Satt nyss och tittade på Debatt, där de i kväll pratade om vikt, bantning. Annika Dahlqvist var där och pratade om sin lågkolhydratkost. Med var också bla en dietist, gi och atkins snubbe, en kock och Pablo Roberto.
Det blir ju väldigt liten tid för alla att prata, och svårt att få fram sitt budskap när 10 andra också vill ha ordet, och är absolut övertygad om att en själv har rätt.
Om Annika lyckades få någon ute i Sverige att tänka helt om vet jag inte. Men jag hoppas att några fick någonting att tänka på, och själv börjar leta upp fakta.
Det jag mest reagerade på under debatten var hur alla framställs och framställer sig själv:

Kvinnor - fokuserade, bitska och allvarliga
Män - avslappnade, säkra på sig själv och lätt till skratt och att kunna säga något roligt.

Pablo och kocken skämtade ju till det några gånger, och alla skrattade med, men damerna var gravallvarliga.
Men det var väl inget nytt.

Jag fortsätter i alla fall med min diet, och fortsätter att heja på Annika!
Jag mår ju faktiskt bra av det, och då får de säga vad de vill om att det är farligt för hjärtat, och ingen vet hur det kommer att verka i det långa loppet, och bla bla bla.  Så länge jag mår bra kan jag tänka mig att vara försökskanin.
Kokosfett hörde jag idag, skulle vara bra för känsliga magar! Bara att prova.