Man brukar komma ihåg var man befann sig och vad man gjorde när man får vissa besked.
När jag fick höra om tsunamin första gången åt jag frukost hos mormor, när planen flög in i World trade Center satt jag på buss 20 mot Kvissle. Syster berättade att Astrid Lindgren dött på busshållplatsen utanför Nivrenaskolan, men jag trodde inte på henne.

I natt hade min krångelmage förvisat mig till toaletten mitt i natten, något som inte är helt ovanligt nuförtiden. När jag satt där hörde jag tidningen dimpa ner på hallgolvet. Jag gick halvsovandes tillbaka till rummet utan att ta upp den, men när jag väl lagt mig kom jag på att jag kanske skulle titta om det stod valresultatet.
Tassade tillbaka ut i hallen och läste:
Reinfeldt regerar vidare med darr
Gick tillbaka till sängen och kunde inte somna om på någon timme.
Klockan var 3.45

Jag är inte så väldigt vidskeplig av mig, men i morse gick en av mina fina te-muggar sönder när jag hällde i tevatten. Hur ofta händer det liksom?

Men med tanke på föregående inlägg får vi nu hoppas att det i alla fall blir en liten ändring inom sjukvården. Om inte annat får jag försöka allt jag kan med att hålla mig så pass frisk att jag inte behåver gå som långtidssjukskriven under de kommande 4 åren. Men jag hade ju tänkt att bli frisk.
Helt frisk.

Hoppas.

Nu! Iväg för att träffa en släkting och en vän som jag längtat efter länge!
Tjing