Frisk!
Det utlovade förklaringen om vad som hade hänt:
För några veckor sedan träffade jag och några andra RMTare en person som påstod att man kan bota Crohns. Att det beror på en bakterie som kommer från kor - genom mjölk, kött och Vatten! Känner att detta blir mer och mer sjukt ju mer jag tänker på det. Men jag tror på det, och det låter vettigt. (jag kan skriva väldigt mycket mer om det här, men det orkar jag inte. Googla "MAP" och "Crohn" så finns det massor att läsa om detta)
En vecka av bergochdalbanehumör efter detta besked, kan man säga. Glad - för jag kunde bli frisk. Ledsen - för att det förmodligen skulle ta otroligt lång tid att bli det. Förbannad - för att det ska ta sådan tid.
Jag förstod att det skulle ta en del tid att få läkare här hemma att gå med på behandlingen som behövdes. Men jag trodde att det nog skulle gå på något sätt.
Igår var jag och träffade min läkare. Där blev det totalstopp, eftersom han inte ens fått reda på detta. Och att testa någonting nytt är ju inte alls att föredra, eftersom det dyker upp så många lovande spår hela tiden... bla bla bla..
Nej, jag och F får åka till London eller Australien för att bli friska ser det ut som.
På väg hem från sjukhuset var jag i alla fall otroligt förbannad och ledsen, och hade stora planer på ett långt och argt inlägg här och många arga statusrader på fejjan.
Men strax efter att jag kommit hem ringde mamsen och ville äta lunch här hos mig. Väldigt trevligt! Crohntankarna skingrades och jag fick annat att tänka på, bl.a. att hålla den lilla valpen borta från mina lågt placerade saker. (Har de senaste veckorna konstaterat att min lägenhet varken är bebis eller valpsäker, haha)
Okey, åter till Att bli frisk. Jag kommer att få jobba hårt för det, förmodligen utanför Sveriges "fria sjukvård". Men det ska gå.
Jag ska bli frisk.
WOHO!
Jag fick nyss höra om ett rykte som går... Jag hoppar och studsar av glädje, hoppas att det är sant!
Tell you more when I know more about it ;P
Helgen - ur en mages perspektiv
I fredags damp det ner en hel hög med plockgodis ner i säcken. Jag menar: sockerchock! Det var länge sedan jag fick äran att ta hand om så mycket socken på en och samma gång. Men jag gjorde så gott jag kunde, och tillslut hade jag fått bort det mesta, och kunde börja jobba som vanligt. Men jag lovar, jag var helt utmattad! Utkörd och nära att gå in i väggen. Men som sagt, det gick bra.
Dagen efter kom det ner någonting som såg ut som... jo, usch! Jag har hört tankarna som mullrar då och då i denna kropp, och detta skulle sluta upp att existera i systemet. Vilket jag tycker är bra, för det är så jäkla jobbigt att ta hand om, nästan som godiset. Mjukbröd. Jag får bara rysningar när jag tänker på det. Men jag satte igång med att ta reda på det, jag har ju en uppgift och då måste jag ju sköta den. Men jag kände att väggen var nära nu...
Ett par timmar senare kom en liten hög potatis ner i säcken. Plus några små godisbitar till. Jag kämpade, kämpade och kämpade, men tillslut träffade jag på den där berömda väggen. Då fick jag nog, och började slå och sparka. Ja, det är ju ett av de sätten jag kan ge igen på, men effektivt är det, haha! Jag tror det hade hunnit blivit mitt i natten också, så jag hindrade nog sömnen ett tag. Hehehe.
Några timmar senare fick även mina granne - Tarmen - också ett litet spel. Inte så väldigt farligt, han brukar kunna vara värre men den här gången var det lindrigt. Jag fick höra att kroppen befann sig på ett Årsmöte för mag och tarmsjuka. I fastigheten hade vattnet (förmodligen) frysit och toaletterna fungerade inte. Eller jo, en spolning fanns ju i vardera toalett. Men som tur är kom det knappt några på mötet. Tur i oturen kan man säga.
Men livet som mage har gått tillbaka till det normala igen. Förutom att jag fortfarande är lite morgontrött. Jag blev det av de där konstiga medicinerna som kommer hit då och då. Efter förra "överdosen" har jag blivit så otroligt morgontrött, så då sätter jag stopp efter att några ägg kommit ner i säcken. Någon måtta får det vara!
Over and out!
Illa, jag mår illa...
Jag har under snart två veckor gått runt och mått illa och inte alls haft någon matlust. Det tar stopp, jag får bara i mig några tuggor. I övrigt mår jag bra, men bara lite tröttare och hängig eftersom jag inte kan äta riktigt. Efter ett nytt samtal med doktorn förra måndagen fick jag sluta med den nya medicinen och ta tillbaka min "gamla" trotjänare.
Men när illamåendet höll i sig ytterligare en vecka fick jag prata med honom igen idag. Den nya teorin till mitt tillstånd är att jag inte tålde höjningen av dosen av en av de andra medicinerna. Så nu ska den sänkas tillbaka till hur det var innan. Hoppas, hoppas att illamåendet försvinner och jag kan äta igen!
Jag förstår inte varför de ska ändra på så många mediciner på samma gång? Hur lätt är det att veta vad man blir bra/dålig av om man ändrar dos på tre olika mediciner samtidigt?
Det positiva är i alla fall att jag är närmare att bli kortisonfri än vad jag varit på säkert 5-6 år! Fantastiskt!
Wohoo! :D
Om man äter för mycket kortison för länge är risken väldigt stor att få benskörhet. Jag antar att mina ömmande höfter beror på det. Det ska förmodligen bli värre med åren, och kan sluta i kutrygg. Inget jag strävar efter precis... Jag tror faktiskt att jag föredrar att springa på dass var 10e minut.
Frågan är ju också om mina njurar kan börja producera eget kortison när jag slutar att äta det i tablettform. De har som sagt "varit på semester" i princip 8 år (kanske längre, jag kommer inte ihåg)
En av biverkningarna till kortisonet, förutom de bulliga kinderna, är trötthet. Jag har även hört många som säger att de blivit personlighetsförändrade efter att ha börjat äta dessa tabletter. Jag började äta dem mitt i tonåren, då så många förändringar i kroppen skedde på samma gång. Så jag vet inte riktigt om jag förändrats eller inte. Hur känner jag mig då när jag slutar? Kommer jag bli en helt annan människa? Kan jag säga att jag blir "mig själv", fast att jag aldrig varit "mig själv" förut?
Jaa, många frågor som kanske får svar inom en snar framtid.
Godnatt Sverige, var du än är
Strange...
Mår otroligt konstigt/dåligt... eller.. det är bättre nu i alla fall. Kan bara inte äta. Det går inte.
Har haft problem med biverkningar av en ny medicin i helgen (en medicin som nu ligger i soporna) och försöker nu bli bra igen. Men är otroligt lättiriterad och ändå hungrig... jaja, det går väl över.
Alltid när jag på något sätt blir sämre i magen blir jag otroligt förvirrad och glömmer massa saker. Senaste dagarna har det legat ett papper på köksbordet, där jag skriver upp kom-ihåg-saker. Bla står det personer jag ska ringa, medicinstyrka på olika tabletter och låtar jag måste komma ihåg att lyssna på i Spotify.
Ser nu även att det står på ett ställe:
Full rulle
Jag har ingen aning om varför. Ska jag köpa toapapper? Det gjorde jag igår. Är det någon låt som heter så? Eller är det bara så som jag känner? Eller är det någon annan som har skrivit det?
:O
Kronisk?
Vad betyder egentligen "kronsik"? Min tolkning av ordet är att den varar för evigt.
Men hur vet man det? Och hur har de kommit fram till det? Hur kan man vara säker på att en sjukdom inne i kroppen, när ingenting egentligen gått sönder, kan vara för evigt? Jag menar, har man kapat bort ett ben eller petat ut ögat är det väldigt självklart att aldrig mer få tillbaka benet eller synen. Men att kroppen gör sig själv illa (genom att skapa inflammationer) måste väl kunna gå att få bort?
Jag kollade upp ordet, och fann på den otroligt säkra källan Wikipedia:
En kronisk sjukdom är en sjukdom som utvecklas långsamt, är ihållande, återkommande eller obotlig (kan endast lindras). Exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, Hiv, reumatism och Alzheimers sjukdom.
Alltså, det känns inte riktigt stensäkert att det varar för evigt. Dessutom forskas det ju otroligt mycket bland de där sjukdomarna, så botemedel är nog på g.
I en ordbok stod det:
Kronisk: som har ett mycket långvarigt förlopp.
Ingenting om för evigt. Jag måste nog om tänka om när det gäller min egen värdering på ordet.
Om man tänker riktigt mycket att det är på ett visst sätt, så blir det så. Det gäller bara att tro på det. och tänka positivt.
En kvinna sa en gång att hon botat en Crohn-sjuk, med sin läkemedelskonster från China. Så varför inte?
Så bara man tror riktigt mycket på något så blir det så, det bestämmer jag.
Det första jag ska tro på är att jag ska förbli bra även denna gång av att dra ner på kortisonet några mg, även fast det inte har gått förr. Men jag har faktiskt inte varit så här lågt i dos på flera år, så det är väl klart att det kommer gå bra!
Lets stay positiv!
Engelska
Intressant länk HÄR för mer info om Crohn
Jag känner mig allt för flummig för att skriva någonting intressant själv ;P
Självlysande?
Ni får därför nöja er med en utförlig förklaring på min magnetröntgenundersökning jag gjorde igår:
(Ja, C, rätt lång för att vara jag som skrivit? )
Från kl 18 dagen innan är det fasta som gäller. Tryckte därför i mig en hel del mat + efterrätt, eftersom jag tyckte så synd om mig själv. Fördrev sedan kvällen med att försöka inte tänka på mat.
Frukost på undersökningsdagen - en kopp te. Utan någonting i eller på sidan.
Höll koll på min vad min facebooksurfande klass höll på med på skolan. Tydligen en vääldigt intressant lärare, enligt alla långa diskutioner...
Efter några timmar hemma höll jag på att bli galen av hunger, och åkte i stället till IKEA. Köpte matlådor...
Äntligen började klockan närma sig 13, så svängde in till sjukhuset.
Efter den obligatoriska väntetiden, i sällskap med en Se&Hör från 07, fick jag kliva in i en sal, byta om till en fin blå "klänning" och sedan sätta mig och dricka kontrast. En liter skulle jag dricka under en halvtimme. Även här fick jag läsa spännande tidningar. Vetenskapsmagasinet, eller något sådant. Började ana att den var gammal när jag läste om de fantastiska, små Mp3-spelarna som lätt kunde få plats i fickan! (den var från 04)
Dags för undersökning! Upp på en britts, på med plattor på ryggen, in i en "tunnel". Andan skulle hållas medan bilder tog på tunntarmarna.
Tydligen hade inte kontrastvätskan tagit sig hela vägen ner i tarmarna, så jag fick kliva upp och fortsätta läsa min spännande tidning igen. Gick först på toa, hade börjat känna mig lite kissnödig.
Efter en kvart var det dags igen. Lite kissnödig igen, men struntade i toalettbesöket, det skulle nog gå bra.
På med allt och in i tunneln. Hålla andan jättelänge och många gånger. Fick mer kontrast insprutad i en nål som efter att ha misslyckats sättas i båda armvecken, nu satt på handen.
(Kontrast syns på magnetröntkenbilderna och samlar ihop sig på inflammerade områden. Om jag förstått det hela rätt)
Börjar känna mig mer och mer kissnödig. Några bilder får göras om eftersom jag inte orkar hålla andan hela tiden. Mer kissnödig.
Tycker först att det är konstigt, eftersom jag endast druckit lite te på morgonen, men kommer sedan ihåg att jag faktiskt har druckit en hel liter innan undersökningen...
Att hålla andan och vara kissnödig är ingen höjdare. Jag frågar om det är klart snart. Får "bara några kvar" till svar. Jag kämpar för att hålla mig.
Att ligga stilla, hålla andan och hålla sig på samma gång är ingen höjdare. Det är inte lätt att ha en liten blåsa och små lungor...
Tillslut är undersökningen klar! De skyndar in, knäpper loss mig och jag får springa ut på toa. Härligt!
De sista bilderna blev tydligen inte så bra, enligt sköterskan. Men hon trodde inte de var så viktiga. Jag får hoppas det.
Nu ska jag försöka motivera mig själv att göra lite skoljobb... good luck....
Var är toaletten?
Haha, jag känner igen mig så mycket!
Min mage har den här veckan varit otroligt snäll och medgörlig, men man måste ju ändå ha koll på var toaletterna finns...
Aja, dags att sluta leka och börja plugga till morgondagens prov kanske?
Did it!
Idag vaccinerade jag mig. Än så länge har jag inte kännt några biverkningar av sprutan, och hoppas att jag inte kommer göra det heller.
Så nu får jag hoppas att det var rätt val att vaccinera sig. Jag är fortfarande skeptisk mot det hela, eftersom det känns som om det har tagits fram allt för fort. Men eftersom min läkare sa att jag Skulle ta den, så lyssnar jag snällt, och gör som jag blir tillsagd.
Sedan får vi se om alla som tagit vaccinet överlever själva vaccinet.
Det var inte så många i vaccineringslokalen samtidigt som mig. Två personer framför i kön kan man stå ut med. Det rådde lite osäkerhet om jag ska ta en till spruta eller inte. Hon som stack mig var osäker, så hon frågade en annan sköterska. Hon sa tvärt nej, även fast jag invände att jag hade immunförsvarsnedsättande mediciner.
När hon hade gått ur hörhåll sa min "sticksköterska" till mig: Du borde nog kolla med din läkare, ifall du ska ha.
Åhh, alla har verkligen full koll på vad som gäller...
stackars...
Har som tur är ingen förkylning...
Skit!
Jag är idag hemma från skolan pga denna skitmage. I natt vred det om i magen, och fick springa på toa många, många gånger under natten. Hoppades att det skulle gå över till morgonen, men efter att toalettspringandet fotsatte innan avfärd till skolan bestämde jag mig för att stanna hemma.
40 min i en bil och en hel dag i skolan lockade verkligen inte.
Slutsats: Hela helgens bravader var rätt dumt, jag måste sova!
Jag blir så less när folk inte förstår att jag måste sova mer än "friska", och tycker man är larvig som måste hem och sova. (Självklart måste jag ju själv se till att jag får den sömn jag behöver, men det är inte alltid lätt när man vill vara med på allt som händer)
Men du är ju ung. När jag var i din ålder sov jag knappt någonting.
Men jag är Sjuk! Forever and Ever!
Koloskopi
Enkla förklaringen:
24 timmars fasta. Två omgångar av laxerande dryck. Efter det är tarmen ren och fin, och herr doktor kan föra in ett coloskop i ändtarmen och undersöka hela tjocktarmen för att titta efter inflammationer och ta prover. Sedan är det över.
Lite längre förklaring, som inte bör läsar av känsliga:
Efter lunch är det förbud på annat än klar dryck, kaffe eller te. Mellan 17-19 skall 2 liter äckel-päckel Laxabon drickas. Ett glas av detta i kvarten. Innan du dricker tar du en liten klunk Festis, håller för näsan och försöker svepa Laxabonet utan att känna smaken. När glaset är tomt sköljer du munnen med Festis och tar sedan en klunk av denna, i jämförelse, härliga dryck. I bästa fall går det bra, annars känner du dig spyfärdig. Sedan är det bara att släppa näsan och vänta en kvart till nästa glas.
Efter några glas börjar du känna dig frusen i hela kroppen och uppsväld i magen. Bipacksedeln rekommenderar att du rör på dig, men har nära till toaletten. Under sista halvtimmen har denna vätska börjat nå sitt slutmål, och du får varva äckeldrickandet med att springa på toa.
Ca 1 timme efter att sista drickandet börjar toalettbesöksfrekvensen att lugna ner sig, och du kan börja tänka på hur hungrig du är.
Njut av en kopp te på kvällen. Mättande.
På morgonen är det dags för samma sak igen. Lika äckligt och nästan lika svårt att få i sig. Men pga brist på mat i tarmen går det nu mycket fortare genom alla många meter tarm. Så det bästa vore att ta med sig drickat in på toaletten, för du kommer inte hinna springa mellan.
Förhoppningsvis har toalettspringandet avtagit innan du ska till sjukhuset.
Du skriver in dig på sjukhuset, får som vanligt vänta i evigheter, gå in i den kalla salen, skruda om till ett grönt skynke och sedan lägga sig på en britts. En vänlig sköterska förklarar var som ska hända, och du får lite lugnande.
Doktorn som du aldrig sett förrut kommer in i salen och förhör sig om hur du mår, och börjar sedan undersökningen. Du följer coloscopets (som har en kamera längst fram) väg upp i änd och tjocktarmen på en bildskärm ovanför brittsen. Det går bra i början, men när tarmen svänger börjar det smärta något hemskt.
Du får mer lugnande.
Vid tjocktarmens nästa sväng lyckas inte doktorn styra coloskopet vidare. Din vanliga doktor kommer in i salen, tar över kontrollen och försöker också komma vidare med coloscopet i tarmen. Det går inte. Det gör ont. Väldigt ont. De avbryter och backar tillbaka intrumentet. Det gör ont.
I slutet av tarmen ser det lite inflammerat ut, och de tar några prover.
Det är över, du stapplar groggy och med magsmärtor till omklädningsrummet där du klär på dig och försöker få världen att sluta snurra.
Orkeslös och med blodsockernivån nere vid fotknölarna får du några vidare intruktioner om mediciner av läkarna, och gungar sedan ut till huvudingången och väntar på skjutsen hem.
Väl hemma proppar du i dig lite efterlängtat godis och bakverk, slänger ner dig i soffan och sover några timmar.
Du hoppas att det ska dröja många år till nästa gång.
Oj, det blev lite längre förklaring än vad jag tänkt mig. Hoppas ni andra slipper vara med om detta.
Mag-rapport
Känner att jag har lite svårt att varva ner för tillfället. Det har hänt så mycket i helgen.
Blev ledig i fredags, väldigt bra eftersom jag då hann förbereda det sista inför prisutdelningen till Sundsvalls bästa toalett.
Vad jag inte hade förberett var vad jag skulle säga i en eventuell telefonintervju... Radio Guld hade fått nys om denna prisutdelning, och ringde för att fråga vad det var frågan om. De klippte sedan ihop det till några sekunders väldigt, enligt mig, förvirrad intervju. jaja
Iväg till Viktoria och delade ut diplom och en fin toarulle till bästa toaletten
Repportagen finns HÄR och HÄR (tycker egentligen inte om att se mig själv i tidningen, men måste väl bjuda på det... Har fått lite mediaträning i alla fall)
17 oktober var det Mag och Tarmdagen.
Vi stod då inne på In och delade ut toarullar gratis till de som ville ha. Men var det någon som ville ha? Hade en hel bal till förfogande, och hade trott jag skulle få springa och hämta mer i bilen hela dagen, men det slutade med att vi fick nästan hälften kvar. Det är tydligen väldigt pinsamt att ta emot toalettrullar.
Vad ska jag med den till? var det några som frågade. Förlåt, vi sjuklingar har glömt bort hur det är att vara fullt frisk och slippa gå på toaletten...
Om det bidrog till fler medlemmar i föreningen får vi se, men vi fick i alla fall lite uppmärksamhet. Väldigt många som gick förbi hade läst om oss i tidningen.
Men att prata toaletter är verkligen tabu, men någon ska väl gå mot strömmen, varför inte vi? 
Nu blir det att varva efter en jobbardag. Med toner från pengabrodern och en gigantisk diskhög...
Ska man tro på allt man hör?
Det var det faktiskt, och jag har nu lite ont i magen efteråt. Och en fundering långt bak i skallen om man verkligen måste lyssna på allt man hör, det går ju inte att följa alla rekommendationer som finns, då skulle man bli knäpp.
Jag har proppat i mig kortison otroligt länge, och fick för ett tag sedan medicin mot benskörhet av farbror doktorn. Denna medicin skall tagas en gång i veckan, 30 min innan frukost. Väldigt lätt att komma ihåg, så om jag tar den en gång i månaden är det bra. Trodde att det skulle gå lättare att ta den nu när jag började plugga och få rutiner, men nja...
Så denna föreläsare pratade om brist på D-vitamin var ett stort problem här i Sverige, eftersom vi inte får så mycket ljus som vi egentligen behöver. Så han rekommenderade damer över 70 att ta extra D-vitamintillskott. Om man nu inte ville äta lax 7 dagar i veckan (vilket min studentekonomi inte riktigt tillåter...)
Långvarig kortisonbehandling är självklart också en säker väg mot benskörhet.
Liksom tnf-alfa preparat (tex Humira)
Liksom glutenintorelanta och Crohn sjuka.
Jag lovar att apoteket i morgon kommer att få besök av en Crohnsjuk, kortison och Humiramissbrukande 23 åring och ett gäng 70-80 åringar som är på jakt efter vitamin D...
Okey, bjuder på en fantastisk teambuildingbild från helgens ungdomsträff med RMT
Måste någ sova snart, måste kliva upp 30 min tidigare i morgon...
Nej, nej, nej...
Mitt immunförsvar har ingenting att säga till om när det gäller dessa förkylningar alltså. De två senaste gångerna när jag blivit förkyld har det varit precis såhär: ont i halsen 2-3 dagar, börja snora som bara den och är helt orkeslös 5-6 dagar sedan en jäkla hosta plus snor i typ en vecka. Ca 2 veckor sjuk. Kul.
Jag har varit lite skeptisk mot den här svininfluensevaccinet. Enligt min läkare var det de mest friska som blev värst sjuk av viruset, men nu har jag ju hört att det är de i riskgrupperna som Dör!
Så tanken slog mig nu i kväll att om jag blir så här knäckt av en vanlig förkylning så måste jag nog ta vaccinet mot svinflunsan. Jag tar risken (man vet tydligen inte, kan ju hända man blir sjuk av själva vaccinet) när chansen kommer.
Skola i morrn.
Over and out!
medicin, vaccinering...
Mig däremot fortsätter komplikationerna. Upp i dos med det, och ner med det... Fick veta att en av mina mediciner ökar chansen pyttelite för någon slags cancer, kommer inte ihåg vilken precis. Däremot minskar en annan av midicinerna någon annan slags canser, så det går väl på ett ut antar jag.
Just cancer är jag inte så orolig för att få. Först känns inte chansen så stor att råka ut för det Också. Sedan på grund av min kost: cancerceller överlever och förökar sig på socker och kolhydrater, vilket jag försöker äta så lite som möjligt av.
Min pratglade doktor styrde efter ett tag in samtalet mot veccinering: för svininfluensan.
För det hade du tänkt fråga om va? trodde han. Faktiskt hade jag inte det, men det var intressant att prata om. Jag har ju hört att kroniskt sjuka ska få förtur, och jag var absolut en av de som skulle få först enligt honom. Problemet, enligt doktorn, var att vaccin inte biter så hårt på mig, pga mitt svaga immunförsvar. Men å andra sidan så är det de som från början är riktigt friska och med fullt fungerande immunförsvar som blir sjukast i svininfluensan, eftersom immunförsvaret försvarar sig till max.
Om jag förstod det hela rätt...
Så, mina vänner, jag kommer klara mig från svininfluensan, jag kommer finnas "frisk" inne på toa...
Äntligen vettiga forskningsresultat!
Forskare har kommit fram till att för mycket Omega-6 i kosten ökar chansen att drabbas av Ulcerös kolit (en nära släkting till min sjukdom Crohns). Det har varit ett stort forskningsprojekt som innefattat ett stort antal människor i ett antal länder. De följde upp väldigt noga vad dessa människor åt, och hur många som fick Ulcerös. Starka tecken visade att de som åt mycket omega-6rika produkter ökade chansen att drabbas av denna sjukdom.
Däremot var omega-3syror bra för kroppen och motverkade sjukdomen.
För mycket omega-6 i kosten orsakar inflammation i kroppen. Både Ulserös kolit och Crohns sjukdom är inflammatoriska sjukdomar, där immunförsvaret attakerar tarmen. Så jag antar att Crohns också kan bero på detta.
Så, vad finns nu omega-6 i för varor?
Omega-3 vet ju alla att det finns i fet fisk, smör och olivolja. Alltså Bra saker att äta.
Omega-6 finns framför allt i solrosolja, majsolja, jordnötsolja, tistelolja och sesamolja. Vad är det som görs av vissa av dessa oljor?
Jo, MARGARIN! = Lätta, Becell, Lätt och Lagom, mm, mm....
Så Snälla sluta med dessa dumheter med att proppa i er äckliga margariner! Det skulle kunna orsaka en tarmsjukdom för dig eller någon annan i ditt hem.
Själv är jag helt säker på att detta omega-6intag även kan resultera i många andra sjukdomar...
Här är några länkar: Svenska dagbladets artikel, min kostguru Annika och själva rapporten.
Stackars...?
Det vita pulvret (en medicin, för den som missat tidigare inlägg), som verkade vara en så lovande lörsning på mina magproblem hjälper inte så bra som jag hade hoppats på. Visst, jag känner mig lite bättre. Men jag behöver förtfarande sticka iväg Akut till toaletten titt som tätt. Dessutom har min förut (för det mesta) så tysta mage börjat blivit gasig och idag har jag börjat känna av halsbränna. Som är en ovanlig biverkning. Tack för den!
Det känns fantastiskt bra nu när midsommar och diverse semesterplaner börjar närma sig...
Men i kväll har jag stängt av min nya favoritmusik - Asha Ali, To bed en mycket härlig låt - och rattat in Webbradion på dagens Hallå P3 program med Lotta Grey. Inslaget finns kvar 30 dagar, för den som vill lyssna. Lotta drabbades av tarmcancer för ett år sedan, och skriver om det i sin blogg vimmelmamman.blogg.se
Hennes blogg är bland de mest lästa i Sverige, och hon fick nu i maj dela på RMTs Tarmcancer-stipendium, tillsammans med en framgångsrik doktor.
Jag blir imponerad, berörd, ledsen, inspirerad av henne. En stark människa som jag verkligen hoppas får fortsätta vara frisk från cancern. (Självklart borde alla cancersjuka bli botade och leva lyckliga i alla sina dagar)
När jag blev sjuk, och de försökte klura ut vad det kunde vara för fel sa en doktor:
Det är inte cancer i alla fall.
Jag blev chockad över att det överhuvudtaget kunde vara cancer. Jag var ju bara 15 år! Då kan man väl inte få cancer? Det är ju bara gamlingar som får det, eller?
Mina ögon har öppnats sedan dess. Livet är kort, och man måste ta vara på det. Det kan ta slut när som hellst. Jag vet att det låter klychigt, men det är ju faktiskt så!
Då och då kommer jag på mig själv att klaga över småsaker som skavsår, tom kyl och ingenting att ha på mig. Jag har ju faktiskt två fungerande ben, inte så långt till affären, pengar på kontot och en garderob full med kläder. Inga problem!
Livet är för kort för att klaga över småsaker.
Njut! För läser du det här så lever du ju faktiskt.
Det är huvudsaken.
Dosera rätt, är inte lätt...
Medicin 2: 3 tagbletter dagligen, fördelas hur jag känner för det under dygnet.
Medicin 3: 3 tabletter på morgonen.
Medicin 4: 1 tablett på morgonen.
Medicin 5: 1 tablett en gång i veckan, 30 min innan frukost och annan medicin.
Medicin 6: 1 spruta en gång varannan vecka.
Nykomling:
Medicin 7: vitt pulver 2 gånger om dagen. 1 timme innan eller 4 timmar efter annan medicin.
Oj, har aldrig tänkt på att det är så många... är jag sjuk?
Det är tur att jag jobbar såå regelbundna tider så det går att hålla reda på allt... hrm...
