Klockan är nio, och jag är helt slut. Slut i skallen, slut som artist...
Förstod att det skulle bli såhär, det var därför jag ville flytta efter nyår. Men nu är det som det är, och det kunde absolut varit värre. Jag orkar i alla fall med mig själv fram till nio på kvällarna. Inte illa!
Efter en helg med flyttande och lite dansande mitt i allt låg jag igår däckad till sängs kl 21. Precis när jag lyckats fluffa till mig perfekt i sängen kom jag på att jag glömt en av medicinerna. Jag skulle inte ens ha behövt lämna sängen för att "ta" den, men jag låg så skönt i sän...

Somnade.


Vaknade kl 5. Drog mig en halvtimme. Klev upp. Tog i alla fall en medicin som jag ska ta en gång i veckan, en halvtimme före frukost. Jättelätt att komma ihåg.
Medan jag väntade på att äta frukost adressändrade jag, facebookade (gratta på födelsedagar, gilla statusar och kort, styra upp lillajulafton) och fyllde på dosetten med ytterligare mediciner.
Åt och gick till jobbet, var där till 7.

Väl på jobbet kände jag under förmiddagen hur orolig jag var i magen. Vänta nu... Tog jag morgondosen som jag gjorde i ordning i morse?
Inget minne av det.
Slarver!

Vad detta "slarvande" med mediciner resulterar i får vi se. Får hoppas att den långa och tidiga resan till morgondagens jobb, plus julbord till lunch, går bra..

Tack för mig. Har haft storslagna planer att skriva långa och intressanta inlägg om skillnader mellan kvinnor och män, arga lappar i soprummet, vår oförmåga att prata om döden, häftiga dansbandsdonnor och en hel del annat, men ni får nöja er med detta.
Nu ska jag gå och däcka.