Jag förstår mig inte på tiden. I alla fall den senaste tiden som varit.
De senaste veckorna har rusat fram, men ändå känns det som om det som egentligen hände nyss, hände för flera år sedan.
Slutet av förra terminen (förra terminen över huvudtaget) och julen känns som en helt annan tid. En tid då det egentligen inte fanns några problem.

Sedan hände Allt, och tiden försvann.

Träffade en gammal vän i helgen, och frågade om han httat någon ny tjej än? Jag fick mig genast en avhyvling från en annan i sällskapet, som sa åt mig att så kunde jag ju inte fråga, det var ju aldeles nyss det tog slut med exet. När jag tänker efter kanske det var bara någon vecka sedan, men i min skalle känns det som några månader har gått sedan dess...

Men jag har i alla fall kvar tiden, vissa får den berövad allt för tidigt.
Sänder en tanke till familjen V. Vi tänker på er <3

Det gäller att ta vara på tiden och inte ta någon eller något för givet. Det är faktiskt inte säkert att den som alltid funnits där finns där i morgon.

Godnatt