Jag har varit hemma nu ett tag, men mina tankar är fortfarande i Australien. Ganska mycket att smälta. Väl hemma igen känns allt nästan som en dröm.
Men nu vet jag vad alla andra som rest själv menar med att man inte kan berätta för andra om sina äventyr. Det är svårt.
När jag nu träffar någon säger de alltid: "Välkommen hem igen, berätta om resan!" ännu värre är det när de säger: "Berätta ALLT!" Vart ska jag börja? jag har ingen aning, det finns så mycket. Känns lite svårt att förklara dessutom, eftersom allt där nere är så annorlunda än här hemma.
Hur mycket man än berättar så kommer de som lyssnar ändå aldrig  att förstå.
En sak som är lite jobbig är alla skämt man hade med de man träffade. Om jag skulle säga "fuck" här hemma, med en liten nordengelsk dialekt är det ingen som skrattar, men jag tycker att det är hysteriskt roligt. Visst jag kan förklara, men de förstår ändå inte helt, eftersom de inte var med.
Då är det rätt skönt att jag åkte med några som jag träffar rätt ofta här hemma. Några minnen har vi att dela, och att säga vissa fraser på go göteborgska är alltid lika kul!