Denna helg existerar inte så mycket mer än Dansmaran i min skalle! okey, några tankar på en viss lägenhet, men jag säger inget mer för ens jag vet mer! ;)
Igår var första dagen av två på dansgolvet! Mycket kul, massa folk och mycket dans! Tyvärr började jag känna lite på baksidan av knät, jag gjorde illa mig sist jag va o dansade, men nu är det tillbaka.. En bugg i systemet... Jag bestämde mig vid elva tiden att jag nog inte skulle bugga nå mer, utan bara foxa. Det gick inte så bra. De som bjöd upp efter det vet jag är jättebra på att bugga, så då kunde jag bara inte säga Nej!
I alla fall. En kille, Sthlmare i 35-40 årsåldern med stora glasögon, bjöd upp i slutet av kvällen. Buggade först, mycket kul! Sedan blev det lite foxande till BWO-låten We could be heroes. Jag vet inte om den här killen har lika "mysigt" med alla tjejer han dansar med, men nu rörde han ena handen mellan min höft och mitt hår. Håret var tydligen väldigt mysigt att hålla på med. Samtidigt sjöng han med i låten, rätt i mitt öra.
"We could be heroes
We could be lovers you and I"
Oj, va mysigt... eller inte! Jag var desperat efter att tänka ut något bra sätt att säga åt denna människa att sluta!
"Ursäkta, kan du sluta sjunga och tafsa på mig" är jag lite för feg för att säga.
Men när sticket i låten kom (du vet när han tar i så han spricker) sjöng även jag med, lika högt, men något falskare än sångaren:
"WE COULD BE HEROES!"
Han tittade konstigt på mig, höll sedan käften tyst och fingrarna i styr.
Mohahaha

Ja, sant eller inte, men jäkla kul skulle det vara!