Hela min uppväxt fanns hon där. I det stora vita huset längre upp i backen.
Så länge som jag kan komma ihåg gick jag och syster upp dit varje lördag, efter barnprogrammen, för att hälsa på.
Vi fick godis, kakor och saft. Vi spelade kort eller ritade. Slasktunna var det populäraste spelet.
Efter några år kom våran lille bror på vad vi gjorde. Vi började smyga upp dit, medan mamma eller pappa uppehöll bror att inte se vart vi tog vägen. Efter kanske någon timme kommer han ändå på att vi var borta, och var vi gått. Och kom också dit. Lite sura blev vi ju, vi vill ha henne för oss själva.

Våra hundar älskade hon. och de älskade henne. Kanske inte så jättekonstigt, eftersom de alltid fick en bit korv eller något annat gott när de kom dit. Hon hjälpte till med att vara hundvakt och gå på prommenade med de små hundarna när ingen var hemma hos oss.

När vi började fira jul hemma, med bara familjen och utan släktingar, då bjöd vi in henne. Hon muttrade alltid på hur lite pappa åt, inte som en karl, och ville få med någon att backa.
Men det var självklart på något sätt att hon skulle komma till oss på jul. Vi ville alla det. Vi älskade alla henne.


RIP Greta
29 oktober 1919 - 8 februari 2009

Jag vet att hon nu är med Erik. De sitter och dricker saft, äter kex och spelar slasktunna.
Vi saknar dig