Vi var på tåget mot Stockholm. Tåget stod fortfarande på tågtationen i Sundsvall 5 min efter avgångstid. Jag jobbade tillsammans med två till, och vi var för tillfället i bistron. Där befann sig också fyra kunder som undrade varför vi inte åkte någon gång? 
Efter ett tag kom lokföraren in och förklarade läget med några tekniska termer som jag inte förstod ett skit av. Det jag förstod var att han var tvungen att göra ett bromstest innan vi kunde köra söderut.
Problemet var att detta bromstest inte kunde göras var som hellst, utan en bit norr ut, närmare Härnösand. 
Ja, vi var ju tvugna att  göra som herr lokförare sa. Som tur är hade inte passagerarna så brottom, så det blev inget gnäll över denna lilla omväg.
När vi var nästan framme vid  bromsprovsstället gick jag fram till föraren, för att se hur det gick till. Vi stannade till precis framför sträckan. Det var som en liten nerförsbacke, följt av en uppförsbacke. Vad som fanns bakom denna kunde jag inte se, men gissade på ännu en nerförsbacke.
Jaha, då kör vi! hojtade lokföraren och vi började rulla nerför.
Det gick bara fortare och fortare, tillslut jättefort. Vi nådde uppförsbacken och var uppe på ett kick. Men tack vare den höga farten och att banan tvärt sluttade nedåt gjorde att hela tåget lättade från rälsen och fortsatte uppåt... Rätt upp! Jag fick fjärilar i magen när jag kände att hela tåget började göra en loop liksom baklänges, och jag kommer ihåg att jag tänkte:
Tänk om tåget hamnar på rygg!

Sedan vaknade jag tryggt i min säng. På rygg.
Dagens jobbardag på tåget gick på räls, med massa energi, trots att jag dansade natten lång igår.
Nu vill jag att sommardanserna börjar!