Hemma på svensk mark
Efter 7 månader Down Under känns det lite konstigt att komma hem igen.
Vad?
Allt.
Att ständigt vara på resande fot blir som en livsstil. Jag var van med att allt som jag äger och har får plats i en 65 liters ryggsäck. Allt jag har att äta finns i en liten kylbag från Coles Supermarket.
Helt plötsligt hade jag en garderob full med kläder, det gick nästan att välja i över en vecka på vad man skulle ha, och fortfarande ha kläder kvar utan att behöva tvätta! Blir jag hungrig går jag bara till kylskåpet och äter någonting (hmm.. inte så bra för vikten, men det ska bli skärpning på det. En vecka kan man göra så i alla fall)
Helt plötsligt kan jag ringa och besöka alla mina underbara vänner precis när jag vill, krama min familj hur hårt jag vill.
Helt plötsligt kom jag på hur sjukt less jag var på att bo hemma...
Att bo på ett hostel (typ vandrarhem) är bland det roligaste som finns. Och jobbigaste. Man vet aldrig när rummet delas med en, eller fler, snarkande människor som håller en vaken hela natten. Har man turen att inte ha någon snarkare i rummet kan man ge sig fan på att någon konstig fågel sitter utanför fönstret och börjar sjunga "vackert" tidigt, tidigt på morgonen.
Vem vet, jag kanske sover överst i våningssängen, och killen/tjejen under tar hem någon över natten. Även det har hänt, och av det gungandet är det inte lätt att sova.
Det finns som tur var öronproppar, och det hjälper ju mot ljuden i alla fall. Utan dem hade jag varit en vandrande vålnad efter denna resa...
Men som sagt, hostel är ändå underbara. Det är alltid folk där att prata med, om inte på rummet så nere i köket/utegården/tvrummet, vad som nu finns. Men jag rekommenderar köket, det är där det händer! :)
I alla fall, har man tråkigt är det bara att gå ner till matsalen och sätta sig med någon som också ser ut att ha tråkigt, och börja snacka. Alla vill snacka, så det är inga problem. Om personen du valt mot förmodan inte skulle vilja det, är det bara att välja ett nytt offer. Jag lovar, det kommer sluta med att du sitter och pratar hela kvällen!
...och går och lägger dig precis då de som snarkar har kommit in i ryttmen uppe på rummet.
I med öronpropparna och godnatt! :)
Vad?
Allt.
Att ständigt vara på resande fot blir som en livsstil. Jag var van med att allt som jag äger och har får plats i en 65 liters ryggsäck. Allt jag har att äta finns i en liten kylbag från Coles Supermarket.
Helt plötsligt hade jag en garderob full med kläder, det gick nästan att välja i över en vecka på vad man skulle ha, och fortfarande ha kläder kvar utan att behöva tvätta! Blir jag hungrig går jag bara till kylskåpet och äter någonting (hmm.. inte så bra för vikten, men det ska bli skärpning på det. En vecka kan man göra så i alla fall)
Helt plötsligt kan jag ringa och besöka alla mina underbara vänner precis när jag vill, krama min familj hur hårt jag vill.
Helt plötsligt kom jag på hur sjukt less jag var på att bo hemma...
Att bo på ett hostel (typ vandrarhem) är bland det roligaste som finns. Och jobbigaste. Man vet aldrig när rummet delas med en, eller fler, snarkande människor som håller en vaken hela natten. Har man turen att inte ha någon snarkare i rummet kan man ge sig fan på att någon konstig fågel sitter utanför fönstret och börjar sjunga "vackert" tidigt, tidigt på morgonen.
Vem vet, jag kanske sover överst i våningssängen, och killen/tjejen under tar hem någon över natten. Även det har hänt, och av det gungandet är det inte lätt att sova.
Det finns som tur var öronproppar, och det hjälper ju mot ljuden i alla fall. Utan dem hade jag varit en vandrande vålnad efter denna resa...
Men som sagt, hostel är ändå underbara. Det är alltid folk där att prata med, om inte på rummet så nere i köket/utegården/tvrummet, vad som nu finns. Men jag rekommenderar köket, det är där det händer! :)
I alla fall, har man tråkigt är det bara att gå ner till matsalen och sätta sig med någon som också ser ut att ha tråkigt, och börja snacka. Alla vill snacka, så det är inga problem. Om personen du valt mot förmodan inte skulle vilja det, är det bara att välja ett nytt offer. Jag lovar, det kommer sluta med att du sitter och pratar hela kvällen!
...och går och lägger dig precis då de som snarkar har kommit in i ryttmen uppe på rummet.
I med öronpropparna och godnatt! :)
Kommentarer
Trackback
