Igår var jag på en föreläsning av Coloplast, som ILCO ordnat.
(Coloplast - tillverkar stomipåsar, mm, ILCO - handikappförening för stomiopererade)
Vi var två st där från RMT och delade ut vårat material.
Några nyfikna själar kom till vårat bord och tittade och frågade. Eller bara tittade.
Några frågade lite avvaktande och när de märkte att vi visste vad det var de hade, och hade eller har liknande problem - då sprack det. Då pratade de på som bara den.
(självklart är det bara bra, låt det komma ut bara)

En kamrat frågade för några dagar sedan vad vi egentligen pratar om på våra RMT-träffar? Jaa... Just då hade jag lite svårt att svara, vi pratar väl om sjukdomen, vardagslivet och allt möjligt svarade jag.

Men vi kan nog prata om allt möjligt. Självklart blir det mycket sjuk-snack, på ett annat sätt än om man pratar med någon som inte är sjuk. Man kan prata om sjukhus, läkare, mediciner, avföring (otroligt mycket skitsnack! ni fattar inte!) pinsamma upplevelse, insjuknande, kamrater som inte förstår, oroliga föräldrar, fritidsintressen, förhållanden, mm, mm. Tillsammans med andra i samma situation behöver man inte förklara allting - de andra vet redan hur det är!
Det blir som en speciell slags vänskap. De behöver inte bli mina bästa kompisar bara för vi delar med oss hur vårat bajs ser ut, men ibland behöver man bara prata med någon som förstår.
Jag har en känsla av att min vän som frågade detta själv kommer att få en liknande vänskapskrets framöver - nämligen andra mammor.
Snart kommer de att sitta i sommarsolen på stans uteserveringar och bara prata om de små söta bebisarna.
Inte minst om hur bajset ser ut... :)