Att jag får lust att blogga alltså. 
Jag har sedan 22 december varit på vift en bit norrut för att träffa släkt och vänner. Vilket jag gjort! Och haft det otroligt bra. Tack alla!
Är nu äntligen hemma igen, fått in allting från bilen i min nyrenoverade hall (tror att bilder kommer snart) sätter mig i soffan och känner lugnet. Ett tag.
Sedan börjar det gå folk i trapphuset och jag upptäcker att ytterdörren smäller högre än vanligt. Men det är en världslig sak, det får ringas till någon i veckan, kan ändå inte göra någonting åt det nu. 

Däremot tänkte jag ta mig en tillbakablick över mitt 2012. Har försökt mig på dessa utvärderingar förut, så ska väl göra det även i år.

Året har absolut slutat flera gånger bättre än det började. 

För ett år sedan var jag mer som ett vrak än en människa.

Jag hade svårt att umgås med folk, men ville inte vara ensam.

Jag snäste åt en av mina bästa vänner vid fikarasten när hon ville berätta om någonting som verkligen engagerade henne.

Jag hade precis flyttat in i en ny lägenhet, och bröt ihop för varje lilla inredningsdetalj som inte ville samarbeta med mig. 

Jag grinade åt minsta lilla motgång. För det mesta hemma, men det hände ibland även på jobbet. 

Men detta berodde på en större motgång. Eller många, beroende på hur man ser det. Någonting som kallas "livet" och som jag för tillfället helt tappat kontrollen på.

Som tur är fick jag hjälp snabbt från jobbets sida, och fick prata med en psykolog under våren. Det fick mig tillbaka till vardagen igen. Och ett normalt sätt att se på livet (hoppas jag). Efter sista mötet har jag ändå haft dagar jag inte mått bra, men vem mår bra hela tiden? Inte många. Förmodligen ingen. Det är bara att acceptera. Man måste vara ledsen ibland för att kunna njuta av att må bra. Men bara ibland. Blir det konstant är någonting fel.

 

Jag dansade rätt mycket när jag mådde dåligt. Kändes lite konstigt eftersom jag var fortfarande rätt ny i stan och inte kände så många dansare.  Nu i efterhand känns det som om det var som om jag dansade i ett töcken (används det ordet nuförtiden?). Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men under sommaren upptäckte jag att jag mitt i min "förtvivlade ensamhet" börjat lära känna ganska många nya danskamrater!

Under hösten gick jag även på en Lindy hop kurs. Det var dansens räddning! Började bli less på bugg och fox, men fick någonting att bryta av med. Fick lära mig någonting nytt. Nu uppskattar jag bugg och fox på ett helt annat sätt och har på samma gång upptäckt Lindyns underbara värld (som jag även hoppas på att kunna utforska mer detta år!) 

Vänner! Vad vore livet utan vänner? Mitt liv skulle vara grått och tråkigt. Jag har ett gäng namn på min vännerlista. Jag lovar, jag gör allt jag kan för att ha er kvar där och att ni vill vara kvar såklart! Listan börjar bli lång, och ibland känner jag mig otillräcklig för att underhålla den, samtidigt som jag själv försöker må bra. Men jag gör vad jag kan. 

 

Det jag tror 2013 kommer att fokusera på är resande och efter det en utvidgad släkt. Det kommer bli ett bra år!

 

Det här med nyårslöfte vet jag inte... förra årets var att inte flytta under året. Jag har nu bott i denna lägenhet i strax över 1 år och har ingen plan på att flytta än. Det känns skönt. Funderar på att sätta upp en tavellist i morgon.

Årets nyårslöfte blir nog en lightversion. Att packa upp alla prylar jag hade med mig hem innan jag går och lägger mig. Tror jag ska kunna klara av det, sedan slipper jag oroa mig för att bryta löftet nder året!

 

Lycka till med 2013!!