Livet är fyllt av förändringar och beslut som får allt att... förändras. Både till det bättre och det sämre, men resultatet är alltid den du är. Just nu.
Min första stora förändring, efter födelsen, måste nog vara insjuknandet i Crohn år 2000. Ingenting jag kunde göra någonting åt, och det är bara att gilla läget och lära sig att leva med det. I de värsta sjukdomsperioderna har Crohn styrt mitt liv totalt, men för tillfället har jag kontrollen. För det mesta i alla fall.
Det jag försöker komma fram till är att denna förändring kan jag inte göra så mycket åt. Det är också en förändring som har förändrat mig som person.
Andra förändringar har blivit till tack vara mig själv, mina egna beslut alltså.
Mina resor, korta som långa, har jag lärt mig otroligt mycket, lärt känna andra och mig själv. Har börjat sett livet på ett annat sätt, tror jag.
Jobbet har fått mig att upptäcka en helt ny sida av mig själv som jag inte alls trodde att jag hade. Jag trodde att jag skulle sitta inne på ett kontor och gömma mig bakom en dator, men älskar att vara ute bland människor!

Ibland behöver man ändra på sättet man lever på. Att fundera på Varför man egentligen lever som man gör. Är det för att det ska vara så, för att andra tycker att det ska vara så, eller mår jag själv bra av att leva på detta sätt?
Vi som konsumenter luras otroligt mycket, varje dag.
Köp den här produkten - och du blir lycklig! är inget ovanligt budskap, och vi möts av det dagligen.
Tyvärr glömmer vi själv att fundera på om vi verkligen behöver allting.

I vintras gjorde jag en ny stor förändring - ändrade om i mina matvanor. Totalt. LCHF kost (mycket fett och lite kolhydrater) fick mig att må mycket bättre, och dessutom gich jag ner en hel del i vikt. Men det är att gå emot strömmen, och att förklara för alla skeptiska personer är lite jobbigt.
Nu i veckan började jag och siss en ny helomvändande förändring. Även denna är lite att gå mot strömmen. Vi har tagit tag i något som - bokstavligen - har fått oss att slita hår. Vi väntar spänt på att resultatet ska bli bra.
Med lite bättre livskvalité som resultat. Som vi verkligen mår bra av.
Heja oss!

Glöm inte - det är du som styr och bestämmer över ditt liv. Så gör det bästa av det!

Så vad är då likheten mellan diarré och kärlek?
Ja, det kan komma helt plötsligt, vara kortvarig eller långvarig. Ibland livslång.
...och du har ingen chans att styra över det själv...
(okey, lite äcklig jämförelse, men lite rolig.
Humorn är verkligen på topp så här i slutet av veckan...)

Trevlig helg!

Igår satt jag och slözappade på tvn, och hamnade på MTV. Där visade de ett program om kändisar som döpt sina ungar med det ena konstigare namnet efter det andra.
Det var allt möjligt: Coco, Kyd, djurnamn, naturrelaterade namn, påhittade namn, jeansmärken, mm, mm.
Sedan satt det en massa personer som kommenterade och tyckte synd om ungen.
Sist, men inte minst presenterade de det konstigaste namnet av dem alla. Pappan är en känd komiker (kommer inte ihåg vad han heter) som tycker om practical jokes. Alla experter trodde att detta var ett litet framtida joke, ifall sonen blev kortväxt. Namnet betyder nämigen Den Store på latin. Och de tyckte synd om pojken.
Varför döpte de honom inte bara till Big, i så fall, undrade någon av dem.
Vad namnet var? Jo: Magnus!
Jag höll allvarligt på att skratta ihjäl mig!

Bror min - Jag tycker om dig ändå! :)

Vanligtvis är det inte de här konstiga typerna som är farliga, utan de som ser helt normala ut.

So true.

En mycket vis man jag känner har köpt vattentäta sandalen för dyra pengar.

(Titta noga så står det Waterproof)
Mycket praktiskt!

Sommar, sol och jordgubbar!
Kan det bli bättre?
Nu är det tapetsering hos Kat som gäller!

Från mig - till er alla:
Glad Midsommar!

(fniss)

Det verkar som om det börjar kika in en massa Knasmagar här! Roligt! :D

Inspirerad skriver jag nu en mag-rapport:
Jag har senaste veckan proppat i mig ännu mer kortison, och igår vågade jag mig ut på en långprommis i huvudstaden med K. Nästan 2 timmar, heja oss! (Kul att visa att jag inte bara mår dåligt när jag jobbar med henne)
Det kändes helt okey, och inga besvärligaa toalettbesök behövdes.
Jag har inte vågat sticka ut för att träna på några veckor, men nu är jag laddad och på g!
Att jobba och vara på innomhusaktiviteter (typ dans) har gått bra, eftersom jag då vet att det finns toaletter i närheten. Men att sticka ut och gå eller springa har varit lite oroligt.
Snart är det en ny medicin på gång. Spännande!

Have a nice day, my friends!

(Kat - thank you!)

Vi satt utanför jobbet och njöt av solen idag, tre stycken.
En av gubbarna går förbi, och frågar:
R: Sitter ni här i solen och ljuger?
K: Japp, absolut!
R: Vem är det som ljuger värst då?
H: K!
K: Ja, det är ju jag det! Vem trodde du?
R: Nä, jag tänkte Hanna, hon kanske inte har ramlat långt från äpplet.

Gårdagens bästa bild:

(Jag vet att jag är kort, men över 2 m behöver man ju inte vara...)
Linköpingspluggarna har kommit hem!
Igår partajade vi lite hemma hos E, och det var otroligt kul!
Like you all!

Min kusin varnar:
Om du lägger ballonger i bakluckan, och sedna försöker demonstrera hur bra ditt ljud är i bilen, kan det hända att ballongerna exploderar, och du bli rädd. Och ut-tutad vid trafikljuset.
MVH Mats

Det verkar som om jag ska tapetsera till veckan....
Haha, okey! om jag slipper jobba på måndag, och efter jobbet på torsdag i så fall!
Spackla på Kat! Det ska bara vara att slänga upp tapeterna när jag kommer!

Föresten! Dongel måste väl vara världens fulaste ord! Eller?

Det är egentligen rätt sjukt hur lata vi blivit. Allihopa.
Jag har ingen bil, så jag cyklar till jobbet.
Oj, vad hurtig du är då! kan jag få höra lite då och då.
10 min tar det för mig att cykla fram och tillbaka till jobbet! Varav jag glider ner för en lång nerförsbacke en stor bit av vägen (Jag vet, uppför hem, men jag avlider inte precis av det)
Hurtig för mig är när man tex cyklar 2 timmar dagligen. 10 min är en fis i rymden, och räcker knappt till någon slags vardagsmotion.

Dagens citat:
E: Men Hanna, vad sa du så det blev så? Jao, en lång historia som jag inte vill dela med mig av, men på hennes synsätt blev det väldigt roligt!

En annan rolig sak är att tre av mina bästa kompisar heter något på E.

Gårdagens bästa komplimang:
Ja, men du är ju förj*vla smal! Det kan bara ha varit ett konstaterande efter att jag tagit mig igenom en smal passage. Men han är söt, så jag tar det som en komplimang.

Gårdagens utskällning, från en dansk:
Sklej  jlse j lare l rao öfkf ja jrfsejaö.... Jag förstod inte ett ord!
:)

Ett av sommarens stora äventyr är nu bokad! Fyra dagar i Skottland med mina "systrar".
Vi har inte riktigt planerat vad vi ska hitta på, men med tanke på att en av de jag ska åka med har sökt ledigt 31 och 32 juli för denna resa så kan nog vad som hellst hända.
Men roligt kan jag lova att vi kommer ha!

Jag hörde att det var ett samarbete på gång redan för några månader sedan. De två alltså! Jag kunde knappt tro mina öron, var det verkligen sant?
Det var som om en våt dröm blivit sanning. Jag kunde knappt vänta tills jag fick höra resultatet.

Tiden gick. Jag tänkte på mina små älsklingar lite då och då, men hörde inget.

För någon vecka sedan gick jag på stan, och hörde en okänd låt strömma ut ur högtalarna.
Ny låt, konstaterade jag. På svenska. Det låter lite som Timo Räisänen, jaha, ska han släppa en ny skiva? Vad roligt! Eller, vänta? Är det inte Lasse Lindh som sju....
Då slog det mig! Det är den låten! Låten jag gått och väntat på!

Efter den första lyssningen var jag tyvärr inte helt övertygad av att det var en så bra låt. Men melodin satt nästan kvar i huvudet på mig.
Nu har den spelats några gånger på radion, och jag kan ju lugnt säga att den blir bättre och bättre!

Några textrader ur "Kom kampsång":

Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passoin till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad

(Jag vet, men jag tycker om lätt töntiga texter) 

Hittade nyss en video med dessa två herrar, hoppandes runt på Sommartoppsscenen. Det har aldrig slagit mig förrut hur lika de är varandra. I alla fall i rörelserna. Stela som pinnar båda två. Inte precis dansmaterial. Men sjunga kan de!

Timo, från Stadshuset

Det kan nästan inte bli bättre. Eller.... Timo och Moneybrother kanske...

I morrn bitti ska jag försöka kliva upp rätt tidigt och göra av med lite energi. Om magen tillåter.
Jag är rätt rastlös för tillfället! Förstår inte riktigt hur jag ska kunna sova...

Min vackra gräsmatta. Utan pool.
Men det är varmt och skönt ute!
Nice!

Jag vet, lite mycket pool-tjat. Men är man van att ha en sjö runt knuten
är det inte lätt att bo i stan helt plötsligt.
Ja, Det är väl det negetiva med att bo här. Annars trivs jag superbra!

Idag har jag tagit de första spadtagen till min nya pool. Som kommer finnas på den lilla gräsplätten utanför min lägenhet. Jag pratade med hyresvärden, och han sa som vanligt: Gör du jobbet så betalar jag.
Så nu gräver jag för fullt. Förhoppningsvis hinner jag klart innan sommaren är slut, jag kommer ta 15 kr i inträde och kommer kanske tom ordna ett och annat poolparty.

Eller så ljög jag bara, och det enda jag grävde ner mig i idag var en bok med massa kärlekstrams. (Men mycket roligt kärlekstrams)
På gräsmattan dock!
Love the sun!

Nu har äntligen sommardanserna kickat igång, och det med rivstart. Två kvällar i rad fick fötterna ömma.
Men två toppenkvällar var det i alla fall, med supertrevliga, roliga och en del riktigt mysiga danser. Ja, jag har ingenting att klaga på på de danser som jag dansade. Absolut inte!
Men efter båda kvällarna hade jag en konstig känsla... Som om jag inte dansat tillräckligt ändå. Vissa hade jag inte dansat alls med, och vissa kunde jag gärna dansat mer med. Det här med att bjuda tillbaka gick inte så bra alla gånger. Jag förstår inte hur alla dansare gör längre söder ut. Det här med att dansa en långsam och en snabb med samma. Då hinner man ju inte alls dansa med lika många!
Lite fundersam var jag ett tag. Varför hade jag den här känslan? Jag kände nog aldrig så förra sommaren, vad jag kommer ihåg. Men jag kom på varför. Under vinterna har jag varit ute och dansat så mycket, så nu har jag massa nya danskamrater - som jag inte dansade med i somras. Nu har de tinat fram allihopa, och ja, vad ska jag säga? Det blir mycket dansande! Men jag klagar inte!
Vi hade med oss M på en dans för ett tag sedan. Hon brukar dansa någon gång då och då, inte alls så ofta. Och hon var lite less efteråt för att hon inte blev uppbjuden så mycket som hon ville. Men nu i sommar ska hon följa med mer, och i slutet av sommaren kommer hon nog dansa fötterna av sig!

Nu kommer tyvärr jobbet ställa till det, så jag inte kommer kunna dansa på två veckor! Shit, hur ska jag stå ut?

Än en gång blir jag full av skratt över detta Facebook fenomen. Efter den ständiga jakten efter fler, och flest, vänner.
Titta på mig, jag är så populär, jag har fler vänner än dig!
Visst, i början var det lite charmig, roligt och spännande och jag letade själv rätt på en massa gamla kamrater - som jag inte alls har någon kontakt med nu för tiden. Och inte har jag det nu heller för den delen. (Jag erkänner - jag är en rätt usel kontakthållare, men det har inte med saken att göra)

Men det är några som lagt till mig som jag egentligen inte förstår varför. Det känns verkligen som att de bara vill vara kompis för att det ska se bra ut på vänner-listan. En av dem tror jag bara att jag har gått samma högstadie som, vet knappt om vi pratat någon gång över huvud taget. Några andra hejar jag möjligtvis på om vi ses på stan, men mycket mer än så är det inte.

Men snäll som jag är låter jag dem bli vän med mig, och växa i Nylle-status.
Grattis!