Snälla ni, sluta aldrig att krama varandra!

Sitter i Sthllm nu, satt och åt lunch nyss för mig själv (eller ja, just då. Theres hade precis gått)

Då kommer en av killarna (medelålders, gay, en underbar människa) som jag gick på kurs med i Göteborg.

Men hej! Va kul att se dig, det var länge sedan! sa han på bred göteborgska och gav mig en riktig bamsekram. Pratade o skvallrade lite, sedan var han tvungen att springa.

Men ändå, kramen gjorde mig så glad! Om fler skulle vara så skulle det vara en mycket bättre värld.

Ett annat kram-minne, från Australien.

Jag satt o pratade med min lilla japanska vän Saiko. Det var i Perth, och vi hade inte setts på någon månad. Självklart kramade jag henne när jag såg henne. Efter ett tag frågade hon:

Hanna, do you always hug your friends and family in Sweden?

Jag förklarade att de flesta gjorde det, för att visa hur mycket man tycker om varandra. Hon sa att så var det inte i Japan.

Vi satt tysta ett litet tag, sedan sa hon:

When i get home, i want to hug my mom!

Jag blev nästan lite tårögd, hon lät så allvarlig, och jag hörde att hon längtade hem. Det var nog ca 3 veckor kvar på hennes år i Australien. Sedan tillade hon:

...she is gonne be so supriced! och började fnittra.