Vitt pulver i påsar
Igår fick jag prata med en ny farbror doktor, som hade en ny teori om min mage. Alla inflammationsvärden verkar ju helt okey, så att höja medicinen mot inflammation verkar bara knäppt.
Däremot kan det bero på att gallsalt, som ska hålla sig i tunntarmen, läker ut i tjocktarmen på något sätt. Detta orsakar räsermagen... Så nu har jag fått någonting nytt all stoppa i mig, så klart. Ett vitt pulver som ska blandas ut i vatten eller annat. Det smakar päckel och ligger som sågspån i halsen. Det ska jag dricka 2-3 gånger om dagen. Fungerar det så är det ju superbra! Jag hoppas...!
Gigantiskt trött har jag varit i alla fall senaste dagarna, och tror det har orsakat en och annan försovning... Det är ytterst ovanligt, och liite pinsamt andra dagen i rad...
Min telefon K550i har kommit tillbaka från Elgigantens lagning. Nu i form som en C702. Me like! :D
zZzZzzz
Jag har kommit på att jag är trött, trött...
..och varit det ett tag.. även fast det inte varit några hemskt tidiga morgnar den här veckan har jag inte vaknat utvilad som jag faktiskt har gjort mycket länge nu.
Dessutom börjar jag ge upp tron på mediciner. De gör bara skada...
Ska väl göra någonting åt hårbottnen kanske, som jag kan göra någonting åt i alla fall! Ska försöka med att skrubba med en liten blandning av honung, olja och socker. Kanske lite balsam. Det ser ut som jag har mjäll, vilket inte är fallet!
Men i kväll vill jag träffa folk! Är så uttråkad!
Glad nationaldag på er!
..och varit det ett tag.. även fast det inte varit några hemskt tidiga morgnar den här veckan har jag inte vaknat utvilad som jag faktiskt har gjort mycket länge nu.
Dessutom börjar jag ge upp tron på mediciner. De gör bara skada...
Ska väl göra någonting åt hårbottnen kanske, som jag kan göra någonting åt i alla fall! Ska försöka med att skrubba med en liten blandning av honung, olja och socker. Kanske lite balsam. Det ser ut som jag har mjäll, vilket inte är fallet!
Men i kväll vill jag träffa folk! Är så uttråkad!
Glad nationaldag på er!
Lite blod...
...blev jag av med idag.
(Känsliga läsare bör ej läsa detta)
Farbror doktorn tyckte det var bäst att göra några extra tester, eftersom magen krånglat så mycket på sista tiden.
Så ett blodprov var inplanerat till morgonen. Och lämna in ett bajsprov.
Varför går det inte att bajsa när man vill? Började förbereda redan i går kväll (alltså tog fram provröret, med liten sked, och lade vid toaletten), men inte blev det något för ens i morse, precis när jag skulle åka.
Så iväg och ta blodprov. Damen som tog det var inte försiktig inte! Alla andra brukar vara lite småmesiga när de sticker in nålen, vilket i många fall slutar med att blodkärlet hoppar undan, och de får "gräva" lite med nålen. Eller ta om. Jätteskönt...
Men hon i morse kände lite, tvättade, tog fram någen och sa Nu sticker jag och körde verkligen in nålen fort i ådran. De tre provrören blev fyllda på nolltid. Jätteont gjorde det inte, men ändå. Jag blev lite paff bara.
(Kameran är funnen, och ska transporteras hit i kväll. Bilderna ligger redan ute på Facebook... ojoj, vilken teknik det finns nu för tiden! )
Resmage?
Mmmmm: Sälen!
Hemma igen i mitt sweet, sweet home, efter en veckas härlig semester. Thank you all!
Semester innebär (tyvärr) en hel del onyttigheter. Första dagarna, till fjälls, var jag otroligt duktig och åt ungefär som hemma. Inga problem.
Inte heller några problem med besöket hos min likasinnade syster.
Men när färden styrdes mot de djupa hälsingeskogarna börjades det:
Fika, mat och potatis, fika, smörgårstårta, fika, morgonmacka, fika...
(Jag vet, man kan ju säga nej... men det är ju gott!)
Resultatet blev att jag fick skynda mig igenom affären (för att fylla upp i den tomma kylen) och skynda hem till toaletten. Många toalettbesök blev det under de närmaste timmarna, tills det bar av till en annan aktivitet under kvällen.
Men det var nära att jag var tvungen att skicka ett SMS till mamms:
Jag är tvungen att bajsa lite, kommer kanske lite sent.
Men det behövdes inte, jag kom dit i tid och klarade av att hålla mig under 2 timmar. ett besök till blev det på toa, men sedan har det varit lugnt.
Skitmage, tänker jag och förbannar Crohn. Men frågan är ju om det är sjukdomen fel (som i princip inte var aktiv nu, enligt proverna) eller om det bara är helt vanlig resmage som blivit chockad av all konstig mat som jag proppat i mig.
Men många ägg i påsk, så ska det nog bli bra igen.
Glad Påsk på er alla!
Hemma igen i mitt sweet, sweet home, efter en veckas härlig semester. Thank you all!
Semester innebär (tyvärr) en hel del onyttigheter. Första dagarna, till fjälls, var jag otroligt duktig och åt ungefär som hemma. Inga problem.
Inte heller några problem med besöket hos min likasinnade syster.
Men när färden styrdes mot de djupa hälsingeskogarna börjades det:
Fika, mat och potatis, fika, smörgårstårta, fika, morgonmacka, fika...
(Jag vet, man kan ju säga nej... men det är ju gott!)
Resultatet blev att jag fick skynda mig igenom affären (för att fylla upp i den tomma kylen) och skynda hem till toaletten. Många toalettbesök blev det under de närmaste timmarna, tills det bar av till en annan aktivitet under kvällen.
Men det var nära att jag var tvungen att skicka ett SMS till mamms:
Jag är tvungen att bajsa lite, kommer kanske lite sent.
Men det behövdes inte, jag kom dit i tid och klarade av att hålla mig under 2 timmar. ett besök till blev det på toa, men sedan har det varit lugnt.
Skitmage, tänker jag och förbannar Crohn. Men frågan är ju om det är sjukdomen fel (som i princip inte var aktiv nu, enligt proverna) eller om det bara är helt vanlig resmage som blivit chockad av all konstig mat som jag proppat i mig.
Men många ägg i påsk, så ska det nog bli bra igen.
Glad Påsk på er alla!
Varför...
...har alltid läkare fotolegitimation där man knappt ser att de är de? Detta gäller även sjuksköteskor, tandläkare och andra som har sin fotolegitimation framme på rocken.
Jag tycker alltid att det ser ut som om de är 20 år yngre på kortet. Eller att det är någon släkting som är ganska lik.
Jag hoppas verkligen att det inte är fallet, och att korten bara är gamla.
I alla fall. Jag har idag varit på sjukhuset, betalat 300 kr för att säga till en (mycket trevlig) ST-läkare att jag mår mycket bra.
Men jag mår mycket bra. inflammationsvärdet är inte alls hög i tarmen, villket tydligen är bra. Nästan normalt, skulle man kunna säga.
Me like!
Jag tycker alltid att det ser ut som om de är 20 år yngre på kortet. Eller att det är någon släkting som är ganska lik.
Jag hoppas verkligen att det inte är fallet, och att korten bara är gamla.
I alla fall. Jag har idag varit på sjukhuset, betalat 300 kr för att säga till en (mycket trevlig) ST-läkare att jag mår mycket bra.
Men jag mår mycket bra. inflammationsvärdet är inte alls hög i tarmen, villket tydligen är bra. Nästan normalt, skulle man kunna säga.
Me like!
Mer problem
Har alltid fått höra att andra med samma sjukdom som jag har även problem med lederna. Stela och värkande leder. Jag har skattat mig lycklig som sluppit detta.
Men idag när jag gick hem från jobbet slog det mig.
Jag har ju ont i höfterna då och då. Och har nog haft det rätt länge, när jag tänker efter.
Inte så att jag inte kan gå eller att det värker smärtsamt. Men det är lite obehagligt, och känns stelt.
Det brukar för det mesta kännas efter att jag tränat eller varit ute och gått mycket. Så jag har alltid trott att det beror på just träningen. Men det kanske beror på sjukdomen också?
Igår var jag ute och gick i över en timme med E och Fokus, idag har jag ont i höfterna.
Ett läkarbesök är inplanerat nu, ska ta upp det här då. Så jag vet.
over and out
Men idag när jag gick hem från jobbet slog det mig.
Jag har ju ont i höfterna då och då. Och har nog haft det rätt länge, när jag tänker efter.
Inte så att jag inte kan gå eller att det värker smärtsamt. Men det är lite obehagligt, och känns stelt.
Det brukar för det mesta kännas efter att jag tränat eller varit ute och gått mycket. Så jag har alltid trott att det beror på just träningen. Men det kanske beror på sjukdomen också?
Igår var jag ute och gick i över en timme med E och Fokus, idag har jag ont i höfterna.
Ett läkarbesök är inplanerat nu, ska ta upp det här då. Så jag vet.
over and out
Talk dirty to me
Igår var jag på en föreläsning av Coloplast, som ILCO ordnat.
(Coloplast - tillverkar stomipåsar, mm, ILCO - handikappförening för stomiopererade)
Vi var två st där från RMT och delade ut vårat material.
Några nyfikna själar kom till vårat bord och tittade och frågade. Eller bara tittade.
Några frågade lite avvaktande och när de märkte att vi visste vad det var de hade, och hade eller har liknande problem - då sprack det. Då pratade de på som bara den.
(självklart är det bara bra, låt det komma ut bara)
En kamrat frågade för några dagar sedan vad vi egentligen pratar om på våra RMT-träffar? Jaa... Just då hade jag lite svårt att svara, vi pratar väl om sjukdomen, vardagslivet och allt möjligt svarade jag.
Men vi kan nog prata om allt möjligt. Självklart blir det mycket sjuk-snack, på ett annat sätt än om man pratar med någon som inte är sjuk. Man kan prata om sjukhus, läkare, mediciner, avföring (otroligt mycket skitsnack! ni fattar inte!) pinsamma upplevelse, insjuknande, kamrater som inte förstår, oroliga föräldrar, fritidsintressen, förhållanden, mm, mm. Tillsammans med andra i samma situation behöver man inte förklara allting - de andra vet redan hur det är!
Det blir som en speciell slags vänskap. De behöver inte bli mina bästa kompisar bara för vi delar med oss hur vårat bajs ser ut, men ibland behöver man bara prata med någon som förstår.
Jag har en känsla av att min vän som frågade detta själv kommer att få en liknande vänskapskrets framöver - nämligen andra mammor.
Snart kommer de att sitta i sommarsolen på stans uteserveringar och bara prata om de små söta bebisarna.
Inte minst om hur bajset ser ut... :)
Fel, fel, fel, fel...
Jag har alltid trott att bästa sättet att lära sig någonting på är att göra fel. Så fel som möjligt!
Exempel: Sista körlektionen innan uppkörningen måste ha gett mig mest av alla jag tog. All nervositet gjorde att jag gjorde typ allt fel - men lärde mig otroligt mycket och klarade uppkörningen.
Någon körlektion innan körde jag i en korsning.
Det gjorde du bra, sa herr körlärare. Vad jag gjorde bra har jag ingen aning om, och vågade då inte fråga. Helt värdelöst.
Jag vill nu försöka få alla andra att också förstå att det är bra att göra fel. Jag började med det nu på morgonen på Apoteket.
Det var dags för min månliga provtagning, där jag inte ska kissa eller äta innan.
Kissnödig, hungrig och trött for jag till sjukhuset. Ca 5 min efter att jag vaknat.
Provtagningen gick rätt fort ( förutom att hon var tvungen att ta två gånger. Blodet tog typ slut första gången...) och jag kom på att jag kunde passa på att gå till apoteket innan jag åkte hem.
Efter att ett av mina behöv uträttats gick jag endast hungrig och trött till apoteket för att ta ut mina små vita tabletter.
En väldigt ung tjej (yngre än mig?) stod i kassan. Jag mummlade fram att jag skulle ha Prednisolon 100 mg. Hon skannade av den långa listan och hittade rätt namn. Tog ut listan och hämtade några burkar. 1 mg.
Nej, nej, sa jag. Jag skulle ju ha 10 mg! Och vi tittade igenom listan igen. Det fanns inga 10 mg. Men 5 mg. Ja, jäklar, det var ju det jag skulle ha!
Hon fick göra om allt, lägga tillbaka, skriva ut nytt, hämta nya burkar, fick även hjälp av en äldre dam som varit med länge.
Hon förklarade bla: Prednisolondosen brukar variera väldigt mycket, och stämmer inte alltid med det som står på receptet. Men kunderna brukar ha full koll på vilken dos de ska ha.
Jag fick vad jag ville ha tillslut, och gav även den nya tjejen en lektion hur man gör om uttag.
Även hur man hanterar förvirrade kunder...
Full koll is my second name, by the way.
Exempel: Sista körlektionen innan uppkörningen måste ha gett mig mest av alla jag tog. All nervositet gjorde att jag gjorde typ allt fel - men lärde mig otroligt mycket och klarade uppkörningen.
Någon körlektion innan körde jag i en korsning.
Det gjorde du bra, sa herr körlärare. Vad jag gjorde bra har jag ingen aning om, och vågade då inte fråga. Helt värdelöst.
Jag vill nu försöka få alla andra att också förstå att det är bra att göra fel. Jag började med det nu på morgonen på Apoteket.
Det var dags för min månliga provtagning, där jag inte ska kissa eller äta innan.
Kissnödig, hungrig och trött for jag till sjukhuset. Ca 5 min efter att jag vaknat.
Provtagningen gick rätt fort ( förutom att hon var tvungen att ta två gånger. Blodet tog typ slut första gången...) och jag kom på att jag kunde passa på att gå till apoteket innan jag åkte hem.
Efter att ett av mina behöv uträttats gick jag endast hungrig och trött till apoteket för att ta ut mina små vita tabletter.
En väldigt ung tjej (yngre än mig?) stod i kassan. Jag mummlade fram att jag skulle ha Prednisolon 100 mg. Hon skannade av den långa listan och hittade rätt namn. Tog ut listan och hämtade några burkar. 1 mg.
Nej, nej, sa jag. Jag skulle ju ha 10 mg! Och vi tittade igenom listan igen. Det fanns inga 10 mg. Men 5 mg. Ja, jäklar, det var ju det jag skulle ha!
Hon fick göra om allt, lägga tillbaka, skriva ut nytt, hämta nya burkar, fick även hjälp av en äldre dam som varit med länge.
Hon förklarade bla: Prednisolondosen brukar variera väldigt mycket, och stämmer inte alltid med det som står på receptet. Men kunderna brukar ha full koll på vilken dos de ska ha.
Jag fick vad jag ville ha tillslut, och gav även den nya tjejen en lektion hur man gör om uttag.
Även hur man hanterar förvirrade kunder...
Full koll is my second name, by the way.
Skit
Efter att ha varit sjuk i ganska precis 8 år är det konstigt att jag inte än lärt mig en sak:
Slarvar jag med medicinering blir jag sämre.
En rätt enkel sak, ungefär som:
Äter jag inte blir jag hungrig.
Men ändå händer det att jag hoppar över medicinen lite då och då. Ofta för att jag är lite lat och inte orkar fylla på dosetten. Eller så glömmer jag bara.
Nu har jag blivit lite sämre, men bara lite. Som tur är spenderade jag helgen i huvudstaden tillsammans med en massa andra sjuklingar.
En liten utbildning, på ett helt underbart hotell. Det fanns nallar överallt, underbar personal och världens bästa toaletter! Jättetrevliga!
Det sköna med helgen med andra sjuka är att det inte behövs en förklaring att jag måste på toaletten för tredje gången på en kvart, det är bara att gå. (Okey, kanske lite överdrivet, men ungefär så)
En mycket trevlig helg i Sthlm! Tack allihopa!
Slarvar jag med medicinering blir jag sämre.
En rätt enkel sak, ungefär som:
Äter jag inte blir jag hungrig.
Men ändå händer det att jag hoppar över medicinen lite då och då. Ofta för att jag är lite lat och inte orkar fylla på dosetten. Eller så glömmer jag bara.
Nu har jag blivit lite sämre, men bara lite. Som tur är spenderade jag helgen i huvudstaden tillsammans med en massa andra sjuklingar.
En liten utbildning, på ett helt underbart hotell. Det fanns nallar överallt, underbar personal och världens bästa toaletter! Jättetrevliga!
Det sköna med helgen med andra sjuka är att det inte behövs en förklaring att jag måste på toaletten för tredje gången på en kvart, det är bara att gå. (Okey, kanske lite överdrivet, men ungefär så)
En mycket trevlig helg i Sthlm! Tack allihopa!
Diskmaskin för en dag: Siss!
Siss var här och aggerade diskmaskin i måndags - mycket uppskattat. Speciellt dagen efter när jag kom hem och slapp diska!
...men när kvällen var slut såg det lika jävligt ut igen...
Konstigt...
I övrigt var helgen i sthlm en mycket bättre upplevelse än var jag förväntat mig. Kongress - hur roligt låter det på en skala?
Alla verkade stela och uppklädda först när vi kom dit. Men på kvällen bjöds det på mat, vin, sång och dans och det slutade med att jag och en till gick åt fel håll på rätt gata mitt i sthlmsnatten... nog om den historien..
Kongress för Mag och Tarmsjuka var det som gällde i alla fall. Mötena i sig gav inte så mycket (förutom inblick i verksamheten) men det jag tyckte var bäst under helgen var att få träffa och prata med massa andra som har samma problem med magen som jag. Några hade jag även träffat för något år sedan.
Jag och AL lyckades även knyta lite kontakt med våra grannlän, så det kan troligtvis tänkas lite samarbeten framöver. Very nice!
Annars så går jag och irriterar mig på en blivande finne bredvid näsan och måste dessutom kila iväg till en kemtvätt eftersom min kavaj råkade få svampsoppa på sig häromdagen. Not a good smell...
...men när kvällen var slut såg det lika jävligt ut igen...
Konstigt...
I övrigt var helgen i sthlm en mycket bättre upplevelse än var jag förväntat mig. Kongress - hur roligt låter det på en skala?
Alla verkade stela och uppklädda först när vi kom dit. Men på kvällen bjöds det på mat, vin, sång och dans och det slutade med att jag och en till gick åt fel håll på rätt gata mitt i sthlmsnatten... nog om den historien..
Kongress för Mag och Tarmsjuka var det som gällde i alla fall. Mötena i sig gav inte så mycket (förutom inblick i verksamheten) men det jag tyckte var bäst under helgen var att få träffa och prata med massa andra som har samma problem med magen som jag. Några hade jag även träffat för något år sedan.
Jag och AL lyckades även knyta lite kontakt med våra grannlän, så det kan troligtvis tänkas lite samarbeten framöver. Very nice!
Annars så går jag och irriterar mig på en blivande finne bredvid näsan och måste dessutom kila iväg till en kemtvätt eftersom min kavaj råkade få svampsoppa på sig häromdagen. Not a good smell...
kort o tjock
Jag hatar sjukhusbesök - jag får alltid se sanningen i vitögat och inse att jag är kortare och tjockare än vad jag tror.
Konstigt nog vägde jag mig när jag kom hem, med samma kläder. Vägde då nästan 0,5 kg mindre. Om jag nu hade tappat det på 15 minuters gång måste jag nog gå ut och gå otroligt mycket mer!
Jag antar (hoppas) att det är min våg som stämmer.
I morgon ska jag dit igen, sjukhuset alltså. Det är dags att bli sprutberoende - Humira. Spännande!
Min förhoppning är att slippa kortisonet framöver. Sommarens viktökning har till stor del berott på denna medicin.
Det positiva med den är att jag kan leva ett normalt liv, utan massa toabesök stup i kvarten.
Men nu blir det skärpning med dieten, och ny medicin som jag verkligen hoppas på!
Konstigt nog vägde jag mig när jag kom hem, med samma kläder. Vägde då nästan 0,5 kg mindre. Om jag nu hade tappat det på 15 minuters gång måste jag nog gå ut och gå otroligt mycket mer!
Jag antar (hoppas) att det är min våg som stämmer.
I morgon ska jag dit igen, sjukhuset alltså. Det är dags att bli sprutberoende - Humira. Spännande!
Min förhoppning är att slippa kortisonet framöver. Sommarens viktökning har till stor del berott på denna medicin.
Det positiva med den är att jag kan leva ett normalt liv, utan massa toabesök stup i kvarten.
Men nu blir det skärpning med dieten, och ny medicin som jag verkligen hoppas på!
Välkommen Knasmage!
Det verkar som om det börjar kika in en massa Knasmagar här! Roligt! :D
Inspirerad skriver jag nu en mag-rapport:
Jag har senaste veckan proppat i mig ännu mer kortison, och igår vågade jag mig ut på en långprommis i huvudstaden med K. Nästan 2 timmar, heja oss! (Kul att visa att jag inte bara mår dåligt när jag jobbar med henne)
Det kändes helt okey, och inga besvärligaa toalettbesök behövdes.
Jag har inte vågat sticka ut för att träna på några veckor, men nu är jag laddad och på g!
Att jobba och vara på innomhusaktiviteter (typ dans) har gått bra, eftersom jag då vet att det finns toaletter i närheten. Men att sticka ut och gå eller springa har varit lite oroligt.
Snart är det en ny medicin på gång. Spännande!
Have a nice day, my friends!
(Kat - thank you!)
Inspirerad skriver jag nu en mag-rapport:
Jag har senaste veckan proppat i mig ännu mer kortison, och igår vågade jag mig ut på en långprommis i huvudstaden med K. Nästan 2 timmar, heja oss! (Kul att visa att jag inte bara mår dåligt när jag jobbar med henne)
Det kändes helt okey, och inga besvärligaa toalettbesök behövdes.
Jag har inte vågat sticka ut för att träna på några veckor, men nu är jag laddad och på g!
Att jobba och vara på innomhusaktiviteter (typ dans) har gått bra, eftersom jag då vet att det finns toaletter i närheten. Men att sticka ut och gå eller springa har varit lite oroligt.
Snart är det en ny medicin på gång. Spännande!
Have a nice day, my friends!
(Kat - thank you!)
Fem, fem, fem
Mitt liv har de senaste 8 åren underlättats av en sak. I alla fall när jag besökt stadens gator och torg. Detta tack vare en massa giriga köpmän som försöker sno åt sig så mycket kosing de bara kan av det köpvilliga folket.
Jag pratar om toaletter som kostar att gå på. Fem kronor för det mesta. Nuförtiden har jag alltid (minst) en femkrona med mig när jag går på stan. (Jag grät nästan när de tog bort 2 kr toaletten på Åhléns cafét.)
Dagens lätta stadspromenad gick igenom några affärer, utan att köpa någonting. Kände sedan ett lätt obehag, ehhh... där bak, och gick för att besöka en toalett. Förbrukade min sista femma. Vågade inte stanna längre, utan handlade lite nödvändigheter på konsum, och åkte hem. Nu kom jag precis på att jag glömt köpa det jag åkte dit för att köpa... men men...
Det vimmlade av studenter på torget och längs ån idag. Min egen student känns så länge sedan, men samtidigt som igår. Skänt att det är avklarat i alla fall.
Kom i alla fall att tänka på en skolavslutning, det måste ha varit i tvåan för vi hade inga studentmössor. Jag kan möjligtvis ha haft en rosa mössa, men jag vet inte ;)
Eller för att göra det lite roligare ska jag berätta min kompis E:s version av denna händelse. Hon är så rolig på att berätta, och enligt mig var det inget konstigt med händelsen.
Vi rumlade i alla fall in på Donken någon gång mitt på natten, och skulle som alla andra 200 tjejer gå på toaletten. Man var tvungen att betala en femma för att lyset skulle slå på inne på toan.
Men jag har ingen femma, suckar E när vi nästan kommit längst fram i kön.
Det är lugnt, det har jag, svarar jag och visar stollt upp min samling av femmor som jag har i fickan.
Alltså, du hade säkert tio stycken i fickan! påstod hon när vi pratade om det för ett tag sedan.
Nja, jag tror det var lite överdrivet. men fyra kan nog stämma! Man måste ju vara förberedd!
Men jag tycker fortfarande att det är sniket att ta betalt för att gå på toa. Det finns så många som stannar hemma pga detta, och för att toaletterna är otillgängliga. Jag är övertygad om att de skulle tjäna på att ha fler toaletter gratis och tillgängligare. Titta på HM: de missade idag 45 kr för att jag tvungen att lägga 5 kr på toaletten i stället. Och eftersom jag inte hade någon mer femma vågade jag inte stanna på stan längre.
Sorry!
Jag pratar om toaletter som kostar att gå på. Fem kronor för det mesta. Nuförtiden har jag alltid (minst) en femkrona med mig när jag går på stan. (Jag grät nästan när de tog bort 2 kr toaletten på Åhléns cafét.)
Dagens lätta stadspromenad gick igenom några affärer, utan att köpa någonting. Kände sedan ett lätt obehag, ehhh... där bak, och gick för att besöka en toalett. Förbrukade min sista femma. Vågade inte stanna längre, utan handlade lite nödvändigheter på konsum, och åkte hem. Nu kom jag precis på att jag glömt köpa det jag åkte dit för att köpa... men men...
Det vimmlade av studenter på torget och längs ån idag. Min egen student känns så länge sedan, men samtidigt som igår. Skänt att det är avklarat i alla fall.
Kom i alla fall att tänka på en skolavslutning, det måste ha varit i tvåan för vi hade inga studentmössor. Jag kan möjligtvis ha haft en rosa mössa, men jag vet inte ;)
Eller för att göra det lite roligare ska jag berätta min kompis E:s version av denna händelse. Hon är så rolig på att berätta, och enligt mig var det inget konstigt med händelsen.
Vi rumlade i alla fall in på Donken någon gång mitt på natten, och skulle som alla andra 200 tjejer gå på toaletten. Man var tvungen att betala en femma för att lyset skulle slå på inne på toan.
Men jag har ingen femma, suckar E när vi nästan kommit längst fram i kön.
Det är lugnt, det har jag, svarar jag och visar stollt upp min samling av femmor som jag har i fickan.
Alltså, du hade säkert tio stycken i fickan! påstod hon när vi pratade om det för ett tag sedan.
Nja, jag tror det var lite överdrivet. men fyra kan nog stämma! Man måste ju vara förberedd!
Men jag tycker fortfarande att det är sniket att ta betalt för att gå på toa. Det finns så många som stannar hemma pga detta, och för att toaletterna är otillgängliga. Jag är övertygad om att de skulle tjäna på att ha fler toaletter gratis och tillgängligare. Titta på HM: de missade idag 45 kr för att jag tvungen att lägga 5 kr på toaletten i stället. Och eftersom jag inte hade någon mer femma vågade jag inte stanna på stan längre.
Sorry!
Bakslag
Jakten på att gå ner i dosering på mina mediciner går inte allt för bra. Men idag var jag till läkaren, och vi har nu beslutat att jag ska pröva någon ny spännande medicin. Lite tveksamt är det, eftersom jag inte är allt för dålig. Men jag kan inte leva på kortison resten av livet, då kommer jag ha en puckelrygg vid 50 års ålder. Typ.
Men jagkten på att dra ner på dosen (och att jag smått glömt några doser under helgen) resulterar att jag helst sitter hemma idag. I soffan, tittar på film och surfar på internet. Promenaden hem från sjukhuset slutade som en liten springmarch för att hinna hem på toa...
Tur att jag är ledig idag, och två dagar till! Så nu inför att nya medicinen ska sättas i bruk (om två veckor?) får jag höja min nuvarande dos med det dubbla, svälla och gå upp i vikt igen.
Mitt hår känns även fettigt...
Life is lovely.
Men jagkten på att dra ner på dosen (och att jag smått glömt några doser under helgen) resulterar att jag helst sitter hemma idag. I soffan, tittar på film och surfar på internet. Promenaden hem från sjukhuset slutade som en liten springmarch för att hinna hem på toa...
Tur att jag är ledig idag, och två dagar till! Så nu inför att nya medicinen ska sättas i bruk (om två veckor?) får jag höja min nuvarande dos med det dubbla, svälla och gå upp i vikt igen.
Mitt hår känns även fettigt...
Life is lovely.
Skitsnack
Okey, nu var det länge sedan det var något skitsnack här i lilla bloggen.
Som ni kanske vet: jag är sjuk. Kommer alltid att vara sjuk. I magen.
Crohns sjukdom heter det.
Jag tänkte att jag skulle förklara lite vad det är.
Det är en kronisk inflammatorisk sjukdom som finns i tarmen. I mitt fall i tjocktarmen, eventuellt lite i tunntarmen. Sjukdomen går i skov, vilket innebär att det kan vara bra ett tag, ibland flera år. Sedan plötsligt en dag börjar inflammationen attakera tarmen igen.
Detta innebär att tarmen inte kan (har svårt att) ta upp all näring och annat nyttigt. Vilket resulterar i trötthet.
Det innebär också något så otrevligt som diarré. Vilket innebär att vissa gånger måste toaletten vara väldigt nära NU!
Diarré är det jag märker av sjukdomen mest. På en gång liksom. Men efter ett tag så kommer jag på ändå på att jag varit trött och grinig länge.
Jag har varit bra länge nu, men äter allt för mycket medicin. Försöker gå ner i dos, och följer nu farbror doktorns förslag. Hur jag ska försöka få min kropp att acceptera detta efter mer än 5 års användning vet jag inte, men jag är envis!
Redan nu känner jag att toalettbesöken blir fler och akutare, men det är ingent jag inte kan klara av. Än går det bra på jobbet också.
Nu när jag tänkt lite på det också, så har jag kommit på att mitt humör senaste tiden inte heller varit som vanligt. Jag är trött, less, tråkig och... jao, trött. Men så är det när jag vill göra allt roligt. Jag måste tänka mer på mig själv, jag vet. Det ska bli bättring!
(Min söta mage. Det närmaste jag kommit till utvik.)
Som ni kanske vet: jag är sjuk. Kommer alltid att vara sjuk. I magen.
Crohns sjukdom heter det.
Jag tänkte att jag skulle förklara lite vad det är.
Det är en kronisk inflammatorisk sjukdom som finns i tarmen. I mitt fall i tjocktarmen, eventuellt lite i tunntarmen. Sjukdomen går i skov, vilket innebär att det kan vara bra ett tag, ibland flera år. Sedan plötsligt en dag börjar inflammationen attakera tarmen igen.
Detta innebär att tarmen inte kan (har svårt att) ta upp all näring och annat nyttigt. Vilket resulterar i trötthet.
Det innebär också något så otrevligt som diarré. Vilket innebär att vissa gånger måste toaletten vara väldigt nära NU!
Diarré är det jag märker av sjukdomen mest. På en gång liksom. Men efter ett tag så kommer jag på ändå på att jag varit trött och grinig länge.
Jag har varit bra länge nu, men äter allt för mycket medicin. Försöker gå ner i dos, och följer nu farbror doktorns förslag. Hur jag ska försöka få min kropp att acceptera detta efter mer än 5 års användning vet jag inte, men jag är envis!
Redan nu känner jag att toalettbesöken blir fler och akutare, men det är ingent jag inte kan klara av. Än går det bra på jobbet också.
Nu när jag tänkt lite på det också, så har jag kommit på att mitt humör senaste tiden inte heller varit som vanligt. Jag är trött, less, tråkig och... jao, trött. Men så är det när jag vill göra allt roligt. Jag måste tänka mer på mig själv, jag vet. Det ska bli bättring!
(Min söta mage. Det närmaste jag kommit till utvik.)
Årsmöte, RMT
Idag var det dags för RMT Västernorrlands årsmöte. (riksförbundet mag- och tarmsjuka)
Som föreläsare hade vi Annika Dahlqvist som pratade om lågkolhydratkost. Eftersom hon är väldigt aktuell och det skrivits mycket om henne i tidningarna på sista tiden så trodde och hoppades jag på att många skulle komma och lyssna. Förra året kom det ungefär 50 pers, så ungefär lika många hade jag hoppats på.
Jag räknade inte, men det kanske kom runt 25. Tråkigt, men alltid något i alla fall. Jag tror att det var många icke-medlemmar som var där, som hade sett annonsen i tidningen.
Men en bra föreläsning var det i alla fall. Jag vet att hon fick några, som innan var skeptiska, att tänka om.
Nu väntar ett nytt år med RMT, och jag hoppas vi får till några träffar, nya medlemmar och lämnar ut väldigt många toapappersruller!
;P
Skärpning!
Jag håller med Kellogs All Bran-reklamen om en sak:
Om inte magen fungerar, fungerar ingenting. Precis ingenting.
Men gång på gång kommer jag på att jag själv måste sköta den för att den ska må bra!
(Sedan äter jag inte Alla Bran, men det är en annan sak)
Igår hände det för andra gången i år. Efter en mycket lång dag på jobbet, med överliggning på annan ort slutade dagen på toaletten. Utan att få behålla den lilla mat jag ätit under dagen.
Förra gången trodde jag att jag ätit någonting konstigt, men nu vet jag nog vad det är. Magen pallar bara inte. För att det ska fungera bättre måste jag skärpa mig med mattider, och äta ordentligt.
Jag blev såhär när jag var liten också. Åt jag dåligt en dag, låg jag i magsjuka på förmiddagen dagen efter. Det har inte varit så på flera år, men nu är det tydligen tillbaka.
(Jag måste ifrågasätta magen lite. Hur smart är det egentligen att spy upp maten om man ätit för lite?)
I morse var det inga större problem, och det gick bra att jobba hem. Men helt återställd är ju inte magen än.
Några dagar ledighet ska nog göra susen.
some dancing, some time with siss, some meetings and some fixing, haha!
Om inte magen fungerar, fungerar ingenting. Precis ingenting.
Men gång på gång kommer jag på att jag själv måste sköta den för att den ska må bra!
(Sedan äter jag inte Alla Bran, men det är en annan sak)
Igår hände det för andra gången i år. Efter en mycket lång dag på jobbet, med överliggning på annan ort slutade dagen på toaletten. Utan att få behålla den lilla mat jag ätit under dagen.
Förra gången trodde jag att jag ätit någonting konstigt, men nu vet jag nog vad det är. Magen pallar bara inte. För att det ska fungera bättre måste jag skärpa mig med mattider, och äta ordentligt.
Jag blev såhär när jag var liten också. Åt jag dåligt en dag, låg jag i magsjuka på förmiddagen dagen efter. Det har inte varit så på flera år, men nu är det tydligen tillbaka.
(Jag måste ifrågasätta magen lite. Hur smart är det egentligen att spy upp maten om man ätit för lite?)
I morse var det inga större problem, och det gick bra att jobba hem. Men helt återställd är ju inte magen än.
Några dagar ledighet ska nog göra susen.
some dancing, some time with siss, some meetings and some fixing, haha!
Vart tog alla små plåster vägen?
Var nyss på sjukhuset för att ta några blodprover (som jag ska göra typ 1 gång/månaden för att hålla koll).
Det gick smidigt, men dock lite smärtsamt. Nu de senaste gångerna jag varit där har de slutat med de små plåstren, och börjat med någon stor tejpbit. Ju större, desto bättre verkar det som.
Tänk när jag måste ta bort den!! Ui.... Men måste väl göra det innan jag börjar jobba i alla fall.
Jag vill ge en eloge till alla som ger blod! Hade jag inte proppat i mig massa mediciner hade jag också gjort det. Man räddar ju liv! det är så enkelt, och man får dessutom lite för det. Så vad har Du för anledning att du inte lämnar blod?
Det gick smidigt, men dock lite smärtsamt. Nu de senaste gångerna jag varit där har de slutat med de små plåstren, och börjat med någon stor tejpbit. Ju större, desto bättre verkar det som.
Tänk när jag måste ta bort den!! Ui.... Men måste väl göra det innan jag börjar jobba i alla fall.
Jag vill ge en eloge till alla som ger blod! Hade jag inte proppat i mig massa mediciner hade jag också gjort det. Man räddar ju liv! det är så enkelt, och man får dessutom lite för det. Så vad har Du för anledning att du inte lämnar blod?
Mer fett för oroliga magar
Sitter och funderar lite här mitt i natten. Har lite svårt att sova.
Googlade runt och hittade andra bloggare som skrev om Crohn. Lite sjukt (haha) att tycka det är roligt att läsa om andra som också är sjuka, men ibland behövs en påminnare att det finns fler i samma situation.
I ett inlägg jag hittade lite info om Crohn, och jag fastnade för två punkter:
* Sjukdomen har långsamt blivit allt vanligare.
* Mest finns den i Europa och Nordamerika.
Jag blir mer och mer övertygad om att maten är en stor bov i spelet. Självklart upptäcks fler Crohnfall nu än för långt tillbaka i tiden, pga bättre utrustning och kunskap. Men nu ökar det också år får år. Jag har för mig att jag läst att man kan se en ökning per år om man bara tittar tillbaka 10 år. Läskigt.
Så maten kan väl gott och väl vara en anledning?
Är det inte i Europa och Amerika som man äter mest halvfabrikat?
Jag börjar tro allt mer och mer på Annika Dahlqvists kostråd. Mycket fett och lite kolhydrater. Rätt fett, animaliskt fett. Bort med margarinet! Bort med alla halvfabrikat med alla dessa konstiga tillsatser.
Jag började själv äta denna kost i höstas. Ja, när jag bodde hemma kan jag ju säga att det inte gick så bra att strikt följa dieten, pga viss motstånd från andra parter i hushållet. Men nu är det jag som styr över inköpen och vad som finns hemma. Snart 2 månader med denna diet, och jag mår otroligt bra! Bättre än på länge. Me like!
Det är konstigt. Jag har, sedan jag blev sjuk, fått höra att de med någon slags sjukdom i tarmkanalen ska äta fetfri mat. Och ingen mjölk. Jag försökte skära ner på fett, mjölk och lite annat som jag hörde skulle vara bra. Kände mig inte bättre.
Nu går jag helt emot dessa råd. Jag steker i smör, häller i mig helmjölk. Och jag mår bra, och saknar absolut inte pasta, ris eller potatis. (okey, ibland syndar jag och äter sushi, men bara ibland)
Om en månad har vi på RMT Västernorrland årsmöte, och har lyckats få dit Annika för att föreläsa. Jag hoppas hon kan få fler sjuklingar att prova dieten, och förhoppningsvis må bättre.
Annikas sida:
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika
Jo! en sak till. Jag tror på att denna kost ska ätas av alla, för att förebygga tex en orolig mage!
Googlade runt och hittade andra bloggare som skrev om Crohn. Lite sjukt (haha) att tycka det är roligt att läsa om andra som också är sjuka, men ibland behövs en påminnare att det finns fler i samma situation.
I ett inlägg jag hittade lite info om Crohn, och jag fastnade för två punkter:
* Sjukdomen har långsamt blivit allt vanligare.
* Mest finns den i Europa och Nordamerika.
Jag blir mer och mer övertygad om att maten är en stor bov i spelet. Självklart upptäcks fler Crohnfall nu än för långt tillbaka i tiden, pga bättre utrustning och kunskap. Men nu ökar det också år får år. Jag har för mig att jag läst att man kan se en ökning per år om man bara tittar tillbaka 10 år. Läskigt.
Så maten kan väl gott och väl vara en anledning?
Är det inte i Europa och Amerika som man äter mest halvfabrikat?
Jag börjar tro allt mer och mer på Annika Dahlqvists kostråd. Mycket fett och lite kolhydrater. Rätt fett, animaliskt fett. Bort med margarinet! Bort med alla halvfabrikat med alla dessa konstiga tillsatser.
Jag började själv äta denna kost i höstas. Ja, när jag bodde hemma kan jag ju säga att det inte gick så bra att strikt följa dieten, pga viss motstånd från andra parter i hushållet. Men nu är det jag som styr över inköpen och vad som finns hemma. Snart 2 månader med denna diet, och jag mår otroligt bra! Bättre än på länge. Me like!
Det är konstigt. Jag har, sedan jag blev sjuk, fått höra att de med någon slags sjukdom i tarmkanalen ska äta fetfri mat. Och ingen mjölk. Jag försökte skära ner på fett, mjölk och lite annat som jag hörde skulle vara bra. Kände mig inte bättre.
Nu går jag helt emot dessa råd. Jag steker i smör, häller i mig helmjölk. Och jag mår bra, och saknar absolut inte pasta, ris eller potatis. (okey, ibland syndar jag och äter sushi, men bara ibland)
Om en månad har vi på RMT Västernorrland årsmöte, och har lyckats få dit Annika för att föreläsa. Jag hoppas hon kan få fler sjuklingar att prova dieten, och förhoppningsvis må bättre.
Annikas sida:
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika
Jo! en sak till. Jag tror på att denna kost ska ätas av alla, för att förebygga tex en orolig mage!
Sjukling
Att man aldrig lär sig.
Jag måste ta det lugnt! Lugnt!
En vecka borta med massa konstig mat, eftersom vi inte kan laga själv + en helg med festande på annan ort med inte allt för bra kost är inte bra. Jag mår inte bra av det.
Att vara ansvarig för en RMT träff och flytt på det blir för uppstressande. Min kropp klarar det inte. Jag har varit urtrött hela veckan, och packat flyttlådor till sent på kvällarna. Självklart blir magen sämre. Jag är ju bara dum som inte lyssnar på mig själv.
Med RMT träffen blev bra, även om vi bara var 5 st som kom. Bowling och skitsnack!
När jag körde hem i gårkväll var jag så otroligt trött, och det var sängen som gällde direkt .
Jag måste tacka mina underbara föräldrar som ställer upp när det verkligen behövs! ...och som märker att jag är dålig innan jag själv kommer på det..
Var på moneybrother i fredags. Det var underbart bra, men hade jag tänkt lite själv hade jag nog stannat hemma.
Men till helgen blir det flytt! Vi får se hur mycket jag hinner och orkar med det, så får vi se hur det blir med allt annat som jag också skulle göra...
Kan låta larrvigt att jag inte orkar med, men vad ska jag göra? Lite ovant när jag varit bra så länge.. Det är inte jag som valt att bli sjuk!
Nu blir det att börja äta mer medicin..
Jag måste ta det lugnt! Lugnt!
En vecka borta med massa konstig mat, eftersom vi inte kan laga själv + en helg med festande på annan ort med inte allt för bra kost är inte bra. Jag mår inte bra av det.
Att vara ansvarig för en RMT träff och flytt på det blir för uppstressande. Min kropp klarar det inte. Jag har varit urtrött hela veckan, och packat flyttlådor till sent på kvällarna. Självklart blir magen sämre. Jag är ju bara dum som inte lyssnar på mig själv.
Med RMT träffen blev bra, även om vi bara var 5 st som kom. Bowling och skitsnack!
När jag körde hem i gårkväll var jag så otroligt trött, och det var sängen som gällde direkt .
Jag måste tacka mina underbara föräldrar som ställer upp när det verkligen behövs! ...och som märker att jag är dålig innan jag själv kommer på det..
Var på moneybrother i fredags. Det var underbart bra, men hade jag tänkt lite själv hade jag nog stannat hemma.
Men till helgen blir det flytt! Vi får se hur mycket jag hinner och orkar med det, så får vi se hur det blir med allt annat som jag också skulle göra...
Kan låta larrvigt att jag inte orkar med, men vad ska jag göra? Lite ovant när jag varit bra så länge.. Det är inte jag som valt att bli sjuk!
Nu blir det att börja äta mer medicin..
