Fantastiskt! Klockan är åtta en lördagsmorgon, och jag har sedan varit ute och joggat en sväng och ätit frukost. Jag har så svårt att sova när det är varmt! Har dessutom precis flyttat, så huvudet är fullt med att-göra saker. Nu sitter jag och väntar på att affärerna ska öppna så jag kan inhandla lite nödvändiga saker. Lite lampor vore ju inte helt dumt!

Igår fick jag träna på lite engelska! Hälsade på en kollega och hennes engelske karl. Riktigt kul!
Det är konstigt det där med mina engelskakunskaper. Igår var jag inställd på att snacka det andra språket, och det gick riktigt bra (hoppas jag). Häromdagen när jag var ute och cyklade hemma i njuris stannade en bil bredvid mig och frågade om hur man tog sig ut till e4:an (på engelska alltså). Jag stammade fram:
Ehh.. right then left... ehh, no! right and next stop right..

Jag kände mig helt fantastiskt duktig... 

Det är ett ämne som surrat runt i min skalle de senaste dagarna, som jag måste få ur mig lite.
Jag lyssnade på radion och det handlade om ansiktsblindhet. En stackars karl kunde inte ens känna igen sina barn (och var dessutom skiljd, om det hade med ansiktsblindheten att göra framgick aldrig).
En tant hade dessutom skrivit en bok om ansiktsblindhet, och att det fanns olika grader av den. Alltså från att se alla människor som om de hade en nylonstrumpa över huvudet, till att bara "ha svårt att känna igen folk" i största allmänhet.
Jag känner att jag har en liten släng av denna sjukdom (sjukdom?). Hälsar jag på en person och bara tittar på denne i ett par sekunder och inte bildar mig en så stor uppfattning om denne har jag väldigt svårt att komma ihåg senare hur denne såg ut. Att komma ihåg namn är ju bara att glömma..
Igår lyssnade jag på radio (igen, jag gör det rätt ofta) och Vett och etikettexperten Magdalena Ribbing svarade på frågor, och någon frågade henne hur man ska göra för att komma ihåg namn. Hon avslöjade att hon också var helt värdelös på att komma ihåg hur folk ser ut och vad de heter. Något bra knep hade hon inte heller, det är bara att säga som det är och fråga igen.
Men lite jobbigt är det ju om man bara går förbi folk som man egentligen borde heja på. Kan verka lite uppblåst!?! Så gör jag det så är det inte meningen!
En gång när jag jobbade på tåget lämnade en kille in en telefon i bistron för att lägga den på laddning. När vi höll på att stänga och lämna över till till nästa personalgäng som skulle fortsätta vidare försökte jag förklara vems det var.
En ung kille, mörkhårig har jag för mig.
Men det visade sig vara en ung blond grabb...
Ja, dig ska man inte lite på vid ett polisförhör! Sa min kollega och skrattade.

Men ibland kan jag vara jäkligt bra på att känna igen folk!
Var på en park med K och gullflickorna häromdagen. Såg en karl som gick omkring med en barnvagn. Kände så väl igen honom men kunde inte komma ihåg varifrån. Hörde sedan någon bakom mig viska:
Ser du! Han var ju med i Bonde söker fru!
Ja just ja! Det verkar ha gått bra för honom, haha!
Såg även en annan som brukar åka tåg. Berättade för K, men hon kände inte igen honom alls.

Nej, dag att packa ur lådor!

Jag är ansiktsblind, men jag glömmer aldrig ett namn! Kalle var det va??
-Sommaren med Göran