Ibland får jag för mig att jag är lite väl egoistisk.
Varför?

Jag bor själv, har ingen jag måste bry mig om eller ta hänsyn till. Orkar jag inte göra någonting gör jag det inte. Oftast.
På jobbet har jag sagt ifrån mig en, för mig, lite förtungande uppgift. Jag tror att jag skulle gå in i väggen om jag gjorde denna uppgift fullt ut. (har ej helt slutat med den helt, men det är på gång)
Sedan ser jag alla andra som gör samma uppgift, och gjort det i fleeera år. Utan större problem. Varför ska inte jag klara av det? Är jag en bortskämd 80-talist?

Såg nyss ett inlägg på Mag och Tarmföreningens Facebooksida. En kille stoltserade med att han varit cancerfri i 3 år. Kommenterar sedan att man måste få vara lite ego och fira en sådan dag.
Ego... Nej! Man ska vara så in i h-vete stolt att man blivit frisk från något sådant! Heja!

Den här jäkla Jantementaliteten gör att vi förminskar oss själva, nästan ber om ursäkt när vi mår bra och trivs med det vi gör.

Jag är sjuk och orkar inte göra allt jag vill. Då säger jag nej till de arbetsuppgifter jag inte klarar av.
För att jag ska må bra.

Tyck att det är egoistiskt om du vill, jag bryr mig inte. Det är synd om dig om du inte har något bättre för dig än att tycka till om det.