Alltså, när någonting såndant här händer måste man ju skriva om det!

Jobbade på ett av eftermiddagstågen hem till sundsvall idag. Längst ner i vagn 6 (2 klass) sitter två farbröder. Jag får biljetterna av den ena. Jag har ingen tång, utan markerar med min penna på biljetterna. Då utbrister den andra:

Men klipper ni inte hål i biljetterna nuförtiden?
Tyvärr tillverkas inte tängerna längre, så det är bara de som varit med länge som har tång nuförtiden, förklarar jag (läs mer om detta här) medan jag tycker han är väldigt lik... men kanske inte... Men det lät ju som om de pratade smålänska, så...

När jag kom tillbaka till bistron kollade jag i listorna. Jo jäklar! Ingvar Kamprad! Berättade för mina kollegor, och fick låna en tång.
Nästa gång jag gick förbi dem sa jag:
Ursäkta, men skulle jag kunna få titta på era biljetter igen?
Javisst, sa den andre herrn lite förvånat.
Jag studerade biljetterna noga, tog upp tången ur fickan och smackade in ett fint hål genom hela bunten.
Snacka om jubel från gubbarna!
Nu får du en pinne i himlen, jublade Kamprad.

Väl framme i Sundsvall kom de fram till mig på plattformen, tog i hand och tackade så mycket för en trevlig resa och sa att de tyckte det med tången var himla kul.

Jo, att skaka hand med världens 5e rikaste är ju inte precis varje dag. Väntar nu på en stor summa på kontot, det är jag väl värd?