Idag var det mycket surr på nyheterna om hur mycket mer publicitet Sverigedemokraterna fått i detta val, i jämförelse mot för 4 år sedan. Ungefär 10 gånger så mycket, har någon fått betalt för att forska fram.
I alla fall fanns det en hypotes om att detta kan ha varit en anledning varför det gått så bra för dem. Jag tycker det är synd att de inte fick komma in och debattera mer innan valet, då hade förhoppningsvis inte så många röstat på dem. Men det är min hypotes.
Enligt det nämnda partiets presstalesman kunde man inte bara tro att all publicitet varit bra för SD, eftersom att allt som stått i tidningarna inte alltid varit positivt. Han var väldigt besviken att de behandlats på detta sätt.  
Vi vill bli behandlade som de vi är! avslutade han inslaget.

Jaa, det är nog fler som vill det, ska du se...

Ibland funderar jag på att bli hjärnforskare. Så att jag får reda på hur hjärnan fungerar.

...eller jag kanske bara behöver lite hjärngympa så att hjärnan fungerar bättre...

Satt nyss och försökte komma in på Icabankens internetsidor. Som jag har haft samma lösenord till i minst 4 år. Eftersom jag mest använder ett annat bankkort för det mesta går jag inte in där så ofta, men ändå någon gång i månaden har koden använts.
Fel kod första gången. Försöker igen, slår noga och sakta in siffrorna. Fel kod. Vänder på två siffror. Fel igen, kortet spärrat...
Ringer banken, och behöver kortet och Dosan för att låsa upp koden. Få se nu, dosan... som jag aldrig använt... såg jag inte den häromdagen när jag röjde i flyttkartongerna? Lägger på, letar dosan, hittar den och ringer upp igen. Killen jag pratar med instruerar mig hur jag ska göra, och avslutar med:
Nu kan du logga in med din gamla kod igen.
Men alltså, jag kommer inte ihåg den!
Han hänger kvar i luren medan jag försöker knäcka koden två gånger till, sedan bestämmer vi att han ska skicka en ny kod till mig. Jag frågade vilken adress de hade till mig, och han läser upp gamla adressen. Jag ger honom den nya adressen, men när det kommer till postadressen får jag springa något varv till runt lägenheten för att hitta rätt nummer...

Jäkla siffror!
Känns jättebra till morgondagens tenta... Heja mig...

Man brukar komma ihåg var man befann sig och vad man gjorde när man får vissa besked.
När jag fick höra om tsunamin första gången åt jag frukost hos mormor, när planen flög in i World trade Center satt jag på buss 20 mot Kvissle. Syster berättade att Astrid Lindgren dött på busshållplatsen utanför Nivrenaskolan, men jag trodde inte på henne.

I natt hade min krångelmage förvisat mig till toaletten mitt i natten, något som inte är helt ovanligt nuförtiden. När jag satt där hörde jag tidningen dimpa ner på hallgolvet. Jag gick halvsovandes tillbaka till rummet utan att ta upp den, men när jag väl lagt mig kom jag på att jag kanske skulle titta om det stod valresultatet.
Tassade tillbaka ut i hallen och läste:
Reinfeldt regerar vidare med darr
Gick tillbaka till sängen och kunde inte somna om på någon timme.
Klockan var 3.45

Jag är inte så väldigt vidskeplig av mig, men i morse gick en av mina fina te-muggar sönder när jag hällde i tevatten. Hur ofta händer det liksom?

Men med tanke på föregående inlägg får vi nu hoppas att det i alla fall blir en liten ändring inom sjukvården. Om inte annat får jag försöka allt jag kan med att hålla mig så pass frisk att jag inte behåver gå som långtidssjukskriven under de kommande 4 åren. Men jag hade ju tänkt att bli frisk.
Helt frisk.

Hoppas.

Nu! Iväg för att träffa en släkting och en vän som jag längtat efter länge!
Tjing

Politik är ett ämne jag inte alls är så intresserad av, och speciellt inte någonting jag gärna är med och diskuterar om. Förmodligen för att jag känner att jag inte har tillräckligt med kunskap för att kunna just diskutera alla viktiga politiska frågor.
Men idag är det valdag, och jag tycker absolut att man ska rösta.
Jag gjorde SVT:s röstkompass för att få en liten hum om var jag ligger, som sagt, jag är inte insatt i det hela.
På mitt resultat hamnade alla partier, inklusive SD och Fi, mellan 50-60%, med väldigt blandat mellan blocken. Piratpartiet fick 25%. Så det blev jag inte mycket klokare av.
Bestämde mig sedan att rikta in mig på ett fåtal frågor som jag tycker är viktiga, och vad partierna tyckte.
Så i fredags klev jag iväg till röstlokalen och lade mina röster.

Som en vän sa igår så vill de flesta partier åt samma håll, men det är vägen dit som skiljer dem åt. Frågan är ju vilken väg som är bäst, och vilka vägar som gör att man går vilse...

Sjukvåren är verkligen någonting som jag tycker är bland de viktigaste frågorna.
Och jag blir ledsen och förbannad när jag idag läste bakomliggande blogginlägg för denna video:

Röstlokalerna har äppet några timmar till, så gå och rösta!

Jag tycker egentligen inte om sånt här, men eftersom jag blev utmanad av en gravid Eleonore är det lika bra att göra som man blir tillsagd, men vet aldrig hur det är med hormoer och sådant ;P

1. Kärleken i mitt liv är... Mer förtäljs icke i denna personliga, icke privata, blogg.

2. Min favoritfärg är nog röd ändå. En viss influens av mamma som typ alltid köpte röda ytterkläder till mig när jag var liten. Och den fruktansvärt fula manchesterskjortan som nog var pappas? Jag hade den väldigt mycker under mellanstadiet i alla fall. Jag var väl före min tid med vintage... Numera har jag en RÖD soffa!

3. Jag är fantastiskt glad att jag lever och andas, att jag har en underbar familj, släktingar och vänner, att det regnar idag så att jag inte sår dåligt samvete för att jag sitter inne och "pluggar"... (för fullt, det märks väl?)

4. Jag vet fortfarande inte om jag ska ha en combi regulator/växelriktare i skoluppgiften, bäst att skriva klart det här och avbryta rasten.

5. Min dröm i natt var om min gamla lägenhet i stan. Om bastun, och att jag köpte en motorcykel. Konstigt.

6. Jag tror det är smartast att inte köpa någon motorcykel, jag har ju varken körkort till det eller lust att köra. Just nu i alla fall

7. Jag kommer förmodligen aldrig få ett pris som "Årets bloggare". Inte för att det är någonting jag hoppas på...

Åsså skickar jag utmaningen vidare till:
Kattis
Challe
Hondjävulen
Tågmamman
Lina
Johanna

Good Luck!

Back too work for the little gold fish. Blubb blubb

Jag är väldigt dålig på den här med gardiner. Panelgardiner körde jag stenhårt på i förra lägenheten, men nu i nya lägenheten blir det inte riktigt bra i alla fönster.
Dessutom sitter gardinerna längre upp här än på förra stället, så mina gamla gardiner ser inte riktigt kloka ut när de slutar 2 dm ovanför marken... få se om jag kan göra någonting åt detta...

Jag började i alla fall söka lite inspiration, och googlade "gardiner". Mitt sovrumsfönster är liksom kant med väggen, så blir lite fult med panel där.
Oj, vad med bilder det dök upp på olika upphängda gardiner. Börjar få en liten aning om hur jag vill ha det. Fortsatte titta på sida efter sida på gardiner, och tillslut började det dyka upp bilder på folk som tydligen heter Gardiner. De var mer eller mindre draperade...
Tillslut kom jag även till staden Gardiner! Bingo! Klickade in på deras hemsida och tittade runt ett tag.
Det fanns väldigt mycket, men ingenting bra om hur man sätter upp snygga gardiner.
Snacka om att den staden inte lever upp till sitt namn...

Jag har de senaste veckorna försjunkit i Martina Haags två första (om det nu kommit fler?) krönikosamlingar. Fantastiskt vad denna människa skriver roligt! Jag har ju sett hennes film Underbar och älskad av alla, och tyckte den var helt okey. Men nu lyckas hon skriva om sin familj och jobbsökeri så att jag skrattar högt för mig själv. Läsvärt!

Något som inte varit så läsvärt på sista tiden är denna blogg. Mn ändå är det ett antal stackare som kikar in varje dag, en eloge till er!
Jag har under senaste tiden varit väldigt kass i magen och allmänt slut i kropp och knopp. Att både kriva och läsa andra bloggar har inte varit något alternativ. Just när kroppen började repa sig gjorde jag en spontan flytt till en liten by norrut. (Byborna kallar den för Stad, men jag är skeptisk)

Jag har även blivit sambosa (sambosa: min egna böjning av sambo när sambon är en tjejkompis. Jag menar inte en etiopisk pirog) i den nya lägenheten. Efter några dagar tillsamman har vi börjat komma i ordning, de flesta kartongerna har plockats ur, soffan och tv:n är på plats, tv:n är inte inkopplad, tavlorna är inte uppsatta. Men det tar sig sakta men säkert.

Jag och min sambosa har känt varandra sedan för alltid, och jag blir lite förvånad över de höga tankarna hon verkar ha för mig. Hon berättade igår att nu när hon bodde med mig ville hon lära sig få bättre koll på sin ekonomi och lära sig andra bra saker. Bli allmänbildad. Lära mig floder och sånt andra kan.
Hur tänkte hon då? Ifs brukar mina pengar räcka till det de ska, och de senaste halvåret har jag haft bra koll på allt som händer med mina stackars studentslantar i plånboken, men när jag jobbade för fullt var jag en riktig slösa, mest på onödiga prylar. Vilket märktes nu under flytten...
Sedan det här med allmänbildningen.. då har hon nog flyttat in med fler brud. Jag är kass! (Det här med Etiopisk pirog sökte jag upp på internet. Man vill ju inte råka skriva någonting ekivokt)
Men vi får väl lära oss båda två.

Så tipsa gärna hur vi ska kunna bli lite allmänbildade