Det är sant: jag har blivit med bil! En liten Ford. Very nice!

Jag tror jag ska ändra kategorinamnet från Mitt liv som skogsdåre till Mitt liv som elitmotionär.
Eller vad säger ni? Jag har ju faktisk tränat två dagar i rad nu. Förra veckan också. Jag menar: snart ringer ju landslaget och frågar när jag kan börja!

I kväll var det orientering som gällde. Nattorientering. Med en stor lampa på huvudet. Mitt i den mörka skogen. Faktiskt jävligt roligt, om jag får säga det själv.
Men jag trivs också i mörkret, vilket jag vet att alla inte alls gör. Men jag tycker faktiskt om det.

Utanför elljusspårens ljus är det bara den stora lampan i pannan (också kallad pannlampa) som leder vägen. Synfältet minskas väldigt, och det känns som man springer med en strut framför huvudet.
Detta leder till ett väldigt viftande med huvudet fram och tillbaka när man börjar närma sig kontrollen, och ska försöka få syn på reflexkontrollen.
En av kontrollerna hade jag väldigt problem med idag, och tittade hit och dit, men såg då ingen kontroll någonstans. Jag kände mig lite som en rumpnisse.

Vaff-vaff-vafför-vafför är det på detta viset? Ingen kontroll?

Men tillslut hittade jag den, och kunde springa vidare. Hem hittade jag också.
Så otroligt bra! Nu är det bara att vänta på ett samtal...