som jag får prova mig fram med... Kände att jag samlade ihop en hel hög med pensionärspoäng. 

 

När läkaren väl ringde på fredagen fick jag dra hela senaste halvårets sjukhistoria (förmodligen för att han skulle förstå kråkorna i journalen bättre) sedan förklarade jag att medicin nr 1 kan jag inte höja mycket mer eftersom jag mår illa och inte kan äta då, och av medicin nr 2 får jag (förmodligen) fullt med utslag på kroppen av. Enligt min "vanliga" läkare så är det medicin 1 & 2 som gäller för min del. Denna läkare frågade hur det var med avföringen, var det som vatten?

Nej, svarade jag snabbt först. Tänkte lite och kom på att det senaste veckan faktiskt inte har låtit någon skillnad mellan kiss o bajs i min toalett. 

Nye doktorn kom då snabbt fram till att stryka både medicin 1&2 från min medicinlista, testa medicin 3 i stället. Eftersom 3:an är trögstartad så slängde han även in en gigantisk 2-månaders kortisonkur på köpet. 

Tack, hej.

 

Väl på apoteket efter jobbet fanns bara kortisonet att hämta ut. Tankspridda doktorer....

 

Efter lunch hade jag ett viktigt telefonmöte där det inte riktigt passade att springa iväg på toaletten mitt i. Eftersom det var jag som skulle prata. Så jag rotade fram en ask med Immodium. Fiin medicin som lugnar ner magen. Mötet gick bra, och magen höll sig i skinnet. 

Efter jobbet skulle jag upp till farmor. Tog en tablett till för att klara av bilresan. 

Underbilresan pratade jag med en kamrat. Hon undrade hur det var. 

Jodå, svarade jag. Trött och hängig nu på grund av magen, men i morgon ska jag starta en dunderkortisonkur. Så nästa vecka kommer jag va asrolig!

Ajdå, svarar hon. Ja du blir ju väldigt rolig av det, men när man vet varför är det inget roligt längre...

Kloka ord, det ligger mycket i det. Jag blir ibland rädd för mig själv när jag går på kortison, blev det i vintras i alla fall... 

 

Som sagt, det är en hemskt bra medicin den där Immodium... Det blev helstopp i magen och det släppte inte för ens mitt i natten. Satt säkert en halvtimme på dass då. Är lite osäker, somnade nog några gånger när jag satt där. 

 

Lördagmorgon var det då dags för kortisonpremiär... Jag får ångest bara av att titta på tabletterna...

 

Iväg för att träffa mormor och kusiner. Roligt o trevligt, men gårdagens förstoppning var som bortblåst och det blev många rundor till dass.. Lördagen som så trevligt skulle avslutas med dans blev att jag i stället satte på mig blöja och åkte raka vägen hem i stället. Sov gott och länge i min säng. Riktigt skönt. Tror faktiskt att jag sov ostört hela natten. Det har jag inte gjort på kanske två veckor, minst. Kortisonet som börjat verka? 

 

Idag har det varit lugnare i magtrakten. Humöret har ännu inte vänt från less till hyper, men är lite bättre till mods nu än vad jag var igår i bilen hem. Om det beror på medicinen, den roliga kamraten jag sprang på på affärn idag eller det trevliga Skypesamtalet jag hade med semestrande systern vet jag inte. Men det spelar ingen roll... 

 

Nu ska jag bli bättre!