Jag fick nyss ett infall att skriva om en rätt konstig dröm jag hade i natt, som fick mig att tänka helt annorlunda om en person. Men jag ångrade mig.
Ni får därför nöja er med en utförlig förklaring på min magnetröntgenundersökning jag gjorde igår:
(Ja, C, rätt lång för att vara jag som skrivit? )

Från kl 18 dagen innan är det fasta som gäller. Tryckte därför i mig en hel del mat + efterrätt, eftersom jag tyckte så synd om mig själv. Fördrev sedan kvällen med att försöka inte tänka på mat.

Frukost på undersökningsdagen - en kopp te. Utan någonting i eller på sidan.

Höll koll på min vad min facebooksurfande klass höll på med på skolan. Tydligen en vääldigt intressant lärare, enligt alla långa diskutioner...

Efter några timmar hemma höll jag på att bli galen av hunger, och åkte i stället till IKEA. Köpte matlådor...

Äntligen började klockan närma sig 13, så svängde in till sjukhuset.

Efter den obligatoriska väntetiden, i sällskap med en Se&Hör från 07, fick jag kliva in i en sal, byta om till en fin blå "klänning" och sedan sätta mig och dricka kontrast. En liter skulle jag dricka under en halvtimme. Även här fick jag läsa spännande tidningar. Vetenskapsmagasinet, eller något sådant. Började ana att den var gammal när jag läste om de fantastiska, små Mp3-spelarna som lätt kunde få plats i fickan! (den var från 04)

Dags för undersökning! Upp på en britts, på med plattor på ryggen, in i en "tunnel". Andan skulle hållas medan bilder tog på tunntarmarna.
Tydligen hade inte kontrastvätskan tagit sig hela vägen ner i tarmarna, så jag fick kliva upp och fortsätta läsa min spännande tidning igen. Gick först på toa, hade börjat känna mig lite kissnödig.

Efter en kvart var det dags igen. Lite kissnödig igen, men struntade i toalettbesöket, det skulle nog gå bra.
På med allt och in i tunneln. Hålla andan jättelänge och många gånger. Fick mer kontrast insprutad i en nål som efter att ha misslyckats sättas i båda armvecken, nu satt på handen.

(Kontrast syns på magnetröntkenbilderna och samlar ihop sig på inflammerade områden. Om jag förstått det hela rätt)

Börjar känna mig mer och mer kissnödig. Några bilder får göras om eftersom jag inte orkar hålla andan hela tiden. Mer kissnödig.
Tycker först att det är konstigt, eftersom jag endast druckit lite te på morgonen, men kommer sedan ihåg att jag faktiskt har druckit en hel liter innan undersökningen...
Att hålla andan och vara kissnödig är ingen höjdare. Jag frågar om det är klart snart. Får "bara några kvar" till svar. Jag kämpar för att hålla mig.

Att ligga stilla, hålla andan och hålla sig på samma gång är ingen höjdare. Det är inte lätt att ha en liten blåsa och små lungor...

Tillslut är undersökningen klar! De skyndar in, knäpper loss mig och jag får springa ut på toa. Härligt!

De sista bilderna blev tydligen inte så bra, enligt sköterskan. Men hon trodde inte de var så viktiga. Jag får hoppas det.

Nu ska jag försöka motivera mig själv att göra lite skoljobb... good luck....