Ett nytt avsnitt

...i "Mitt liv som ansiktsblind"

Har de senaste veckorna mött en tant med hund i trapphuset. Visste att en av lägenheterna längst upp varit tomma, så antog att hon flyttat in. Frågade en dag om hon var nyinflyttad, men hon svarade att hon bott där sedan huset byggdes. Eftersom de haft stambyte minst en gång (för 10 år sedan) gissar jag på att kåken stått här ett tag...
Men du är väl rätt nyinflyttad frågade hon. Jao, har ju bott här ett år, så kan väl i det sällskapet kalla mig rätt nyinflyttad...
Hunden var hennes barnbarns, så jag antar att hon precis börjat  vara hundvakt. För jag glömmer aldrig en hund...

En annan sak jag vill berätta är hur roligt jag tycker det är att dansa. Det är så roligt att jag till och med går till danslektioner en timme innan den egentligen börjar. Tyvärr har de inte öppnat lokalen så tidigt, så jag får då gå hem och äta den där middagen jag inte hann med...

Dialekter

Det här med dialekter är intressant. Under min uppväxt trodde jag att vi i Sundsvall pratade rikssvenska. Trots att vi barn fick höra från de hälsinglandsfödda föräldrarna att vi hade roliga Ö:n i vårat uttal.
Vid hemkomsten efter ett halvår utomlands slogs jag av vilken bonnig dialekt vi hade!
Efter att ha flyttat från stan försöker jag allt jag kan att hålla kvar dialekten. Men som den dialekt-härmapa jag är så är det svårt, och kommer på mig gång på gång att jag ändrar uttalet. Jag blir stolt när jag får kommentaren "Du är inte härifrån va?"
Nu på morgonen drog jag igång Morgonpassset på SVTplay. När det var dags för nyheter var det Rapport som nyhetsuppdaterade. Jag var inne i ett annat rum när det började, men blev lite fundersam när nyhetsankaret började prata. Var det lokalnyheter från Sundsvall? Kände igen dialekten så väl, kändes precis som hemma. Men det var inga lokalnyheter, det var blandat från Sverige och världen. Gick in till datorn och tittade. Mitt dialektsinne hade rätt, visst var det en sundsvallsbo som satt och pratade. Dessutom växte han upp 500 meter från mig, så det var inte konstigt att dialekten kändes som hemma!
Dags att dra sig ur soffan och sätta igång helgen!

Tandbidrag och upphittade saker

Ett nytt tandvårdsbidrag har dykt upp. Detta kan de som har vissa diagnoser eller av annan anledning har stora slitningar på mun och tänder få. Inflammatoriska sjukdomar ingår i diagnos-kategorin. Detta, vad jag tror, beror på att man bland annat måste äta oftare. Mag och tarmförbundet har i flera år varit med och utrett detta problem, Munhälsan hos mag- tarmsjuka är i allmänhet sämre. Jättekul att det lätt till resultat! 
 
När jag för ett tag sedan ringde till sjukhuset för att förnya recept passade jag på att be om detta intyg från min läkare. Så att jag kan skicka vidare det till Försäkringskassan, eller-hur-man-nu-gör...
Innan helgen kom brevet i brevlådan. 
Och där stod det! Min "NYA" diagnos...
 
Min nya läkare, sedan två år, har varit inne på att det inte är Crohns jag har utan just Ulcerös colit. Nu passade han på att skriva det. 
Det känns konstigt. Att i över 11 år varit en "Crohnie" och plötsligt gå över till UC:are... Inte jättestor skillnad egentligen. Men det är ändå en del av självbilden, den jag är. Som att plötsligt upptäcka att man inte är brunögd... 
Vad det nu är för sjukdom så har den börjat gjort sig påmind igen. En anings dålig i magen, trött sur och grinig i humöret. Det värsta är att jag har en känsla att jag ställt till med det hela på egen hand. Jobbar för mycket. Jobbar in flera timmar i veckan för att kunna ta ut dem vid en speciell resa framöver. 
Just nu känns det inte alls värt det. Trött och sliten, orkar inte göra roliga saker, som till exempel dansa. 
Så nu är det skärpning! Max 8 timmars jobb per dag och spara på energi så att jag orkar med det jag vill!
 
En glad nyhet: Skohornet som varit försvunnet sedan november är upphittat! Det var i garderoben... 
RSS 2.0