Vet du vad det är och vad det innebär?

Enkla förklaringen:

24 timmars fasta. Två omgångar av laxerande dryck. Efter det är tarmen ren och fin, och herr doktor kan föra in ett coloskop i ändtarmen och undersöka hela tjocktarmen för att titta efter inflammationer och ta prover. Sedan är det över.

Lite längre förklaring, som inte bör läsar av känsliga:

Efter lunch är det förbud på annat än klar dryck, kaffe eller te. Mellan 17-19 skall 2 liter äckel-päckel Laxabon drickas. Ett glas av detta i kvarten. Innan du dricker tar du en liten klunk Festis, håller för näsan och försöker svepa Laxabonet utan att känna smaken. När glaset är tomt sköljer du munnen med Festis och tar sedan en klunk av denna, i jämförelse, härliga dryck. I bästa fall går det bra, annars känner du dig spyfärdig. Sedan är det bara att släppa näsan och vänta en kvart till nästa glas.
Efter några glas börjar du känna dig frusen i hela kroppen och uppsväld i magen. Bipacksedeln rekommenderar att du rör på dig, men har nära till toaletten. Under sista halvtimmen har denna vätska börjat nå sitt slutmål, och du får varva äckeldrickandet med att springa på toa.
Ca 1 timme efter att sista drickandet börjar toalettbesöksfrekvensen att lugna ner sig, och du kan börja tänka på hur hungrig du är.
Njut av en kopp te på kvällen. Mättande.
På morgonen är det dags för samma sak igen. Lika äckligt och nästan lika svårt att få i sig. Men pga brist på mat i tarmen går det nu mycket fortare genom alla många meter tarm. Så det bästa vore att ta med sig drickat in på toaletten, för du kommer inte hinna springa mellan.
Förhoppningsvis har toalettspringandet avtagit innan du ska till sjukhuset.
Du skriver in dig på sjukhuset, får som vanligt vänta i evigheter, gå in i den kalla salen, skruda om till ett grönt skynke och sedan lägga sig på en britts. En vänlig sköterska förklarar var som ska hända, och du får lite lugnande.
Doktorn som du aldrig sett förrut kommer in i salen och förhör sig om hur du mår, och börjar sedan undersökningen. Du följer coloscopets (som har en kamera längst fram) väg upp i änd och tjocktarmen på en bildskärm ovanför brittsen. Det går bra i början, men när tarmen svänger börjar det smärta något hemskt.
Du får mer lugnande.
Vid tjocktarmens nästa sväng lyckas inte doktorn styra coloskopet vidare. Din vanliga doktor kommer in i salen, tar över kontrollen och försöker också komma vidare med coloscopet i tarmen. Det går inte. Det gör ont. Väldigt ont. De avbryter och backar tillbaka intrumentet. Det gör ont.
I slutet av tarmen ser det lite inflammerat ut, och de tar några prover.
Det är över, du stapplar groggy och med magsmärtor till omklädningsrummet där du klär på dig och försöker få världen att sluta snurra.
Orkeslös och med blodsockernivån nere vid fotknölarna får du några vidare intruktioner om mediciner av läkarna, och gungar sedan ut till huvudingången och väntar på skjutsen hem.
Väl hemma proppar du i dig lite efterlängtat godis och bakverk, slänger ner dig i soffan och sover några timmar.
Du hoppas att det ska dröja många år till nästa gång.

Oj, det blev lite längre förklaring än vad jag tänkt mig. Hoppas ni andra slipper vara med om detta.