Ett nytt år, nya möjligheter?
Hade en plan på att jag under årsutvärderingen skulle beskriva det gångna året som "Tre bröllop och en begravning - fast tvärtom".
Jag är fortfarande ledsen över det som hände under året, och kommer förmodligen alltid vara det. Jag vet inte hur mycket andra vet, för jag har jättesvårt att prata om det. Speciellt för nyfunna vänner och kollegor.
Även att få ut orden rätt här i text.

Sorg

Vet inte hur det ska hanteras. Vi lär oss inte det innan det inträffar. Om man nu lär sig det efteråt? Jag hade ingen aning hur jag skulle uppträda mot vänner som förlorade en förälder, en vän eller ett barn.
Nu möter jag precis samma oförståelse från mina vänner, de som vet.
Jag vet inte hur jag vill att de ska reagera heller. Kanske bara vara där?

Att göra saker och ha roligt hjälper för stunden, men det hjälper inte till i sorgearbetet.
Melissa Williams träffade mig som med en kniv i hjärtat under senaste danskvällen, när hon i förpratet innan sista dansen före paus berättade (med sin amerikanska accent) om hur hennes första kärlek dött när hon var 16, och sedan bad alla att hålla extra hårt i sin danspartner denna dans. För man visste aldrig vad hon eller han lämnat bakom sig för att få ha roligt under några timmar.
Så skönt osvenskt att stå och prata om sorg öppet inför alla människor som var där. Kanonkväll dessutom.

Nu tog orden slut. Godnatt