Jo, tack! Bara bra.

Om jag får säga det själv så är det fantastiskt bra!.

 

För ca 57 dagar sedan höll jag på att gå under. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var tvungen att hoppa från hög höjd utan att veta om jag skulle landa mjukt på fötterna, eller slå mig sönder och samman.

 

Så kändes det i alla fall. 

 

Jag hade varit hos mig läkare som sa till mig att den diagnos som jag haft i över 10 år förmodligen var fel, och att jag skulle sluta med den enda medicinen som jag över huvud taget känner någon effekt av. 

 

Eftersom jag försökt att sluta med denna medicin förrut, men alltid blivit dålig vid dessa tillfällen kändes det precis som han sa: Såja, hoppa nerför det här stupet nu. 

Men någonstans förstod jag ju att jag måste göra det. Denna medicin är rekommenderad i några månader, jag har haft den jao... 10 år?

 

Men jag gjorde det. Jag hoppade. På vinst och förlust.

 

Jag förberedde min omgivning på det värsta. Berättade vad jag trodde skulle kunna hända. Jag trodde helt ärligt, den dagen för 57 dagar sedan, att den här sommaren skulle få spenderas hemma, till 50% på toaletten. 

 

Två dagar senare var jag hemma och sjuk. Dunderförkyld!

Jag började fundera på vad läkaren sagt. Eftersom jag dragit ner på medicinen under våren kände jag redan då att jag behövde gå på toaletten mer ofta än innan. Jag sa det till honom, och han frågade:

Ehh, nje..kanske inte..  svarade jag

 

Måste jag verkligen gå på toaletten varje gång det vrider till i magen? Medan jag låg hemma snörvlandes i soffan började jag testa mig själv. Under en timme kunde det vrida om i magen 3-4 gånger, som om jag var jättebajsnödig. Jag låg kvar i soffan, och "attackerna" gick över! 

Fortsatte på samma vis dagarna efter detta, och efter ca en vecka hade jag lärt mig att tolka magens signaler på ett mycket bättre sätt. 

 

Idag äter jag 2,5 mg var tredje dag av medicinen. I vintras åt jag 15 mg varje dag. 

Jag mår fortfarande bra. Det är så bra att jag blir förvånad själv. Visst, kroppen håller på att justera vissa funktioner som inte har behövt användas under den tid som jag ätit medicinen. Till exempel kan jag ha svårare att vakna och ibland hålla mig vaken.. Men antingen går det till sig, eller så får jag lära mig att sova middag.

 

Men i alla fall. Än så länge verkar min landning vara mjukt på fötterna, och jag hoppas att det fortsätter på det viset.