..och det känns som den knappt har börjat. Eller inte kommit i gång än.

Vaknade i natt av ett jäkla smattrande på fönstret. Regnet öste ner. Somnade om.
Vaknade av jobbtelefonsSMS, och blev rädd att jag försovit mig. Så var inte fallet, som tur är. Somnade om.
Klockan ringde kl 9, och jag förstod inte alls vad som hände och varför...

Tog mig upp och cyklade mot jobbet. Det regnade fortfarande. Mitt i backen ner mot stan kom jag på att jag glömt Båda telefonerna hemma. Bara att vända och trampa uppåt.

Kom fram till jobbet, ställde undan cykeln och gick in. Fixade och donade med allt som skulle göras. Kom fram till att jag skulle åka själv åt mitt håll, och massa trevliga kollegor skulle med buss åt annat håll. Typiskt.

På väg ut till min buss (banarbete för tillfället) såg jag att min cykel ramat omkull, så jag skulle gå och ställa den på ett annat ställe. Då smällde det till i vaden och det gjorde superont! Så nu har jag en sträckning i vaden, och kan knappt gå... Typiskt.

Åkte buss till Ånge, fick veta att tåget var 20 min sent pga lokskada... Tillslut kom de, och det blev en lugn färd mot Östersund. Behövde bara starta om en gång...

Så nu sitter jag på basen i östersund. Jag hade hotellrum de här ynka timmarna jag sitter här, men mitt ben säger: Stanna här! Så jag lyder mitt ben och sitter och surfar runt på internet.

Nu hoppas jag att tåget klarar av att ta sig hela vägen till huvudstaden, så jag får sova i natt
C U!!!