Så har man varit hemma över en vecka, och kännt sig hur bra som hellst! På topp! (i alla fall när jetlaggen gått över)
Jag började träna lite smått. Efter några gång/joggingpass hoppade jag i fredags på cykeln, drog ner till Bommen och tog ett helt joggingvarv i elljusspåret, och trampade sedan hemmåt igen. Det tog i alla fall 1 timme och 15 min, och med min kondis just nu är det rätt mycket!
Det känndes rätt okey, och på söndag morgon gjorde jag samma sak igen. Inte lika lätt den här gången, men det är väl inte så konstigt att det går tungt när man tränar? Eller?
Men på kvällen kom det:

Halsont!

Självklart tänker jag: vad dum jag är som inte kännde det i morse, och gick hem och sov i stället.
Problemet är att jag alltid tänker så när jag blir sjuk.
"Varför kännde jag inte att jag var påväg att bli sjuk? Jag kännde ju att det gick mycket segare än vanligt, osv"
Men, jag lär väl mig tillsut. Förhoppningsvis.
Den här förkylningen hoppas jag går över mycket fort, jag vill upp på cykeln igen!
Och ut i skogen!