Nu har äntligen sommardanserna kickat igång, och det med rivstart. Två kvällar i rad fick fötterna ömma.
Men två toppenkvällar var det i alla fall, med supertrevliga, roliga och en del riktigt mysiga danser. Ja, jag har ingenting att klaga på på de danser som jag dansade. Absolut inte!
Men efter båda kvällarna hade jag en konstig känsla... Som om jag inte dansat tillräckligt ändå. Vissa hade jag inte dansat alls med, och vissa kunde jag gärna dansat mer med. Det här med att bjuda tillbaka gick inte så bra alla gånger. Jag förstår inte hur alla dansare gör längre söder ut. Det här med att dansa en långsam och en snabb med samma. Då hinner man ju inte alls dansa med lika många!
Lite fundersam var jag ett tag. Varför hade jag den här känslan? Jag kände nog aldrig så förra sommaren, vad jag kommer ihåg. Men jag kom på varför. Under vinterna har jag varit ute och dansat så mycket, så nu har jag massa nya danskamrater - som jag inte dansade med i somras. Nu har de tinat fram allihopa, och ja, vad ska jag säga? Det blir mycket dansande! Men jag klagar inte!
Vi hade med oss M på en dans för ett tag sedan. Hon brukar dansa någon gång då och då, inte alls så ofta. Och hon var lite less efteråt för att hon inte blev uppbjuden så mycket som hon ville. Men nu i sommar ska hon följa med mer, och i slutet av sommaren kommer hon nog dansa fötterna av sig!

Nu kommer tyvärr jobbet ställa till det, så jag inte kommer kunna dansa på två veckor! Shit, hur ska jag stå ut?