I veckan som gick pratade jag och en vän om våra likadana telefoner som klarar allt, och fungerar lika bra efter att ha tappat den i backen 100 gånger.
I morse stod det "Endast nödsamtal" i displayen, samtidigt som det var full täckning. Det brukar gå över om man startar om telefonen. Men efter att ha stängt av den gick det aldrig att få på den igen...
Som tur är hade jag en annan telefon till övers som jag kunde använda, men inga telefonnummer fanns kvar...
Jag gjorde en säkerhetskopia på telefonen häromveckan, så jag hoppas inte datorn lägger av innan jag fått tag i en ny telefon...
Men det är hemskt vad handikappad man kan bli av att inte ha sin telefon, och allt som finns i den.. Hur gjorde man förr i tiden, egentligen..

Jag skulle på en träff för ABF och handikappsföreningarna idag. Kom till stan en timme innan mötet började. Gick på stan, käkade lunch och kom fram till deras lokaler precis när det skulle börja. Då visade det sig att detta möte skulle vara på andra sidan stan... Så där fick jag dagens löppass!

Dagens tredje miss var när jag hjälpte en vän med bakandet till kvällens tjejfika.
Vi konstaterade att det var som när vi var små, och alltid bakade. Pratade om en hel massa andra saker, och glömde hälla i sockret.. Snacka om nybörjarmiss!
(men lite god var den, tyckte jag i alla fall)

Fort och fel, yr i bollen och smått handikappad är ingen bra combo.
Men det går bra ändå.